Category Archives: Uncategorized

Jag längtar hem till Kapstaden och Sydafrika

Många av oss kan titta tillbaka i livet och se att vissa händelser har varit vattendelare. Det kan vara ett före och efter barnen, ett karriärskifte eller annat. För mig finns det ett före och efter jag bodde i Kapstaden, Sydafrika. Jag tror att det är flera anledningar till att mina år i Kapstaden blivit en vattendelare.

Kapstaden

Dels så gav Kapstaden och livet där mig ny kultur, nya tankesätt och nya insikter från alla underbara människor jag träffade och lärde känna såväl från Kapstadens kåkstäder som föräldrar till våra barns skolkamrater i Camps Bay. Därutöver så fick jag leva i en stad som sin storlek till trots är en fantastisk plats för utomhus- och naturaktiviteter. Min livsstil ändrades till att bli mer outdoor. Terränglöpning, mountainbike, vandring och havskajak blev en del av min vardag. Allt detta i Kapstadens alldeles fantastiska natur med berg, vilda hav och vita stränder. Efter att jag flyttat hem till Sverige igen har jag fortsatt springa, cykla och paddla kajak. Tack vare mitt mina år i Kapstaden har jag fått upp ögonen för hur mycket spännande natur vi har också i Sverige.

Ulf paddlar havskajak utanför Kapstaden

Under min tid i Kapstaden tog också ett vinintresse fart. Vinregionerna kring Kapstaden är liksom Provence och Toscana fyllda med riktigt vackra vingårdar, stora som små, som producerar fantastiska viner. Det blev ofta helgutflykter till Stellenbosch, Paarl, Franschoek och andra lite mindre kända vinområden som Durbanville och Robertson.  

Vingård i Stellenbosch

Dessutom kunde jag utveckla mitt intresse för djur, natur och fauna genom att utbilda mig till guide och göra massor av safaris med riktigt bra safariguider. Kapstaden och Sydafrika har sedan mitt första besök 1994 kommit att bli mitt andra hem. Och nu längtar jag verkligen efter att få åka ”hem” igen.

/Ulf Hansen, VD och grundare av African Tours & Safaris

Vad vet du om afrikansk vildhund?

Afrikansk vildhund är ett fantastiskt men tyvärr hotat rovdjur som idag återfinns i framförallt stora delar av Botswana och små områden i de angränsande länderna Namibia, Angola och Zimbabwe samt i ganska stora delar av Tanzania. Därutöver finns vildhundarna endast i små fragmenterade stammar i södra Afrika, Östafrika, Centralafrika och även i små områden i Västafrika.

Vildhundar Sydafrika
Vildhundar i Sydafrika

Vildhundar lever i flockar som är starkt hierarkiska, med ett ledarpar (en hane och en hona). När nya ledare etablerar sig i en flock kan det vara ganska hårda strider men när ledarna är etablerade är flocken oftast ganska lugn. Ledarparet är normalt sett de enda som parar sig i flocken. Storleken på flockarna variera från cirka 4–5 vuxna i till exempel Krugerparken i Sydafrika till normalt 8–9 vuxna i Selous Game Reserve i Tanzania.

Vildhundar är en framgångsrik jägare eftersom de oftast lever i stora flockar och jagar i flock. Deras favoritbyte är små och medelstora antiloper. De smyger sig på sina byten och jagar sedan i flock. Vildhundarnas jakt går ut på att trötta ut bytesdjuret. Jakten kan pågå i 10 minuter ända upp till en timme.

Vildhundar använder olika sätt för att kommunicera inom gruppen. När de skäller är det oftast en varning. Ylande betyder oftast att de vill samla flocken. De kommunicerar även genom kroppskontakt och genom att röra på svansen.

Vildhundar är extremt sociala. Valparna tas om hand av alla vuxna i flocken och yngre djur jagar ofta och delar sitt byte med äldre djur.

Fantastiska platser i Afrika som vi längtar efter att resa till igen

Vi som arbetar på African Tours & Safaris älskar att resa. Vi längtar efter att resa. I dessa unika tider när UD har avrått från resor till alla länder fram till 15 juli längtar vi lite extra. Som tur är så finns det ingen avrådan mot att drömma och längta eller att planera framtida resor. Och en dag, snart, kommer avrådan att lyftas, länder att öppnas upp och vi kommer att resa igen. Vi vill därför idag dela med oss av tre drömresor som vi på African Tours & Safaris längtar efter att få göra igen och som vi längtar efter att få arrangera åt er. Tre länder och platser i Afrika som har gjort ett speciellt avtryck i våra hjärtan. Tre länder vars dofter, vyer, smaker, människor, upplevelser vi saknar, längtar till och drömmer om.

Susanne – Jag längtar till vita stränder och turkost hav på Seychellerna

Jag har alltid älskat havet. Havet är så stort, mäktigt och vilt men samtidigt så rogivande. Havet är skiftande från stilla och spegelblankt till rasande stormigt och vågigt. Jag drömmer om att få resa tillbaka till de gröna böljande öarna mitt i den enorma Indiska Oceanen. Jag längtar efter att få uppleva flera olika platser på en och samma resa. Jag längtar tillbaka till Seychellerna. Det som är unikt med Seychellerna är att det finns flera öar att upptäcka. Öar som verkligen är unika var och en på sitt sätt. På Seychellerna får man uppleva korallöar med härlig snorkling och vackra fiskar, men också granitöarna med vita, vackra och nästan tomma stränder där massiva granitklippor reser sig upp ur havet. På Seychellerna är det ingen trängsel, här finns många stränder som är nästan helt tomma på människor där man kan njuta av den härliga stranden och det salta havet.

Seychellernas största ö, Mahe, är böljande och kuperad med grön natur och vita stränder. På Mahe tar man sig enkelt runt med cykel, taxi eller lokalbuss. Från Mahe går båtar och flyg till de andra öarna som till exempel Praslin och La Digue. På La Digue finns få bilar, bästa sättet att ta sig runt är att hyra en cykel. Det är faktiskt att det är det jag drömmer allra mest just nu, att hyra cykel på La Digue och cykla till stranden Anse Source d’Argent, av många, däribland mig, ansedd som en av de vackraste stränderna i världen. /Susanne

Tomma stränder på Seychellerna

David – Jag längtar till den underbara välkomnande atmosfären i Tanzania

Jag har haft turen att få resa till många länder och platser i mitt liv. Jag har tyckt om alla länder jag har besökt. Varje stad eller plats har haft något eget som gör den till en unik upplevelse. Jag har älskat många platser från Stockholms Skärgård till Virungabergen i Rwanda, Kapstaden och Okavangodeltat i Botswana. Men ingen plats och inget land har funnit en plats i mitt hjärta så som Tanzania. Tanzania har varit ett andra hemland för mig sedan jag bodde och studerade där för 20 år sedan. Fortfarande, efter mer än 25 besök i landet, längtar jag till Tanzania och ser fram emot varje ny resa. I dessa tider längtar jag lite extra efter att få resa tillbaka till Tanzania.

Jag vill spendera några dagar, kanske en vecka i Arusha. Arbeta med våra kollegor på kontoret i Tanzania, prata, skratta och dela ögonblick i livet. Jag vill springa några rundor på Arushas kuperade vägar och låta den tunna luften bränna lite extra i lungorna. Jag vill äta middag på lokala restauranger på kvällarna med mina vänner och bara suga åt mig av den underbara välkomnande atmosfären i Arusha. Jag vill prata med alla fantastiska människor. Testa några fraser på swahili och låta dem skratta gott åt mitt minst sagt begränsade ordförråd innan vi går över till att prata engelska.

Arusha National Park tillsammans med Arnold, vår operations manager i Tanzania

Från Arusha vill jag resa ut på vidderna i Serengeti tillsammans med en av våra guider. Jag vill få insupa deras kunskap och dela upplevelse av vildmarken med dem i några dagar. Jag vill sitta vid lägerelden på kvällen och höra lejonens dova rytande och hyenornas nästan sjungande ylande. En stor del av vildmarksupplevelsen i Serengeti är boendet. Helst vill jag bo i tält så att jag kan höra nattens ljud. Jag har varit med om det så många gånger men det kittlar fortfarande i spänningsnerven när jag går upp mitt i natten för att gå på toa och jag hör hyenorna gläfsa och flåsa alldeles i närheten av tältet. Det drömmer jag om och jag vet att snart reser jag till Tanzania igen. /David

Malin – jag längtar tillbaka till Krugerparken i Sydafrika

Väckningen är kl. 05:00 men när rangern knackar på vår dörr och säger ”good morning” är jag sedan länge klarvaken. På en safarilodge inne i Sydafrikas världsberömda Kruger National Park sitter du på första parkett till vildmarken, alla timmar på dygnet.

Jag hade väckts av ljuden nära vårt tält. Vad var det för ljud. Det var verkligen väldigt nära, alldeles intill vårt tält. Det lät som ett lejon men jag intalar mig själv att det inte kan ha varit ett lejon som röt så nära tältet där vi sovit i natt. Jag kastar en blick på min medresenär som fortfarande sover tungt och bestämmer mig för att jag måste ha inbillat mig. Men så hör jag ljudet igen och nu är jag säker, det är ett lejon. Det är ännu närmare denna gång, det stryker omkring alldeles intill vårt tält. Det är så spännande att jag, utan att jag själv inser det, håller andan. Det är så magiskt att jag glömmer bort att vara rädd. Vilken känsla, jag är bara några meter från ett lejon.

Lejonungar i Sydafrika

Safari i Krugerparken i Sydafrika gör ingen besviken. Jag älskade varje minut på min safari. Det finns så mycket att se. När jag kom hit var jag fokuserad på The Big Five; lejon, leopard, buffel, elefant och noshörning. Väl på plats insåg jag att en safari Krugerparken är så mycket mer. Helheten gav mig det största intrycket. De enorma vidderna, mängden stora djur, vattenhålen, fåglarna, stillheten, hyenornas ylande på natten och de fantastiska middagarna på kvällarna när vi pratade om dagens upplevelser.

Ingen safari är den andra lik, varje ny safari bjuder på nya, helt unika upplevelser och jag längtar verkligen tillbaka till Krugerparken.

Visste du detta om Afrikas stora kattdjur?

Att lejon lever i stora flockar det vet de flesta, men gör alla kattdjur det samma? eller lever några ensamma? Vilken av de stora kattdjuren är det mest framgångsrika rovdjuret? Och hur ser man egentligen skillnad på en leopard och en gepard?

LEJON

Afrikas unika djurliv med sina stora däggdjur fascinerar och kittlar mångas drömmar. För många är det kanske mer än några andra de stora rovdjuren som får vår puls att höjas. Det är något alldeles speciellt med att se majestätiska lejon alldeles i närheten av jeepen eller en graciös leopard i ett träd. Afrikas stora katter påminner många förvånansvärt mycket om våra helt vanliga huskatter. Men låt er inte luras, de må se snäll och gosiga ut men de är effektiva och beslutsamma jägare och rovdjur. Lär dig nedan mer om Afrikas kattdjur nedan!

GEPARD
  • Lejon är det enda kattdjuret som lever i flockar. Oftast har varje flock en ledarhanne och ett flertal honor som alla är släkt med varandra. Men så är inte alltid fallet, en hanne kan ibland samarbeta med andra hannar. Det är faktiskt så att det blir allt vanligare med flockar som leds av mer en hanne. I flockar med fler än en hanne är dessa ofta bröder, men det är inte alltid så.
  • Lejonhonorna gör det mesta av jakten, trots det äter alltid hanen först av bytet, ibland delar han inte med sig alls. Honorna tolererar detta beteende för att de får skydd av hanen. Honorna är så nära varandra att de även anpassar så de får sina ungar samtidigt, trots det så är det bara en av åtta lejonungar i genomsnitt som överlever och blir vuxna.   
  • Lejon är duktiga på att smyga sig på sina byten, vilka oftast är stora eller medelstora antiloper som till exempel gnu, zebra, impala eller Thomsons gasell.  Deras tungor är sträva och de kan separera kött från ben och trots att de får det mesta av sin vätska från köttet de äter, så dricker lejon så regelbundet om de kan. Lejon kan dra in sina klor för att dessa ska hållas vassa, vilket är ett bra trick att använda sig av när man ser ett spår i marken och man vill fastställa djuret. Generellt kan man säga att har spåret kloavtryck är det en hund, har de inga klomärken är det en katt.
  • Lejon har svarta fläckar bakom öronen samt en svart ände på svansen. Detta är en ”följ mig” signal. En lejonhonas svans syns precis i rätt höjd för att ungarna ska se och följa efter till exempel i högt gräs. Leoparder har vita fläckar på samma ställen och de fungerar på samma sätt för leopardungarna.  
  • Leoparden är den mest flexibla och anpassningsbara av alla katter, dem kan man finna i de flesta olika miljöerna och de anpassar sig efter de byten som finns tillgängliga. I områden som har många lejon och hyenor så drar de upp sina byten upp i träd. Leoparden har långa morrhår vilket är en nödvändighet för att röra sig under natten, de är främst nattaktiva djur och smyger på sina byten.
  • Leoparden lever självständigt och socialiserar bara med sina ungar, eller under parningstid med en partner. För att kommunicera, då de har väldigt bra hörsel, så använder de sig av ljud som är raspande, nästan som en såg. Honornas kan skiljas från hanarnas genom att deras ljud oftast är längre och på en högre frekvens.
  • Leoparden som smyger sig på sina byten, har en kraftig kropp till skillnad från geparden som är byggd för fart och jagar ifatt sina byten, vilket gör att den är small, hög med långa ben, med en rekordhastighet uppmätt till 112 km/h. Kanske är det lättaste att urskilja en gepard från dess ”tear mark”, svarta sträck som sträcker sig på båda sidorna av nosen från ögonen. Geparden har också prickar istället för ”rosetter” som leopardens märkning kallas. 
  • Geparden ses ofta på en kulle eller termitstack, detta för att de ska kunna få en överblick var bytesdjuren finns, de jagar på dagtid. Men under kalla dagar kan de ofta ses ligga och värma sig i solen.
  • Geparden har också en mer långsmal kropp, inte lika muskulös som leoparden, och ett mindre huvud.
  • Trots att geparderna främst är självständiga djur, lever de också gärna i familjegrupper, honor med ungar eller hanar tillsammans. Geparder kan ej ryta som leoparder och lejon, men de kan framkalla ljud för att hålla kontakt med ungar och hälsningar.
Afrikas stora kattdjur
LEOPARD

Så kommer vi då till frågan, vilket kattdjur är det mest framgångsrika rovdjuret i Afrika? Faktiskt så är det inte något av kattdjuren utan oftast den fläckiga hyenan, som på en natt kan förflytta sig upp till 70 km över en natt för att hitta föda. Hyenorna som är kända som asätare och för att stjäla byten för exempelvis leoparder jagar ofta även själva och bland annat tack vare att de jagar i stora flockar är de mycket framgångsrika jägare.

Varför ville jag besöka Madagaskar?

Efter att ha drömt om det länge fick jag i april förra året äntligen möjligheten att besöka Madagaskar, världens fjärde största ö. Madagaskar seglade länge under radarn men på senare år har allt fler blivit lockade av att besöka landet. Så vad kan man förvänta sig av ett besök här?

Ringsvanslemur

Madagaskar blev avhängt från den afrikanska kontinenten redan för 135 miljoner år sedan samtidigt som det som idag är Indien bröt sig loss från Afrika och så småningom ”krockade” med Asien och skapade världens högsta bergskedja; Himalaya. Madagaskar är från norr till söder 1570 km, vilket är nästan exakt lika långt som Sverige. Likt Sverige så innebär den geografiska storleken att landet är varierat vad gäller såväl natur som klimat.

Madagaskar tar emot cirka 300 000 turister varje år. Detta kan jämföras med till exempel den avsevärt mycket mindre grannön Mauritius som tar emot en miljon besökare. Detta gör det till en oupptäckt ö, men med en befolkning som är välkomnande, utåtriktad och nyfiken på besökare.

De allra flesta resorna hit börjar med att man ankommer till huvudstaden Antananarivo. Huvudstaden är med sina 1,4 miljoner invånare landets klart största stad. Två av Antananarivos landmärken är den hjärtformade sjön som ligger mitt i staden och drottningens palats som ligger på en höjd med utsikt över staden. I Antananarivo bor främst den största folkgruppen på Madagaskar, Merina, som har sitt ursprung från Indonesien. Asien och asiatiska folk har påverkat Madagaskar mycket och detta märker ni redan när ni ankommer till huvudstaden.

Antananarivo ligger mitt i landet i det område som kallas höglandet. Runt staden finner ni ett bördigt landskap med berg och risfält. Fortsätter ni resan kommer i Madagaskar kommer ni att komma till flera olika naturområden som regnskogar, savann och kust.

Risodlingar på höglandet

Varför ville jag själv åka till Madagaskar? Som djurälskare och safarientusiast ville jag självklart resa till Madagaskar för att få se de söta lemurerna och det endemiska djurlivet (djurarter som bara återfinns på Madagaskar), som landet främst är känt för. Tänk er att ni står mitt i skogen helt stilla och lyssna till grenar som bryts, prasslande i snåren och så plötsligt tittar en nyfiken lemur fram bakom en trädgren. Det kan definitivt locka fram leenden på de allra flesta, det vågar jag lova. Ni känner säkert igen se ringsvanslemurer, mer kända som Kung Julian från den animerade filmen Madagaskar. Och ja, de är lika fantastiska i verkligheten som på film.

En annan sak som många förknippar med ön är boababträd, ni vet de där otroliga träden som enligt sägnen blivit kastade av jättar så de landar upp och ner med rötterna upp i luften. Detta träd som jag står här jämte är säkerligen flera tusen år gammalt.

Maria vid ett baobabträd på Madagaskar

Madagaskar är ett otroligt stort och, likt Sverige, avlångt land, men på ett besök här kan man få lite av allt det landet har att erbjuda (fråga oss gärna hur!). Madagaskar är för mig kultur, äventyr, stads- och byliv, regnskogar, vandring, stränder och otroligt god mat, både kött, fisk och skaldjur och vegetariska rätter. Mitt besök här lämnade mig med otroliga minnen, jag visste inte vad jag hade att förvänta mig, och jag tänker ofta tillbaka på mitt besök som omvälvande. Om någon plats på jorden har gett mig speciella intryck så är det Madagaskar, det är svårt att förklara, det behöver upplevas personligen!

Fynbos – en del av Sydafrikas helt unika flora

Sydafrikas regioner Western Cape och Eastern Cape har en helt unik flora med ett flertal områden som är skyddade för att bevara växtlighet som till stor del bara återfinns här. Det är en region som inte bara är unik i det avseendet att det är en liten region med otroligt stor andel endemiska växter (växter som bara finns där, ingen annanstans i världen) utan också för en extrem biodiversitet, dvs. artrikedom.  Området kallas på svenska för Kaps floraregion (eng: Cape Floristic Region) och täcker i stor utsträckning den del av Sydafrika som har det som brukar kallas för Medelhavsklimat; långa torra och varma somrar, milda och regniga vintrar. Övriga Sydafrika domineras av torra vintrar och regn på sommaren.

Kaps floraregion består till stor del av Fynbos, en sorts busk- och hedvegetation som sträcker sig 100 till 200 km inåt landet från kusten mellan Clanwilliam i norra Western Cape till Port Elizabeth i Eastern Cape. Fynbosområdet täcker cirka 50 % av den totala ytan av Kaps floraregion men är hem till 80 % av arterna. Hela Kaps floraregion har en stor artrikedom men den är som allra störst i Fynbosområdet. I Fynbosområdet finns mer än 9000 olika växtarter, varav mer än 6000 är endemiska, vilket gör det till ett av de artrikaste områdena i världen.

Den enorma artrikedomen kan beskrivas på en del ganska talande sätt. Fynbosområdet som alltså utgör en mycket liten del (någon procent) av den afrikanska kontinenten är hem till en femtedel av alla vetenskapligt beskrivna växter i hela Afrika. Enbart Taffelberget, som alltså ligger helt omslutet av storstaden Kapstaden, är hem till cirka 2200 växtarter, vilket är mer än hela Storbritannien.

Fynbosområdet delas in i två delar: lågland, under 300 meter över havet, och berg. Stora skillnader regionalt förekommer naturligtvis då södra Sydafrika har ett flertal olika mikroklimatområden, men generellt så karakteriseras låglandet av torra somrar och milda regniga vintrar. Bergsområden har lite mer nederbörd över hela året och fler vattenkällor såsom sjöar och floder. Detta gör att förutsättningarna för växtligheten blir lite olika. Klimatförändring och jordbruk är hot mot Fynbos i hela regionen men framförallt i låglandet.

Ett annat hot mot Fynbos är invasiva arter. Det mest framträdande invasiva arterna är arter i acaciasläktet, hakeasläktet och tallsläktet. Hakea är en sorts buskar och små träd som från början är hemmahörande i Australien men även förekommer i Kalifornien. Tallsläktet är träd och buskar hemmahörande i Europa. Dessa växter har i stora områden skapat problem för Fynbos som de tränger undan och tar stora delar av det tillgängliga vattnet från. Sedan mitten av 90 talet har arbete gjorts i delar av Kaps floraregion för att få bort invasiva arter. I detta arbete har bl.a. ett flertal privata naturreservat varit viktiga.

Avslutningsvis så vill vi bara nämna att vi tror att många av er är bekanta med en växt som är endemisk i just Fynbosområdet, nämligen Rooibos. Rooibos odlas numera för att framställa det välkända teet men ursprungligen växer denna buske endast i ett litet område i Kaps floraregion i Sydafrika.

Efter den morgonen längtar jag alltid tillbaka till Afrika

Good Morning! Det är tidig morgon och jag väcks av en mild stämma och en dov knackning på dörren. Mina ögon försöker fortfarande anpassa sig till mörkret medan jag tar mig upp ur sängen och fumlande samlar ihop mina saker. Kikare, kamera och solskyddsfaktor. Jag känner den välbekanta spänningen i kroppen. Det6 är verkligen något speciellt att känna den kyliga afrikanska morgonluften i gryningen. Daggen börjar släppa samtidigt som solen går upp. Vår grupp möts upp för en snabb kopp kaffe på lodgens terrass. Nedanför oss sträcker savannen ut sig. Jag fastnar en stund i mina tankar. När tog jag mig senast tid att bara njuta av en soluppgång? Kanske är det just här jag behöver vara, i södra Afrikas öppna vidder, för att kunna stanna en stund och bara njuta av ögonblicket.

Ökenelefanter i Namibia
Ökenelefanter i Namibia

Med våra specialanpassade safaribilar tar vi oss ut i vildmarken, än är det inte riktigt ljust och vi spejar efter nattaktiva djur. Där springer en öronhund snabbt förbi, ett av Afrikas sötaste hunddjur. Vi har börjat vår safari. Vi befinner oss i Damaraland, Namibia, ett område mest känt för sina ökenanpassade elefanter. Vi hoppas naturligtvis på ett möte med dem. Men som alltid på safari krävs det lite tur och skicklighet för att hitta djuren. En flock sågs senast igår, men mycket kan hända under natten och med en yta på över 3 000 km2 så kan elefanterna tagits sig långt ifrån där de senast setts.

Ökenelefanter i Namibia

Vi kör över torr sand, över torra flodbäddar, det är knappt någon väg att prata om. Utspritt här och där finner vi vackra oryxantilop, kuduantiloper, de med vackra spiralformade hornen, och även schakaler som letar föda stöter vi på. Vår guide berättar om Anaträden, ett av elefanternas favoritträd och plötsligt ser vi grenar röra på sig och grå siluetter skymtas däremellan.  Leendet kommer automatiskt. Vi har hittat en flock med dessa väldigt speciella elefanter. Det finns enbart två kända populationer av ökenanpassade elefanter, de har mindre kroppar och mindre fötter än afrikanska savannelefant för att klara av att leva i ett landskap med ytterst lite vatten. Elefanter har dålig syn men utmärkt hörsel. Medan vi bara sitter och njuter av vårt möte kan vi se hur elefanterna öppnar sina stora öron mot varandra, de lyssnar. Elefanter kan kommunicera med varandra på så låg frekvens att vi människor inte kan höra.  Det är fascinerande att se på dem.

Ökenelefanter i Namibia
Ökenelefanter är specialanpassade för livet i torra områden

I stillhet spenderar vi morgonen med elefanterna, ingen vill lämna dem. Vilket privilegium att få komma dessa giganter så nära, se deras värld och för en liten stund vara del av den.  Mötet ger eftertänksamhet och tacksamhet. Att dessa vildmarker fortfarande finns och vi kan få besöka den!

Morgonen övergår till dag och det är dags att ta sig hemåt mot lodgen. Medan vi kör vänder jag mig och tar mig en sista lång titt bakåt. De väldiga kropparna blir ett med buskagen igen och jag blir varm i kroppen. Jag är rörd hela vägen in till själen. Mitt första möte med vilda elefanter och Afrikas vildmark. Vad kan toppa detta! Där och då blev jag biten av Afrikabacillen, den där bacillen som får mig att längta tillbaka till den väldiga kontinenten och när jag tänker på mötet denna morgon så kommer leendet tillbaka.

/Maria, African Tours & Safaris

Vanlig agam

Agama ödla eller vanlig agam som den egentligen heter (Agama agama) är en art i släktet egentliga agamer inom ödlefamiljen agamer. Den känns igen bland annat på att den skiftar färg efter omgivning och det är därför populärt att fotografera den på safari i till exempel Tanzania.

Vanlig agam
Vanlig agam (Agama lizard) i Serengeti, Tanzania

Vanlig agam växlar färg efter humör och alltså inte efter omgivning som till exempel en kameleont. De skiftar dock bara färg på dagen, på natten är de grå.

Vanlig agam
Vanlig agam skiftar bara färg i dagsljus

Vanlig agam lever i flockar med en dominerande hane. Den dominerande hanen känns igen på sin blå eller olivgröna färg, honor och unga hanar är mer grå i färgen. De blir cirka 30 – 40 centimeter långa, hanarna är större än honorna.

Vanlig agam förekommer i centrala Afrika

En alldeles speciell morgon i Kapstaden

Första gången jag var i Kapstaden, för att delta i World Travel Market Africa, hade jag planerat att en morgon springa uppför Taffelberget. Jag älskar löpning och framförallt lite mer äventyrlig löpning på nya stigar och jag hade därför svårt att motstå frestelsen att snöra på skorna och springa upp till toppen av Kapstadens ikoniska berg. Den gången hann jag dock aldrig med att ta mig till toppen. Med en viss besvikelse lämnade jag Kapstaden. När jag kom tillbaka till Kapstaden ett år senare, också för resemässan World Travel Market Africa, hade jag bestämt mig; i år skulle det bli av. Första eftermiddagen blev uppvärmning men löpning upp till toppen av Lion’s Head och några dagar senare genomförde jag en av mina absolut största löpardrömmar.

Soluppgång Kapstaden
Första ljusstrimmorna på himlne över Kapstaden

Trots att jag avskyr tidiga morgnar satte jag klockan på 05:20. 05:35 hade jag dragit på mig skor, löparkläder och löparryggsäcken med vatten och begett mig ut på Kapstadens gator. Först gick löpningen i gatlampors sken upp genom de centrala delarna av staden. När det allra första ljuset började komma var jag på väg uppför backen mot Table Mountain, och såg alla pannlampor på Lion’s Head. Vandrare som begett sig ut tidigt för att se soluppgången från toppen av Lion’s Head. I soluppgången svängde jag av upp på serpentinvägen som går till linbanan till Taffelbergets topp. Vid linbanan hade jag tagit drygt 400 av 1085 höjdmeter. Här gick vägen flackt och t.o.m. svagt utför ett tag. Underbart att få ta ut steget efter 5–6 kilometer uppförsbacke.

Platteklip Gorge Trail
Platteklip Gorge Trail

Det finns ett antal utmärkta leder till toppen av Taffelberget, den jag skulle ta denna morgon heter Platteklip Gorge Trail. Den startar en knapp kilometer bortanför linbanan. Vid starten av stigen stannade jag ett par minuter för att dricka vatten och äta två bitar choklad för att fylla på med energi. Härifrån till toppen är det bara knappt 2 kilometer men över 700 höjdmeter. Jag begav mig uppåt i en blandning av löpning och snabb vandring, bitvis är stigen lite för brant för att springa. Solen var på väg upp över horisonten, det började bli varmt. Svetten rann men ju högre jag kom desto mer markant blev också den svalkande brisen från havet.

Kapstaden soluppgång
Halvvägs uppför Table Mountain

Där stigen går upp genom en ravin mellan två delar av den platta toppen är man nästan framme. Mjölksyran pumpar i trötta ben och lungorna värker men sedan var jag där. Helt plötsligt blev den branta stigen till en nästan helt platt platå. Så fort jag kom upp på toppen på plan mark försvann all trötthet. Äntligen hade jag uppfyllt drömmen att springa till toppen av Table Mountain.

Table Mountain utsikt
Utsikt från toppen av Taffelberget en solig morgon i april

Utsikten i soluppgången denna i princip molnfria morgon var helt magisk. Ett par hjälpsamma personer filmade mig när jag sprang den sista biten över bergets platta topp.

I souveniraffären köpte jag två burkar läsk och svepte ner dem för att få lite energi i kroppen medan jag njöt av utsikten över Kapstaden. Tveklöst en av de vackraste städer jag besökt. Linbana ner, taxi till hotellet, dusch och en hotellfrukost senare spenderade jag dagen med möten på World Travel Market.

Mount Meru, Kilimanjaros lillasyster

Mount Meru är Tanzanias näst högsta berg och liksom Kilimanjaro är Mount Meru en fristående konvulkan. Mount Meru är berget nästan alla safariturister i Tanzania ser då det reser sig  4556 meter över havet alldeles norr om Arusha som safariturer till bl.a. Serengeti och Ngorongorokratern utgår från.

Mount Meru
Mount Meru sett från staden Arusha på den södra sidan av berget

Eftersom Mount Meru ligger så nära Tanzanias världsberömda berg Kilimanjaro så förbises det av de allra flesta turister. Men Mount Meru är ett fantastiskt berg som bjuder på dramatisk natur och krävande bestigning. För er som älskar äventyr och bergsvandring är Mount Meru en på många sätt lika stor utmaning som Kilimanjaro.

Mount Meru Peak
Mount Merus topp, Socialist Peak, når 4 556 meter över havet

Mount Meru må vara cirka 1 300 meter lägre än Kilimanjaro men berget är brant och ni tar er upp och ner för berget på bara tre dagar. Från starten 1 500 meter över havet ska ni ta er upp 3 000 meter till toppen på bara två dygn och sedan vandrar ni hela vägen ner igen på en dag. det är en tuff utmaning.