Varför ville jag besöka Madagaskar?

Efter att ha drömt om det länge fick jag i april förra året äntligen möjligheten att besöka Madagaskar, världens fjärde största ö. Madagaskar seglade länge under radarn men på senare år har allt fler blivit lockade av att besöka landet. Så vad kan man förvänta sig av ett besök här?

Ringsvanslemur

Madagaskar blev avhängt från den afrikanska kontinenten redan för 135 miljoner år sedan samtidigt som det som idag är Indien bröt sig loss från Afrika och så småningom ”krockade” med Asien och skapade världens högsta bergskedja; Himalaya. Madagaskar är från norr till söder 1570 km, vilket är nästan exakt lika långt som Sverige. Likt Sverige så innebär den geografiska storleken att landet är varierat vad gäller såväl natur som klimat.

Madagaskar tar emot cirka 300 000 turister varje år. Detta kan jämföras med till exempel den avsevärt mycket mindre grannön Mauritius som tar emot en miljon besökare. Detta gör det till en oupptäckt ö, men med en befolkning som är välkomnande, utåtriktad och nyfiken på besökare.

De allra flesta resorna hit börjar med att man ankommer till huvudstaden Antananarivo. Huvudstaden är med sina 1,4 miljoner invånare landets klart största stad. Två av Antananarivos landmärken är den hjärtformade sjön som ligger mitt i staden och drottningens palats som ligger på en höjd med utsikt över staden. I Antananarivo bor främst den största folkgruppen på Madagaskar, Merina, som har sitt ursprung från Indonesien. Asien och asiatiska folk har påverkat Madagaskar mycket och detta märker ni redan när ni ankommer till huvudstaden.

Antananarivo ligger mitt i landet i det område som kallas höglandet. Runt staden finner ni ett bördigt landskap med berg och risfält. Fortsätter ni resan kommer i Madagaskar kommer ni att komma till flera olika naturområden som regnskogar, savann och kust.

Risodlingar på höglandet

Varför ville jag själv åka till Madagaskar? Som djurälskare och safarientusiast ville jag självklart resa till Madagaskar för att få se de söta lemurerna och det endemiska djurlivet (djurarter som bara återfinns på Madagaskar), som landet främst är känt för. Tänk er att ni står mitt i skogen helt stilla och lyssna till grenar som bryts, prasslande i snåren och så plötsligt tittar en nyfiken lemur fram bakom en trädgren. Det kan definitivt locka fram leenden på de allra flesta, det vågar jag lova. Ni känner säkert igen se ringsvanslemurer, mer kända som Kung Julian från den animerade filmen Madagaskar. Och ja, de är lika fantastiska i verkligheten som på film.

En annan sak som många förknippar med ön är boababträd, ni vet de där otroliga träden som enligt sägnen blivit kastade av jättar så de landar upp och ner med rötterna upp i luften. Detta träd som jag står här jämte är säkerligen flera tusen år gammalt.

Maria vid ett baobabträd på Madagaskar

Madagaskar är ett otroligt stort och, likt Sverige, avlångt land, men på ett besök här kan man få lite av allt det landet har att erbjuda (fråga oss gärna hur!). Madagaskar är för mig kultur, äventyr, stads- och byliv, regnskogar, vandring, stränder och otroligt god mat, både kött, fisk och skaldjur och vegetariska rätter. Mitt besök här lämnade mig med otroliga minnen, jag visste inte vad jag hade att förvänta mig, och jag tänker ofta tillbaka på mitt besök som omvälvande. Om någon plats på jorden har gett mig speciella intryck så är det Madagaskar, det är svårt att förklara, det behöver upplevas personligen!

Fynbos – en del av Sydafrikas helt unika flora

Sydafrikas regioner Western Cape och Eastern Cape har en helt unik flora med ett flertal områden som är skyddade för att bevara växtlighet som till stor del bara återfinns här. Det är en region som inte bara är unik i det avseendet att det är en liten region med otroligt stor andel endemiska växter (växter som bara finns där, ingen annanstans i världen) utan också för en extrem biodiversitet, dvs. artrikedom.  Området kallas på svenska för Kaps floraregion (eng: Cape Floristic Region) och täcker i stor utsträckning den del av Sydafrika som har det som brukar kallas för Medelhavsklimat; långa torra och varma somrar, milda och regniga vintrar. Övriga Sydafrika domineras av torra vintrar och regn på sommaren.

Kaps floraregion består till stor del av Fynbos, en sorts busk- och hedvegetation som sträcker sig 100 till 200 km inåt landet från kusten mellan Clanwilliam i norra Western Cape till Port Elizabeth i Eastern Cape. Fynbosområdet täcker cirka 50 % av den totala ytan av Kaps floraregion men är hem till 80 % av arterna. Hela Kaps floraregion har en stor artrikedom men den är som allra störst i Fynbosområdet. I Fynbosområdet finns mer än 9000 olika växtarter, varav mer än 6000 är endemiska, vilket gör det till ett av de artrikaste områdena i världen.

Den enorma artrikedomen kan beskrivas på en del ganska talande sätt. Fynbosområdet som alltså utgör en mycket liten del (någon procent) av den afrikanska kontinenten är hem till en femtedel av alla vetenskapligt beskrivna växter i hela Afrika. Enbart Taffelberget, som alltså ligger helt omslutet av storstaden Kapstaden, är hem till cirka 2200 växtarter, vilket är mer än hela Storbritannien.

Fynbosområdet delas in i två delar: lågland, under 300 meter över havet, och berg. Stora skillnader regionalt förekommer naturligtvis då södra Sydafrika har ett flertal olika mikroklimatområden, men generellt så karakteriseras låglandet av torra somrar och milda regniga vintrar. Bergsområden har lite mer nederbörd över hela året och fler vattenkällor såsom sjöar och floder. Detta gör att förutsättningarna för växtligheten blir lite olika. Klimatförändring och jordbruk är hot mot Fynbos i hela regionen men framförallt i låglandet.

Ett annat hot mot Fynbos är invasiva arter. Det mest framträdande invasiva arterna är arter i acaciasläktet, hakeasläktet och tallsläktet. Hakea är en sorts buskar och små träd som från början är hemmahörande i Australien men även förekommer i Kalifornien. Tallsläktet är träd och buskar hemmahörande i Europa. Dessa växter har i stora områden skapat problem för Fynbos som de tränger undan och tar stora delar av det tillgängliga vattnet från. Sedan mitten av 90 talet har arbete gjorts i delar av Kaps floraregion för att få bort invasiva arter. I detta arbete har bl.a. ett flertal privata naturreservat varit viktiga.

Avslutningsvis så vill vi bara nämna att vi tror att många av er är bekanta med en växt som är endemisk i just Fynbosområdet, nämligen Rooibos. Rooibos odlas numera för att framställa det välkända teet men ursprungligen växer denna buske endast i ett litet område i Kaps floraregion i Sydafrika.

Efter den morgonen längtar jag alltid tillbaka till Afrika

Good Morning! Det är tidig morgon och jag väcks av en mild stämma och en dov knackning på dörren. Mina ögon försöker fortfarande anpassa sig till mörkret medan jag tar mig upp ur sängen och fumlande samlar ihop mina saker. Kikare, kamera och solskyddsfaktor. Jag känner den välbekanta spänningen i kroppen. Det6 är verkligen något speciellt att känna den kyliga afrikanska morgonluften i gryningen. Daggen börjar släppa samtidigt som solen går upp. Vår grupp möts upp för en snabb kopp kaffe på lodgens terrass. Nedanför oss sträcker savannen ut sig. Jag fastnar en stund i mina tankar. När tog jag mig senast tid att bara njuta av en soluppgång? Kanske är det just här jag behöver vara, i södra Afrikas öppna vidder, för att kunna stanna en stund och bara njuta av ögonblicket.

Ökenelefanter i Namibia
Ökenelefanter i Namibia

Med våra specialanpassade safaribilar tar vi oss ut i vildmarken, än är det inte riktigt ljust och vi spejar efter nattaktiva djur. Där springer en öronhund snabbt förbi, ett av Afrikas sötaste hunddjur. Vi har börjat vår safari. Vi befinner oss i Damaraland, Namibia, ett område mest känt för sina ökenanpassade elefanter. Vi hoppas naturligtvis på ett möte med dem. Men som alltid på safari krävs det lite tur och skicklighet för att hitta djuren. En flock sågs senast igår, men mycket kan hända under natten och med en yta på över 3 000 km2 så kan elefanterna tagits sig långt ifrån där de senast setts.

Ökenelefanter i Namibia

Vi kör över torr sand, över torra flodbäddar, det är knappt någon väg att prata om. Utspritt här och där finner vi vackra oryxantilop, kuduantiloper, de med vackra spiralformade hornen, och även schakaler som letar föda stöter vi på. Vår guide berättar om Anaträden, ett av elefanternas favoritträd och plötsligt ser vi grenar röra på sig och grå siluetter skymtas däremellan.  Leendet kommer automatiskt. Vi har hittat en flock med dessa väldigt speciella elefanter. Det finns enbart två kända populationer av ökenanpassade elefanter, de har mindre kroppar och mindre fötter än afrikanska savannelefant för att klara av att leva i ett landskap med ytterst lite vatten. Elefanter har dålig syn men utmärkt hörsel. Medan vi bara sitter och njuter av vårt möte kan vi se hur elefanterna öppnar sina stora öron mot varandra, de lyssnar. Elefanter kan kommunicera med varandra på så låg frekvens att vi människor inte kan höra.  Det är fascinerande att se på dem.

Ökenelefanter i Namibia
Ökenelefanter är specialanpassade för livet i torra områden

I stillhet spenderar vi morgonen med elefanterna, ingen vill lämna dem. Vilket privilegium att få komma dessa giganter så nära, se deras värld och för en liten stund vara del av den.  Mötet ger eftertänksamhet och tacksamhet. Att dessa vildmarker fortfarande finns och vi kan få besöka den!

Morgonen övergår till dag och det är dags att ta sig hemåt mot lodgen. Medan vi kör vänder jag mig och tar mig en sista lång titt bakåt. De väldiga kropparna blir ett med buskagen igen och jag blir varm i kroppen. Jag är rörd hela vägen in till själen. Mitt första möte med vilda elefanter och Afrikas vildmark. Vad kan toppa detta! Där och då blev jag biten av Afrikabacillen, den där bacillen som får mig att längta tillbaka till den väldiga kontinenten och när jag tänker på mötet denna morgon så kommer leendet tillbaka.

/Maria, African Tours & Safaris

Vanlig agam

Agama ödla eller vanlig agam som den egentligen heter (Agama agama) är en art i släktet egentliga agamer inom ödlefamiljen agamer. Den känns igen bland annat på att den skiftar färg efter omgivning och det är därför populärt att fotografera den på safari i till exempel Tanzania.

Vanlig agam
Vanlig agam (Agama lizard) i Serengeti, Tanzania

Vanlig agam växlar färg efter humör och alltså inte efter omgivning som till exempel en kameleont. De skiftar dock bara färg på dagen, på natten är de grå.

Vanlig agam
Vanlig agam skiftar bara färg i dagsljus

Vanlig agam lever i flockar med en dominerande hane. Den dominerande hanen känns igen på sin blå eller olivgröna färg, honor och unga hanar är mer grå i färgen. De blir cirka 30 – 40 centimeter långa, hanarna är större än honorna.

Vanlig agam förekommer i centrala Afrika

Är Zebran vit med svarta ränder?

Är Zebran svart med vita ränder? Eller är den vit med svarta ränder? Det är en evig fråga på safariresor i olika delar av Afrika och kanske trodde ni att ni aldrig skulle få svaret men det ska ni få här.

Zebra Krugerparken
Närbild på Zebra i Krugerparken i Sydafrika

Länge var den allmänna uppfattningen att zebran är vit med svarta ränder. Detta eftersom många zebror är vita på magen. Kanske är det så att frågan inte går att svara exakt på men det som forskare nu vet är att zebror har svart skinn under den randiga pälsen. Men pälsen består inte av vita ränder med, så att säga, gluggar emellan som gör att den svarta huden under syns, utan pälsen består av vita och svarta ränder. Eftersom zebran skinn under pälsen är svart så är det vanligast att benämna zebra som ett svart djur med vita ränder.

Zebran är ett vanligt förekommande djur i stora delar av södra och östra Afrika. Den tillhör samma djurfamilj som häst och åsna men till skillnad från häst och åsna har zebror aldrig kunnat tämjas fullt ut.

Zebror Serengeti
Zebror i gryningen i Serengeti, Tanzania

Zebran delas in i tre huvudgrupper; Bergzebra, Grevyzebra och Stäppzebra. Stäppzebran i sin tur delas in i ett flertal underarter.

En intressant fakta med Zebror är att de ofta ses stå som på bilden nedan. Detta beror på att zebrans huvud är tungt i förhållande till dess nackmuskler och för att kunna hålla uppsikt efter rovdjur och andra faror står ofta zebror just såhär i par och vilar nackmusklerna mot varandras kroppar.

Zebror
Zebror håller utkik

Okavangodeltat – varifrån kommer vattnet?

Okavango (eller Okavangodeltat) är ett inlandsdelta i södra Afrika. Deltat består av mängder av små och stora floder och vattendrag varav många är helt eller delvis torrlagda under delar av året. Okavango är det största deltat i världen i sitt slag, ett delta som inte rinner ut i en sjö eller ett hav utan i en öken.

Okavango Moremi Game Reserve
Moremi Game Reserve i norra Okavango

Okavango skapar en unik miljö med varierat och rikt djurliv och mycket mer tät vegetation än den omgivande savannen och öknen. Till och med klimatet är unikt, påverkat ganska kraftigt av det omgivande vattnet. Okavango omges av öken och halvöken. I öknen är det karakteristiska vädret under den torraste säsongen, vintern, soligt och varmt på dagarna med kyliga nätter med temperaturer ner mot 0 grader. Vattnet i Okavangos kanaler och floder mildrar de extrema svängningarna mellan dag och natt och framförallt nätterna är betydligt mildare än i de omgivande torra områdena.

Okavangos myriad av små och stora floder förändras kontinuerligt och vattenmängden varierar stort mellan olika delar av året. Under det som i Europa är vinter är det regnsäsong i Botswana men dessa ganska lätta och korta regn påverkar vattenmängden i Okavango väldigt lite. Istället är det de kraftiga regnen i högländerna i det inre av Angola som föder floderna och skapar översvämningarna i Okavango. Regnen i Angola rinner ner i Cubangofloden som rinner söderut, bort från havet och ner i Namibia och så småningom Botswana där den kallas Okavangofloden. Översvämningarna når de norra delarna av Okavangodeltat i slutet av april och flyter sedan sakta söderut för att nå de centrala och södra delarna i juli. Vattenmängderna varierar kraftigt även mellan olika år, beroende på regnmängderna i Angola, och vissa kanaler som är vattenfyllda ett år kan sedan ligga torrlagda i flera år och ibland ända upp till ett decennium.

Under torrsäsongen är sedan stora delar av deltat vattenfyllt medan processen sakta går åt andra håller och vattnet drar sig tillbaka.

Elephant at Oddball's Enclave
Elefant i centrala Okavangodeltat

De återkommande översvämningarna gör att landskapet skiftar kraftigt mellan torrsäsongen och regnsäsongen. Under regnsäsongen består deltat till stora delar av torrlagda översvämningsslätter, dvs, platta gräsbevuxna, lågt liggande områden som torrläggs när vattnet drar sig tillbaka och översvämmas årligen.

Mokoro Okavango
Mokoro i centrala Okavangodeltat

För er som vill åka på safari i Okavango så är aktiviteterna beroende på årstid och vilken del av deltat ni besöker. Moremi Game Reserve, ett statligt reservat i norra delen av Okavango, består till stora delar av ”fast mark” med savann och större floder. Här är den främsta safariaktiviteten gamedrive i öppen jeep. Även safari i mokoro, en sorts traditionell kanot, genomförs i vissa områden i Moremi. I de södra och västra delarna av Okavango ligger ett flertal privata reservat. Området består av små öar och floder varav många floder är torrlagda eller mycket grunda under delar av året. Många av de safarilodger som ligger här nås bara med båt eller flyg. Gamedrive i jeep är inte genomförbart i dessa områden utan safari genomförs i mokoro eller till fots.

För bästa safariupplevelse i Botswana är det bra att kombinera centrala Okavango med en eller några dagar i Moremi Game Reserve. På så sätt får ni verkligen uppleva det vilda och unika Okavangodeltat.

Tillsammans mot mindre plastskräp i natur och städer

Allt fler länder, städer, regioner och delstater världen över förbjuder plastpåsar. Senast i raden (så vitt vi vet) är Oman. Plastpåsar förbjuds eftersom de har stora negativa effekter på människor och miljö. Plastpåsar är oftast gjorda av plast som inte bryts ner i naturen. I många länder är det just där plastpåsarna hamnar; i naturen. I skogar, i gräs, i vattendrag, sjöar och hav. Våra hav fylls snabbt med bortkastade plastartiklar och vi måste alla ta ett ansvar för att minska förbrukningen av plast.

Drivande i arbetet med plastnedskräpning har länder i Östafrika varit. Bangladesh var det första land som förbjöd plastpåsar (2002) men länder i Östafrika har de senaste åren hakat på trenden och plastpåsar är nu helt förbjudna i Rwanda, Kenya och Tanzania.

Vi på African Tours & Safaris arbetar kontinuerligt med att minska vår negativa påverkan på världen och vi har under året arbetat med att minska vårt användande av engångsartiklar, i plast men även i andra material. Detta innebär att vi nu implementerar bland annat dessa förändringar i vår safariverksamhet i Tanzania.

Klimatkompenserade resor
Vi klimatkompenserar alla resor till 100 %

  • Picknick lunch som äts under heldagar på safari kommer inte längre att förpackas i engångsförpackningar i plats utan i burkar som diskas och återanvänds.
  • Vi har fört en dialog med våra leverantörer och de hotell och lodger vi samarbetar med och alla har gått med på att minska användandet av engångsplast som sugrör och plastfolie i våra lunchlådor.
  • Istället för att förse våra resenärer med små engångsflaskor vatten köper vi stora flaskor vatten och häller upp i vattenflaskor som kan återanvändas.

Vi ber alla som reser med oss att vara vaksamma på att safariresor görs i natur som är skyddsvärd och det är därför viktigt att allt skräp hamnar i soptunnor och inget i naturen. Vi arbetar kontinuerligt för att minimera mängden skräp. Det skräp som genereras ber vi er slänga på för skräp avsedd plast. Tillsammans kan vi bidra till att skydda fantastiska naturområden, djur och människor.

Vinter i Franschoek

I augusti 2008 var jag för första gången i Franschhoek  i de Sydafrikanska vindistrikten. Augusti är mitt i den Sydafrikanska vintern. Dimman låg tät över fälten och dalgångarna och vinrankorna var kala och mest av allt var Franschhoek tyst och stillsamt. Jag minns att jag tänkte att detta måste vara den vackraste platsen på jorden.

Franschhoek vinter
Vinter i Franschhoek i vinlandet

Det var så lugnt i Franschhoek, så tyst så stillsamt. Lågsäsongen kan verkligen vara en magisk tid att besöka vindistrikten på. I min mening är vindistrikten i princip ett måste på varje resa till Sydafrika. Inte bara för maten och vinerna (men ganska mycket för fantastisk mat och vin) utan också för miljön, landskapet och människorna.

Vinter Franschhoek

Det finns så många sätt att uppleva detta vackra område. Ta en guidad tur till fots, med bil eller varför inte cykel. Eller än bättre testa spårvagnen ”The wine tram”. Spårvagnen går längs en gammal järnvägsräls mellan gårdarna i Franschhoek. Ett alldeles magiskt sätt att njuta av allt Franschhoek har att erbjuda. Glöm inte att ta med vandringsskorna om (förlåt när) ni reser till Franschhoek, och vandra en av de vackra lederna som man finner i Jonkershoek Nature Reserve i Stellenbosch. Vill ni veta mer om våra smultronställen, hör av er.

En alldeles speciell morgon i Kapstaden

Första gången jag var i Kapstaden, för att delta i World Travel Market Africa, hade jag planerat att en morgon springa uppför Taffelberget. Jag älskar löpning och framförallt lite mer äventyrlig löpning på nya stigar och jag hade därför svårt att motstå frestelsen att snöra på skorna och springa upp till toppen av Kapstadens ikoniska berg. Den gången hann jag dock aldrig med att ta mig till toppen. Med en viss besvikelse lämnade jag Kapstaden. När jag kom tillbaka till Kapstaden ett år senare, också för resemässan World Travel Market Africa, hade jag bestämt mig; i år skulle det bli av. Första eftermiddagen blev uppvärmning men löpning upp till toppen av Lion’s Head och några dagar senare genomförde jag en av mina absolut största löpardrömmar.

Soluppgång Kapstaden
Första ljusstrimmorna på himlne över Kapstaden

Trots att jag avskyr tidiga morgnar satte jag klockan på 05:20. 05:35 hade jag dragit på mig skor, löparkläder och löparryggsäcken med vatten och begett mig ut på Kapstadens gator. Först gick löpningen i gatlampors sken upp genom de centrala delarna av staden. När det allra första ljuset började komma var jag på väg uppför backen mot Table Mountain, och såg alla pannlampor på Lion’s Head. Vandrare som begett sig ut tidigt för att se soluppgången från toppen av Lion’s Head. I soluppgången svängde jag av upp på serpentinvägen som går till linbanan till Taffelbergets topp. Vid linbanan hade jag tagit drygt 400 av 1085 höjdmeter. Här gick vägen flackt och t.o.m. svagt utför ett tag. Underbart att få ta ut steget efter 5–6 kilometer uppförsbacke.

Platteklip Gorge Trail
Platteklip Gorge Trail

Det finns ett antal utmärkta leder till toppen av Taffelberget, den jag skulle ta denna morgon heter Platteklip Gorge Trail. Den startar en knapp kilometer bortanför linbanan. Vid starten av stigen stannade jag ett par minuter för att dricka vatten och äta två bitar choklad för att fylla på med energi. Härifrån till toppen är det bara knappt 2 kilometer men över 700 höjdmeter. Jag begav mig uppåt i en blandning av löpning och snabb vandring, bitvis är stigen lite för brant för att springa. Solen var på väg upp över horisonten, det började bli varmt. Svetten rann men ju högre jag kom desto mer markant blev också den svalkande brisen från havet.

Kapstaden soluppgång
Halvvägs uppför Table Mountain

Där stigen går upp genom en ravin mellan två delar av den platta toppen är man nästan framme. Mjölksyran pumpar i trötta ben och lungorna värker men sedan var jag där. Helt plötsligt blev den branta stigen till en nästan helt platt platå. Så fort jag kom upp på toppen på plan mark försvann all trötthet. Äntligen hade jag uppfyllt drömmen att springa till toppen av Table Mountain.

Table Mountain utsikt
Utsikt från toppen av Taffelberget en solig morgon i april

Utsikten i soluppgången denna i princip molnfria morgon var helt magisk. Ett par hjälpsamma personer filmade mig när jag sprang den sista biten över bergets platta topp.

I souveniraffären köpte jag två burkar läsk och svepte ner dem för att få lite energi i kroppen medan jag njöt av utsikten över Kapstaden. Tveklöst en av de vackraste städer jag besökt. Linbana ner, taxi till hotellet, dusch och en hotellfrukost senare spenderade jag dagen med möten på World Travel Market.

Ett speciellt ögonblick på safari i Sydafrika

Jag har älskat safari enda sedan den allra första gången jag reste till Afrika. En av de bästa sakerna med en safari är att man aldrig riktigt vet hur dagen kommer bli. Det enda jag vet riktigt säkert efter en mängd safariresor är att jag fortfarande älskar att få vara mitt i vildmarken och den vackra naturen, känna lukterna och känna spänningen i hela kroppen.

En upplevelse som verkligen var precis allt av dessa känslor hände en eftermiddag ute på safari i Sydafrikas mest kända park Kruger National Park, oftast på svenska kallad Krugerparken, för några år sedan. Jag och min guide lade märke till två schakaler som oroligt sprang runt och ibland skällde.  Vi stannade och försökte upptäcka vad det var de var så oroliga för. Naturligtvis trodde och hoppades vi att det var lejon i närheten som gjorde schakalerna nervösa.

Den ena av de två bröderna stod nedanför trädet

Vi stannade jeepen och spanade ut i bushen och efter ett tag såg vi dem, ja det var lejon som gjort schakalerna rastlösa. En stor lejonhanne stod under ett träd och tittade upp trädkronan. Vad tittade han efter? Vi sökte med kikaren och blev väldigt förvånade när vi upptäckte att uppe i trädet satt ett annat lejon, med ett byte. Lejonet i trädet hade uppenbarligen inget intresse av att dela med sig av sitt byte. Lejonet på marken gjorde enorma hopp för att försöka nå bytet och slita ner från trädet.

Lejonet i trädet klättrade plötsligt ner och sedan gick de två lejonen iväg tillsammans

Jag har sett lejon många gånger men aldrig har jag sett ett lejon i ett träd. Aldrig varken förr eller senare har jag sett ett lejon som klättrat upp i ett träd för att slippa dela bytet med andra lejon. Lejonen var två hanar och guiden sa att de var bröder. Medan vi stod där och tittat fascinerat hoppade plötsligt lejonet i trädet ner och de båda bröderna gick iväg tillsammans. Resterna av bytet lämnade de åt schakalerna. Bytet var mest största sannolikhet från början en leopards. Leoparder drar upp sitt byte i träd för att skydda det från bland annat lejon. Just denna gång fungerade inte de strategin så bra för leoparden.

Det var verkligen en magisk stund tillsammans med lejonen i bushen i Sydafrika. Ett minne som jag tar med mig i hjärtat för resten av livet! Vad har du för speciell upplevelse från safari som du aldrig glömmer?