Category Archives: Uncategorized

Hälsningar från Arusha, tanzania

Jacob Maji, en av våra safariguider, tittade inom kontoret i Arusha idag. Han är precis tillbaka i Arusha efter en safari till Ngorongorokratern och Serengeti med resenärer från Tjeckien. I Serengeti var djurlivet enligt Jacob magiskt. De såg på bara några dagar mängder av lejon, flera leoparder, flera geparder, elefanter, hyenor, schakaler, dik dik antiloper, Impalas, zebror, topi och många andra djur. Vad de inte såg mycket av var safarijeepar.

Tanzania är öppet för turister men fortfarande är de få länder som har öppnat för sina medborgare att resa till Tanzania, eller andra länder i Afrika. De svenska turister som våra guider i Tanzania så ofta tar hand om lyser med sin frånvaro. Jacob låter dock hälsa att safari i Tanzania är lika fantastiskt som någonsin. Även i Ngorongorokratern såg de lejon och även noshörning, så de fick ihop all i Big Five. De rutiner vi har satt på plats för turisters och guiders säkerhet fungerar utmärkt. Jacob bär, liksom alla våra guider gör på safari, mask och handskar. Jeepen rengörs noggrant varje dag. Handtag och andra ytor som ofta rörs med händer rengörs med handsprit flera gånger varje dag. Likaså handtag på väskor. Handsprit finns tillgänglig för våra resenärer.

Jag själv, Arnold, och Seleman kan hälsa att livet i Tanzania i stort sett återgått till det normala. En del affärer har krav på munskydd men skolor, kyrkor och restauranger är öppna. Alla tar naturligtvis hänsyn och håller avstånd och restaurangerna är väldigt noga med hygien och städning men på det hela taget är livet som vanligt. Det enda som egentligen är ovanligt är att det är få turister i Tanzania.

Tanzania har drabbats väldigt lite av pandemin. Även om Tanzanias rapportering om Corona är bristfällig så är de flesta källor jag, och vi alla på African Tours & Safaris, har tagit del av samstämmiga, det kan inte pågå ett utbrott av Coronavirus i Tanzania, det hade synts på sjukhus och vårdcentral, men det gör det inte.

I Arusha har den, med tanzaniska mått mätt, kalla vintern passerat och dagarna är soliga och lagom varma, drygt 25 grader. I safariparkerna skiner solen och det är ganska varmt, runt 30 grader. Djuren samlas kring vattenhål och stora floder. De stora hjordarna med gnuer befinner sig i de allra nordligaste delarna av Serengeti och i Masai Mara i Kenya, men om en till två månader kommer de att börja vandra söderut igen i nästan ofattbart stora hjordar för att nå den öppna slätten i Ndutu (södra Serengeti) någon gång i december. Här kommer de att beta det korta gräset fram till någon gång i mitten av april. Vi hoppas att alla ni som bokat en safari under vintern får uppfylla er dröm och se migrationen på slätten i södra Serengeti.

Vänliga hälsningar från Arusha

Arnold Moshi, managing director African Tours & Safaris Tanzania

Giraff – världens längsta däggdjur

Giraffen är ett av Afrikas mest ikoniska djur och ett av de djur som många av våra resenärer drömmer om att få se på sin safari. Giraffens olika underarter är spridda över stora delar av södra, östra och centrala Afrika och den finns även i vissa områden i Västafrika. Ni kan se giraff i alla de stora safariländerna som till exempel Sydafrika, Botswana, Namibia, Tanzania, Kenya och Uganda.

Giraffen är mest känd för sin långa hals. Halsen har utvecklats genom tusentals år av evolution och den ger giraffen fördelarna att den kan äta löv högt upp på träden som andra djur inte når och den kan se rovdjur på långt avstånd.

Giraffer lever i löst sammansatta flockar. Dessa flockar förändras ofta genom att individer lämnar eller kommer till, bland annat genom interaktion med andra flockar. Oftast är flockarna könssegregerade men flockar bestående av honor och yngre hanar förekommer.

Giraffer lever ganska länge, ofta 30–35 år och vuxna giraffer faller, pga. sin storlek, sällan offer för rovdjur.

Giraffen finns i 9 underarter. De som är vanliga att se på safari är:

  • Massajgiraff – denna giraff känns igen på sina taggiga fläckar i mörkare brun än resten av huden. Den finns i stora delar av Tanzania samt i södra Kenya
  • Nätgiraff (eller tegelstensgiraff) – lever i nordöstra Kenya samt i södra Etiopien och södra Somalia. Denna giraff känns igen på tydligt markerade tegelstenslika fläckar mot en mycket ljus bakgrund
  • Rothschilds Giraff – lever i centrala Kenya och delar av Uganda. Den känns igen på att huden är ljus, utan fläckar, längst ner på benen. Det brukar sägas att den har vita knästrumpor.
  • Angola giraff – som sitt namn till trots mest finns i norra Namibia, sydvästra Zambia, norra Botswana och västra Zimbabwe. Den känns igen bland annat på sina vita märken på öronen.
  • Sydafrikansk giraff – lever i norra Sydafrika, södra Botswana, södra Zimbabwe och sydvästra Mocambique. Denna giraff känns igen på sina lite rundade fläckar mot en lite mörkare bakgrund. Skillnaden i ton på fläckarna och bakgrunden är mindre än på till exempel nätgiraffen
  • Thornicrofts Giraff – lever i Luangwa Valley i Zambia. Denna giraff har lite stjärnformade fläckar. Denna art är starkt hotad och endast cirka 500 djur tros leva i vilt tillstånd.

Utöver dessa giraffer finns:

  • Kordofan Giraff – denna underart lever i sydöstra Chad och delar av Kamerun, Centralafrikanska Republiken och Demokratiska Republiken Kongo. Arten känns igen på att den har lite mindre och mer oregelbundna fläckar än till exempel den närbesläktade Nubiska Giraffen.
  • Nubisk Giraff – en underart som lever i Sydsudan, sydvästra Etiopien, norra Uganda norra Kenya. Den känns igen på att den har ganska mörkt bruna fläckar mot en ljus bakgrund och inga fläckar på magen.
  • Västafrikansk giraff – en underart som är endemisk till sydvästra Niger. Den känns framförallt igen på att den är ljusare än alla andra giraffarter.

Nedan följer 9 intressanta fakta om giraffer:

  1. Giraff är det längsta landlevande däggdjuret. Vuxna giraffhanar kan bli 5,5 meter långa/höga
  2. Giraffkalvar är cirka 180 centimeter lång vid födseln och växer den första veckan i sitt liv cirka 2,5 cm per dag.
  3. Tack vare sin längd kan giraffer äta blad högt upp på träd som inga andra djur når
  4. Giraffer har ett extremt starkt hjärta. Hjärtat är över en halvmeter långt och väger mer än 10 kg på en vuxen giraff. Det är lika mycket som 50 människohjärtan väger. Giraffens hjärta har också otroligt starka muskler för att klara av att transportera blod ändå upp till hjärnan.
  5. Giraffer har, liksom människor, 7 nackkotor. En mänsklig nackkota är cirka 1,25 cm lång medan en giraffs nackkota är cirka 245 cm lång.
  6. Giraffhanar använder nacken för att slåss med andra hanar. De svingar den mot varandra.
  7. Giraffer sover mellan 5 och 30 minuter per dygn. Den mesta av denna sömn får de genom 1–2 minuter långa powernaps. Ofta sover de stående.
  8. Giraffer ägnar 16–20 timmar per dag åt att äta.
  9. Giraffer är gravida i 400–460 dagar och föder nästan alltid bara en kalv, även om tvillingfödslar inträffar ibland.

Jag längtar hem till Kapstaden och Sydafrika

Många av oss kan titta tillbaka i livet och se att vissa händelser har varit vattendelare. Det kan vara ett före och efter barnen, ett karriärskifte eller annat. För mig finns det ett före och efter jag bodde i Kapstaden, Sydafrika. Jag tror att det är flera anledningar till att mina år i Kapstaden blivit en vattendelare.

Kapstaden

Dels så gav Kapstaden och livet där mig ny kultur, nya tankesätt och nya insikter från alla underbara människor jag träffade och lärde känna såväl från Kapstadens kåkstäder som föräldrar till våra barns skolkamrater i Camps Bay. Därutöver så fick jag leva i en stad som sin storlek till trots är en fantastisk plats för utomhus- och naturaktiviteter. Min livsstil ändrades till att bli mer outdoor. Terränglöpning, mountainbike, vandring och havskajak blev en del av min vardag. Allt detta i Kapstadens alldeles fantastiska natur med berg, vilda hav och vita stränder. Efter att jag flyttat hem till Sverige igen har jag fortsatt springa, cykla och paddla kajak. Tack vare mitt mina år i Kapstaden har jag fått upp ögonen för hur mycket spännande natur vi har också i Sverige.

Ulf paddlar havskajak utanför Kapstaden

Under min tid i Kapstaden tog också ett vinintresse fart. Vinregionerna kring Kapstaden är liksom Provence och Toscana fyllda med riktigt vackra vingårdar, stora som små, som producerar fantastiska viner. Det blev ofta helgutflykter till Stellenbosch, Paarl, Franschoek och andra lite mindre kända vinområden som Durbanville och Robertson.  

Vingård i Stellenbosch

Dessutom kunde jag utveckla mitt intresse för djur, natur och fauna genom att utbilda mig till guide och göra massor av safaris med riktigt bra safariguider. Kapstaden och Sydafrika har sedan mitt första besök 1994 kommit att bli mitt andra hem. Och nu längtar jag verkligen efter att få åka ”hem” igen.

/Ulf Hansen, VD och grundare av African Tours & Safaris

Vad vet du om afrikansk vildhund?

Afrikansk vildhund är ett fantastiskt men tyvärr hotat rovdjur som idag återfinns i framförallt stora delar av Botswana och små områden i de angränsande länderna Namibia, Angola och Zimbabwe samt i ganska stora delar av Tanzania. Därutöver finns vildhundarna endast i små fragmenterade stammar i södra Afrika, Östafrika, Centralafrika och även i små områden i Västafrika.

Vildhundar Sydafrika
Vildhundar i Sydafrika

Vildhundar lever i flockar som är starkt hierarkiska, med ett ledarpar (en hane och en hona). När nya ledare etablerar sig i en flock kan det vara ganska hårda strider men när ledarna är etablerade är flocken oftast ganska lugn. Ledarparet är normalt sett de enda som parar sig i flocken. Storleken på flockarna variera från cirka 4–5 vuxna i till exempel Krugerparken i Sydafrika till normalt 8–9 vuxna i Selous Game Reserve i Tanzania.

Vildhundar är en framgångsrik jägare eftersom de oftast lever i stora flockar och jagar i flock. Deras favoritbyte är små och medelstora antiloper. De smyger sig på sina byten och jagar sedan i flock. Vildhundarnas jakt går ut på att trötta ut bytesdjuret. Jakten kan pågå i 10 minuter ända upp till en timme.

Vildhundar använder olika sätt för att kommunicera inom gruppen. När de skäller är det oftast en varning. Ylande betyder oftast att de vill samla flocken. De kommunicerar även genom kroppskontakt och genom att röra på svansen.

Vildhundar är extremt sociala. Valparna tas om hand av alla vuxna i flocken och yngre djur jagar ofta och delar sitt byte med äldre djur.

Fantastiska platser i Afrika som vi längtar efter att resa till igen

Vi som arbetar på African Tours & Safaris älskar att resa. Vi längtar efter att resa. I dessa unika tider när UD har avrått från resor till alla länder fram till 15 juli längtar vi lite extra. Som tur är så finns det ingen avrådan mot att drömma och längta eller att planera framtida resor. Och en dag, snart, kommer avrådan att lyftas, länder att öppnas upp och vi kommer att resa igen. Vi vill därför idag dela med oss av tre drömresor som vi på African Tours & Safaris längtar efter att få göra igen och som vi längtar efter att få arrangera åt er. Tre länder och platser i Afrika som har gjort ett speciellt avtryck i våra hjärtan. Tre länder vars dofter, vyer, smaker, människor, upplevelser vi saknar, längtar till och drömmer om.

Susanne – Jag längtar till vita stränder och turkost hav på Seychellerna

Jag har alltid älskat havet. Havet är så stort, mäktigt och vilt men samtidigt så rogivande. Havet är skiftande från stilla och spegelblankt till rasande stormigt och vågigt. Jag drömmer om att få resa tillbaka till de gröna böljande öarna mitt i den enorma Indiska Oceanen. Jag längtar efter att få uppleva flera olika platser på en och samma resa. Jag längtar tillbaka till Seychellerna. Det som är unikt med Seychellerna är att det finns flera öar att upptäcka. Öar som verkligen är unika var och en på sitt sätt. På Seychellerna får man uppleva korallöar med härlig snorkling och vackra fiskar, men också granitöarna med vita, vackra och nästan tomma stränder där massiva granitklippor reser sig upp ur havet. På Seychellerna är det ingen trängsel, här finns många stränder som är nästan helt tomma på människor där man kan njuta av den härliga stranden och det salta havet.

Seychellernas största ö, Mahe, är böljande och kuperad med grön natur och vita stränder. På Mahe tar man sig enkelt runt med cykel, taxi eller lokalbuss. Från Mahe går båtar och flyg till de andra öarna som till exempel Praslin och La Digue. På La Digue finns få bilar, bästa sättet att ta sig runt är att hyra en cykel. Det är faktiskt att det är det jag drömmer allra mest just nu, att hyra cykel på La Digue och cykla till stranden Anse Source d’Argent, av många, däribland mig, ansedd som en av de vackraste stränderna i världen. /Susanne

Tomma stränder på Seychellerna

David – Jag längtar till den underbara välkomnande atmosfären i Tanzania

Jag har haft turen att få resa till många länder och platser i mitt liv. Jag har tyckt om alla länder jag har besökt. Varje stad eller plats har haft något eget som gör den till en unik upplevelse. Jag har älskat många platser från Stockholms Skärgård till Virungabergen i Rwanda, Kapstaden och Okavangodeltat i Botswana. Men ingen plats och inget land har funnit en plats i mitt hjärta så som Tanzania. Tanzania har varit ett andra hemland för mig sedan jag bodde och studerade där för 20 år sedan. Fortfarande, efter mer än 25 besök i landet, längtar jag till Tanzania och ser fram emot varje ny resa. I dessa tider längtar jag lite extra efter att få resa tillbaka till Tanzania.

Jag vill spendera några dagar, kanske en vecka i Arusha. Arbeta med våra kollegor på kontoret i Tanzania, prata, skratta och dela ögonblick i livet. Jag vill springa några rundor på Arushas kuperade vägar och låta den tunna luften bränna lite extra i lungorna. Jag vill äta middag på lokala restauranger på kvällarna med mina vänner och bara suga åt mig av den underbara välkomnande atmosfären i Arusha. Jag vill prata med alla fantastiska människor. Testa några fraser på swahili och låta dem skratta gott åt mitt minst sagt begränsade ordförråd innan vi går över till att prata engelska.

Arusha National Park tillsammans med Arnold, vår operations manager i Tanzania

Från Arusha vill jag resa ut på vidderna i Serengeti tillsammans med en av våra guider. Jag vill få insupa deras kunskap och dela upplevelse av vildmarken med dem i några dagar. Jag vill sitta vid lägerelden på kvällen och höra lejonens dova rytande och hyenornas nästan sjungande ylande. En stor del av vildmarksupplevelsen i Serengeti är boendet. Helst vill jag bo i tält så att jag kan höra nattens ljud. Jag har varit med om det så många gånger men det kittlar fortfarande i spänningsnerven när jag går upp mitt i natten för att gå på toa och jag hör hyenorna gläfsa och flåsa alldeles i närheten av tältet. Det drömmer jag om och jag vet att snart reser jag till Tanzania igen. /David

Malin – jag längtar tillbaka till Krugerparken i Sydafrika

Väckningen är kl. 05:00 men när rangern knackar på vår dörr och säger ”good morning” är jag sedan länge klarvaken. På en safarilodge inne i Sydafrikas världsberömda Kruger National Park sitter du på första parkett till vildmarken, alla timmar på dygnet.

Jag hade väckts av ljuden nära vårt tält. Vad var det för ljud. Det var verkligen väldigt nära, alldeles intill vårt tält. Det lät som ett lejon men jag intalar mig själv att det inte kan ha varit ett lejon som röt så nära tältet där vi sovit i natt. Jag kastar en blick på min medresenär som fortfarande sover tungt och bestämmer mig för att jag måste ha inbillat mig. Men så hör jag ljudet igen och nu är jag säker, det är ett lejon. Det är ännu närmare denna gång, det stryker omkring alldeles intill vårt tält. Det är så spännande att jag, utan att jag själv inser det, håller andan. Det är så magiskt att jag glömmer bort att vara rädd. Vilken känsla, jag är bara några meter från ett lejon.

Lejonungar i Sydafrika

Safari i Krugerparken i Sydafrika gör ingen besviken. Jag älskade varje minut på min safari. Det finns så mycket att se. När jag kom hit var jag fokuserad på The Big Five; lejon, leopard, buffel, elefant och noshörning. Väl på plats insåg jag att en safari Krugerparken är så mycket mer. Helheten gav mig det största intrycket. De enorma vidderna, mängden stora djur, vattenhålen, fåglarna, stillheten, hyenornas ylande på natten och de fantastiska middagarna på kvällarna när vi pratade om dagens upplevelser.

Ingen safari är den andra lik, varje ny safari bjuder på nya, helt unika upplevelser och jag längtar verkligen tillbaka till Krugerparken.

Visste du detta om Afrikas stora kattdjur?

Att lejon lever i stora flockar det vet de flesta, men gör alla kattdjur det samma? eller lever några ensamma? Vilken av de stora kattdjuren är det mest framgångsrika rovdjuret? Och hur ser man egentligen skillnad på en leopard och en gepard?

LEJON

Afrikas unika djurliv med sina stora däggdjur fascinerar och kittlar mångas drömmar. För många är det kanske mer än några andra de stora rovdjuren som får vår puls att höjas. Det är något alldeles speciellt med att se majestätiska lejon alldeles i närheten av jeepen eller en graciös leopard i ett träd. Afrikas stora katter påminner många förvånansvärt mycket om våra helt vanliga huskatter. Men låt er inte luras, de må se snäll och gosiga ut men de är effektiva och beslutsamma jägare och rovdjur. Lär dig nedan mer om Afrikas kattdjur nedan!

GEPARD
  • Lejon är det enda kattdjuret som lever i flockar. Oftast har varje flock en ledarhanne och ett flertal honor som alla är släkt med varandra. Men så är inte alltid fallet, en hanne kan ibland samarbeta med andra hannar. Det är faktiskt så att det blir allt vanligare med flockar som leds av mer en hanne. I flockar med fler än en hanne är dessa ofta bröder, men det är inte alltid så.
  • Lejonhonorna gör det mesta av jakten, trots det äter alltid hanen först av bytet, ibland delar han inte med sig alls. Honorna tolererar detta beteende för att de får skydd av hanen. Honorna är så nära varandra att de även anpassar så de får sina ungar samtidigt, trots det så är det bara en av åtta lejonungar i genomsnitt som överlever och blir vuxna.   
  • Lejon är duktiga på att smyga sig på sina byten, vilka oftast är stora eller medelstora antiloper som till exempel gnu, zebra, impala eller Thomsons gasell.  Deras tungor är sträva och de kan separera kött från ben och trots att de får det mesta av sin vätska från köttet de äter, så dricker lejon så regelbundet om de kan. Lejon kan dra in sina klor för att dessa ska hållas vassa, vilket är ett bra trick att använda sig av när man ser ett spår i marken och man vill fastställa djuret. Generellt kan man säga att har spåret kloavtryck är det en hund, har de inga klomärken är det en katt.
  • Lejon har svarta fläckar bakom öronen samt en svart ände på svansen. Detta är en ”följ mig” signal. En lejonhonas svans syns precis i rätt höjd för att ungarna ska se och följa efter till exempel i högt gräs. Leoparder har vita fläckar på samma ställen och de fungerar på samma sätt för leopardungarna.  
  • Leoparden är den mest flexibla och anpassningsbara av alla katter, dem kan man finna i de flesta olika miljöerna och de anpassar sig efter de byten som finns tillgängliga. I områden som har många lejon och hyenor så drar de upp sina byten upp i träd. Leoparden har långa morrhår vilket är en nödvändighet för att röra sig under natten, de är främst nattaktiva djur och smyger på sina byten.
  • Leoparden lever självständigt och socialiserar bara med sina ungar, eller under parningstid med en partner. För att kommunicera, då de har väldigt bra hörsel, så använder de sig av ljud som är raspande, nästan som en såg. Honornas kan skiljas från hanarnas genom att deras ljud oftast är längre och på en högre frekvens.
  • Leoparden som smyger sig på sina byten, har en kraftig kropp till skillnad från geparden som är byggd för fart och jagar ifatt sina byten, vilket gör att den är small, hög med långa ben, med en rekordhastighet uppmätt till 112 km/h. Kanske är det lättaste att urskilja en gepard från dess ”tear mark”, svarta sträck som sträcker sig på båda sidorna av nosen från ögonen. Geparden har också prickar istället för ”rosetter” som leopardens märkning kallas. 
  • Geparden ses ofta på en kulle eller termitstack, detta för att de ska kunna få en överblick var bytesdjuren finns, de jagar på dagtid. Men under kalla dagar kan de ofta ses ligga och värma sig i solen.
  • Geparden har också en mer långsmal kropp, inte lika muskulös som leoparden, och ett mindre huvud.
  • Trots att geparderna främst är självständiga djur, lever de också gärna i familjegrupper, honor med ungar eller hanar tillsammans. Geparder kan ej ryta som leoparder och lejon, men de kan framkalla ljud för att hålla kontakt med ungar och hälsningar.
Afrikas stora kattdjur
LEOPARD

Så kommer vi då till frågan, vilket kattdjur är det mest framgångsrika rovdjuret i Afrika? Faktiskt så är det inte något av kattdjuren utan oftast den fläckiga hyenan, som på en natt kan förflytta sig upp till 70 km över en natt för att hitta föda. Hyenorna som är kända som asätare och för att stjäla byten för exempelvis leoparder jagar ofta även själva och bland annat tack vare att de jagar i stora flockar är de mycket framgångsrika jägare.

Varför ville jag besöka Madagaskar?

Efter att ha drömt om det länge fick jag i april förra året äntligen möjligheten att besöka Madagaskar, världens fjärde största ö. Madagaskar seglade länge under radarn men på senare år har allt fler blivit lockade av att besöka landet. Så vad kan man förvänta sig av ett besök här?

Ringsvanslemur

Madagaskar blev avhängt från den afrikanska kontinenten redan för 135 miljoner år sedan samtidigt som det som idag är Indien bröt sig loss från Afrika och så småningom ”krockade” med Asien och skapade världens högsta bergskedja; Himalaya. Madagaskar är från norr till söder 1570 km, vilket är nästan exakt lika långt som Sverige. Likt Sverige så innebär den geografiska storleken att landet är varierat vad gäller såväl natur som klimat.

Madagaskar tar emot cirka 300 000 turister varje år. Detta kan jämföras med till exempel den avsevärt mycket mindre grannön Mauritius som tar emot en miljon besökare. Detta gör det till en oupptäckt ö, men med en befolkning som är välkomnande, utåtriktad och nyfiken på besökare.

De allra flesta resorna hit börjar med att man ankommer till huvudstaden Antananarivo. Huvudstaden är med sina 1,4 miljoner invånare landets klart största stad. Två av Antananarivos landmärken är den hjärtformade sjön som ligger mitt i staden och drottningens palats som ligger på en höjd med utsikt över staden. I Antananarivo bor främst den största folkgruppen på Madagaskar, Merina, som har sitt ursprung från Indonesien. Asien och asiatiska folk har påverkat Madagaskar mycket och detta märker ni redan när ni ankommer till huvudstaden.

Antananarivo ligger mitt i landet i det område som kallas höglandet. Runt staden finner ni ett bördigt landskap med berg och risfält. Fortsätter ni resan kommer i Madagaskar kommer ni att komma till flera olika naturområden som regnskogar, savann och kust.

Risodlingar på höglandet

Varför ville jag själv åka till Madagaskar? Som djurälskare och safarientusiast ville jag självklart resa till Madagaskar för att få se de söta lemurerna och det endemiska djurlivet (djurarter som bara återfinns på Madagaskar), som landet främst är känt för. Tänk er att ni står mitt i skogen helt stilla och lyssna till grenar som bryts, prasslande i snåren och så plötsligt tittar en nyfiken lemur fram bakom en trädgren. Det kan definitivt locka fram leenden på de allra flesta, det vågar jag lova. Ni känner säkert igen se ringsvanslemurer, mer kända som Kung Julian från den animerade filmen Madagaskar. Och ja, de är lika fantastiska i verkligheten som på film.

En annan sak som många förknippar med ön är boababträd, ni vet de där otroliga träden som enligt sägnen blivit kastade av jättar så de landar upp och ner med rötterna upp i luften. Detta träd som jag står här jämte är säkerligen flera tusen år gammalt.

Maria vid ett baobabträd på Madagaskar

Madagaskar är ett otroligt stort och, likt Sverige, avlångt land, men på ett besök här kan man få lite av allt det landet har att erbjuda (fråga oss gärna hur!). Madagaskar är för mig kultur, äventyr, stads- och byliv, regnskogar, vandring, stränder och otroligt god mat, både kött, fisk och skaldjur och vegetariska rätter. Mitt besök här lämnade mig med otroliga minnen, jag visste inte vad jag hade att förvänta mig, och jag tänker ofta tillbaka på mitt besök som omvälvande. Om någon plats på jorden har gett mig speciella intryck så är det Madagaskar, det är svårt att förklara, det behöver upplevas personligen!

Fynbos – en del av Sydafrikas helt unika flora

Sydafrikas regioner Western Cape och Eastern Cape har en helt unik flora med ett flertal områden som är skyddade för att bevara växtlighet som till stor del bara återfinns här. Det är en region som inte bara är unik i det avseendet att det är en liten region med otroligt stor andel endemiska växter (växter som bara finns där, ingen annanstans i världen) utan också för en extrem biodiversitet, dvs. artrikedom.  Området kallas på svenska för Kaps floraregion (eng: Cape Floristic Region) och täcker i stor utsträckning den del av Sydafrika som har det som brukar kallas för Medelhavsklimat; långa torra och varma somrar, milda och regniga vintrar. Övriga Sydafrika domineras av torra vintrar och regn på sommaren.

Kaps floraregion består till stor del av Fynbos, en sorts busk- och hedvegetation som sträcker sig 100 till 200 km inåt landet från kusten mellan Clanwilliam i norra Western Cape till Port Elizabeth i Eastern Cape. Fynbosområdet täcker cirka 50 % av den totala ytan av Kaps floraregion men är hem till 80 % av arterna. Hela Kaps floraregion har en stor artrikedom men den är som allra störst i Fynbosområdet. I Fynbosområdet finns mer än 9000 olika växtarter, varav mer än 6000 är endemiska, vilket gör det till ett av de artrikaste områdena i världen.

Den enorma artrikedomen kan beskrivas på en del ganska talande sätt. Fynbosområdet som alltså utgör en mycket liten del (någon procent) av den afrikanska kontinenten är hem till en femtedel av alla vetenskapligt beskrivna växter i hela Afrika. Enbart Taffelberget, som alltså ligger helt omslutet av storstaden Kapstaden, är hem till cirka 2200 växtarter, vilket är mer än hela Storbritannien.

Fynbosområdet delas in i två delar: lågland, under 300 meter över havet, och berg. Stora skillnader regionalt förekommer naturligtvis då södra Sydafrika har ett flertal olika mikroklimatområden, men generellt så karakteriseras låglandet av torra somrar och milda regniga vintrar. Bergsområden har lite mer nederbörd över hela året och fler vattenkällor såsom sjöar och floder. Detta gör att förutsättningarna för växtligheten blir lite olika. Klimatförändring och jordbruk är hot mot Fynbos i hela regionen men framförallt i låglandet.

Ett annat hot mot Fynbos är invasiva arter. Det mest framträdande invasiva arterna är arter i acaciasläktet, hakeasläktet och tallsläktet. Hakea är en sorts buskar och små träd som från början är hemmahörande i Australien men även förekommer i Kalifornien. Tallsläktet är träd och buskar hemmahörande i Europa. Dessa växter har i stora områden skapat problem för Fynbos som de tränger undan och tar stora delar av det tillgängliga vattnet från. Sedan mitten av 90 talet har arbete gjorts i delar av Kaps floraregion för att få bort invasiva arter. I detta arbete har bl.a. ett flertal privata naturreservat varit viktiga.

Avslutningsvis så vill vi bara nämna att vi tror att många av er är bekanta med en växt som är endemisk i just Fynbosområdet, nämligen Rooibos. Rooibos odlas numera för att framställa det välkända teet men ursprungligen växer denna buske endast i ett litet område i Kaps floraregion i Sydafrika.

Efter den morgonen längtar jag alltid tillbaka till Afrika

Good Morning! Det är tidig morgon och jag väcks av en mild stämma och en dov knackning på dörren. Mina ögon försöker fortfarande anpassa sig till mörkret medan jag tar mig upp ur sängen och fumlande samlar ihop mina saker. Kikare, kamera och solskyddsfaktor. Jag känner den välbekanta spänningen i kroppen. Det6 är verkligen något speciellt att känna den kyliga afrikanska morgonluften i gryningen. Daggen börjar släppa samtidigt som solen går upp. Vår grupp möts upp för en snabb kopp kaffe på lodgens terrass. Nedanför oss sträcker savannen ut sig. Jag fastnar en stund i mina tankar. När tog jag mig senast tid att bara njuta av en soluppgång? Kanske är det just här jag behöver vara, i södra Afrikas öppna vidder, för att kunna stanna en stund och bara njuta av ögonblicket.

Ökenelefanter i Namibia
Ökenelefanter i Namibia

Med våra specialanpassade safaribilar tar vi oss ut i vildmarken, än är det inte riktigt ljust och vi spejar efter nattaktiva djur. Där springer en öronhund snabbt förbi, ett av Afrikas sötaste hunddjur. Vi har börjat vår safari. Vi befinner oss i Damaraland, Namibia, ett område mest känt för sina ökenanpassade elefanter. Vi hoppas naturligtvis på ett möte med dem. Men som alltid på safari krävs det lite tur och skicklighet för att hitta djuren. En flock sågs senast igår, men mycket kan hända under natten och med en yta på över 3 000 km2 så kan elefanterna tagits sig långt ifrån där de senast setts.

Ökenelefanter i Namibia

Vi kör över torr sand, över torra flodbäddar, det är knappt någon väg att prata om. Utspritt här och där finner vi vackra oryxantilop, kuduantiloper, de med vackra spiralformade hornen, och även schakaler som letar föda stöter vi på. Vår guide berättar om Anaträden, ett av elefanternas favoritträd och plötsligt ser vi grenar röra på sig och grå siluetter skymtas däremellan.  Leendet kommer automatiskt. Vi har hittat en flock med dessa väldigt speciella elefanter. Det finns enbart två kända populationer av ökenanpassade elefanter, de har mindre kroppar och mindre fötter än afrikanska savannelefant för att klara av att leva i ett landskap med ytterst lite vatten. Elefanter har dålig syn men utmärkt hörsel. Medan vi bara sitter och njuter av vårt möte kan vi se hur elefanterna öppnar sina stora öron mot varandra, de lyssnar. Elefanter kan kommunicera med varandra på så låg frekvens att vi människor inte kan höra.  Det är fascinerande att se på dem.

Ökenelefanter i Namibia
Ökenelefanter är specialanpassade för livet i torra områden

I stillhet spenderar vi morgonen med elefanterna, ingen vill lämna dem. Vilket privilegium att få komma dessa giganter så nära, se deras värld och för en liten stund vara del av den.  Mötet ger eftertänksamhet och tacksamhet. Att dessa vildmarker fortfarande finns och vi kan få besöka den!

Morgonen övergår till dag och det är dags att ta sig hemåt mot lodgen. Medan vi kör vänder jag mig och tar mig en sista lång titt bakåt. De väldiga kropparna blir ett med buskagen igen och jag blir varm i kroppen. Jag är rörd hela vägen in till själen. Mitt första möte med vilda elefanter och Afrikas vildmark. Vad kan toppa detta! Där och då blev jag biten av Afrikabacillen, den där bacillen som får mig att längta tillbaka till den väldiga kontinenten och när jag tänker på mötet denna morgon så kommer leendet tillbaka.

/Maria, African Tours & Safaris

Vanlig agam

Agama ödla eller vanlig agam som den egentligen heter (Agama agama) är en art i släktet egentliga agamer inom ödlefamiljen agamer. Den känns igen bland annat på att den skiftar färg efter omgivning och det är därför populärt att fotografera den på safari i till exempel Tanzania.

Vanlig agam
Vanlig agam (Agama lizard) i Serengeti, Tanzania

Vanlig agam växlar färg efter humör och alltså inte efter omgivning som till exempel en kameleont. De skiftar dock bara färg på dagen, på natten är de grå.

Vanlig agam
Vanlig agam skiftar bara färg i dagsljus

Vanlig agam lever i flockar med en dominerande hane. Den dominerande hanen känns igen på sin blå eller olivgröna färg, honor och unga hanar är mer grå i färgen. De blir cirka 30 – 40 centimeter långa, hanarna är större än honorna.

Vanlig agam förekommer i centrala Afrika