Alla inlägg av admin

Vanlig agam

Agama ödla eller vanlig agam som den egentligen heter (Agama agama) är en art i släktet egentliga agamer inom ödlefamiljen agamer. Den känns igen bland annat på att den skiftar färg efter omgivning och det är därför populärt att fotografera den på safari i till exempel Tanzania.

Vanlig agam
Vanlig agam (Agama lizard) i Serengeti, Tanzania

Vanlig agam växlar färg efter humör och alltså inte efter omgivning som till exempel en kameleont. De skiftar dock bara färg på dagen, på natten är de grå.

Vanlig agam
Vanlig agam skiftar bara färg i dagsljus

Vanlig agam lever i flockar med en dominerande hane. Den dominerande hanen känns igen på sin blå eller olivgröna färg, honor och unga hanar är mer grå i färgen. De blir cirka 30 – 40 centimeter långa, hanarna är större än honorna.

Vanlig agam förekommer i centrala Afrika

Är Zebran vit med svarta ränder?

Är Zebran svart med vita ränder? Eller är den vit med svarta ränder? Det är en evig fråga på safariresor i olika delar av Afrika och kanske trodde ni att ni aldrig skulle få svaret men det ska ni få här.

Zebra Krugerparken
Närbild på Zebra i Krugerparken i Sydafrika

Länge var den allmänna uppfattningen att zebran är vit med svarta ränder. Detta eftersom många zebror är vita på magen. Kanske är det så att frågan inte går att svara exakt på men det som forskare nu vet är att zebror har svart skinn under den randiga pälsen. Men pälsen består inte av vita ränder med, så att säga, gluggar emellan som gör att den svarta huden under syns, utan pälsen består av vita och svarta ränder. Eftersom zebran skinn under pälsen är svart så är det vanligast att benämna zebra som ett svart djur med vita ränder.

Zebran är ett vanligt förekommande djur i stora delar av södra och östra Afrika. Den tillhör samma djurfamilj som häst och åsna men till skillnad från häst och åsna har zebror aldrig kunnat tämjas fullt ut.

Zebror Serengeti
Zebror i gryningen i Serengeti, Tanzania

Zebran delas in i tre huvudgrupper; Bergzebra, Grevyzebra och Stäppzebra. Stäppzebran i sin tur delas in i ett flertal underarter.

En intressant fakta med Zebror är att de ofta ses stå som på bilden nedan. Detta beror på att zebrans huvud är tungt i förhållande till dess nackmuskler och för att kunna hålla uppsikt efter rovdjur och andra faror står ofta zebror just såhär i par och vilar nackmusklerna mot varandras kroppar.

Zebror
Zebror håller utkik

Okavangodeltat – varifrån kommer vattnet?

Okavango (eller Okavangodeltat) är ett inlandsdelta i södra Afrika. Deltat består av mängder av små och stora floder och vattendrag varav många är helt eller delvis torrlagda under delar av året. Okavango är det största deltat i världen i sitt slag, ett delta som inte rinner ut i en sjö eller ett hav utan i en öken.

Okavango Moremi Game Reserve
Moremi Game Reserve i norra Okavango

Okavango skapar en unik miljö med varierat och rikt djurliv och mycket mer tät vegetation än den omgivande savannen och öknen. Till och med klimatet är unikt, påverkat ganska kraftigt av det omgivande vattnet. Okavango omges av öken och halvöken. I öknen är det karakteristiska vädret under den torraste säsongen, vintern, soligt och varmt på dagarna med kyliga nätter med temperaturer ner mot 0 grader. Vattnet i Okavangos kanaler och floder mildrar de extrema svängningarna mellan dag och natt och framförallt nätterna är betydligt mildare än i de omgivande torra områdena.

Okavangos myriad av små och stora floder förändras kontinuerligt och vattenmängden varierar stort mellan olika delar av året. Under det som i Europa är vinter är det regnsäsong i Botswana men dessa ganska lätta och korta regn påverkar vattenmängden i Okavango väldigt lite. Istället är det de kraftiga regnen i högländerna i det inre av Angola som föder floderna och skapar översvämningarna i Okavango. Regnen i Angola rinner ner i Cubangofloden som rinner söderut, bort från havet och ner i Namibia och så småningom Botswana där den kallas Okavangofloden. Översvämningarna når de norra delarna av Okavangodeltat i slutet av april och flyter sedan sakta söderut för att nå de centrala och södra delarna i juli. Vattenmängderna varierar kraftigt även mellan olika år, beroende på regnmängderna i Angola, och vissa kanaler som är vattenfyllda ett år kan sedan ligga torrlagda i flera år och ibland ända upp till ett decennium.

Under torrsäsongen är sedan stora delar av deltat vattenfyllt medan processen sakta går åt andra håller och vattnet drar sig tillbaka.

Elephant at Oddball's Enclave
Elefant i centrala Okavangodeltat

De återkommande översvämningarna gör att landskapet skiftar kraftigt mellan torrsäsongen och regnsäsongen. Under regnsäsongen består deltat till stora delar av torrlagda översvämningsslätter, dvs, platta gräsbevuxna, lågt liggande områden som torrläggs när vattnet drar sig tillbaka och översvämmas årligen.

Mokoro Okavango
Mokoro i centrala Okavangodeltat

För er som vill åka på safari i Okavango så är aktiviteterna beroende på årstid och vilken del av deltat ni besöker. Moremi Game Reserve, ett statligt reservat i norra delen av Okavango, består till stora delar av ”fast mark” med savann och större floder. Här är den främsta safariaktiviteten gamedrive i öppen jeep. Även safari i mokoro, en sorts traditionell kanot, genomförs i vissa områden i Moremi. I de södra och västra delarna av Okavango ligger ett flertal privata reservat. Området består av små öar och floder varav många floder är torrlagda eller mycket grunda under delar av året. Många av de safarilodger som ligger här nås bara med båt eller flyg. Gamedrive i jeep är inte genomförbart i dessa områden utan safari genomförs i mokoro eller till fots.

För bästa safariupplevelse i Botswana är det bra att kombinera centrala Okavango med en eller några dagar i Moremi Game Reserve. På så sätt får ni verkligen uppleva det vilda och unika Okavangodeltat.

Tillsammans mot mindre plastskräp i natur och städer

Allt fler länder, städer, regioner och delstater världen över förbjuder plastpåsar. Senast i raden (så vitt vi vet) är Oman. Plastpåsar förbjuds eftersom de har stora negativa effekter på människor och miljö. Plastpåsar är oftast gjorda av plast som inte bryts ner i naturen. I många länder är det just där plastpåsarna hamnar; i naturen. I skogar, i gräs, i vattendrag, sjöar och hav. Våra hav fylls snabbt med bortkastade plastartiklar och vi måste alla ta ett ansvar för att minska förbrukningen av plast.

Drivande i arbetet med plastnedskräpning har länder i Östafrika varit. Bangladesh var det första land som förbjöd plastpåsar (2002) men länder i Östafrika har de senaste åren hakat på trenden och plastpåsar är nu helt förbjudna i Rwanda, Kenya och Tanzania.

Vi på African Tours & Safaris arbetar kontinuerligt med att minska vår negativa påverkan på världen och vi har under året arbetat med att minska vårt användande av engångsartiklar, i plast men även i andra material. Detta innebär att vi nu implementerar bland annat dessa förändringar i vår safariverksamhet i Tanzania.

Klimatkompenserade resor
Vi klimatkompenserar alla resor till 100 %
  • Picknick lunch som äts under heldagar på safari kommer inte längre att förpackas i engångsförpackningar i plats utan i burkar som diskas och återanvänds.
  • Vi har fört en dialog med våra leverantörer och de hotell och lodger vi samarbetar med och alla har gått med på att minska användandet av engångsplast som sugrör och plastfolie i våra lunchlådor.
  • Istället för att förse våra resenärer med små engångsflaskor vatten köper vi stora flaskor vatten och häller upp i vattenflaskor som kan återanvändas.

Vi ber alla som reser med oss att vara vaksamma på att safariresor görs i natur som är skyddsvärd och det är därför viktigt att allt skräp hamnar i soptunnor och inget i naturen. Vi arbetar kontinuerligt för att minimera mängden skräp. Det skräp som genereras ber vi er slänga på för skräp avsedd plast. Tillsammans kan vi bidra till att skydda fantastiska naturområden, djur och människor.

Vinter i Franschoek

I augusti 2008 var jag för första gången i Franschhoek  i de Sydafrikanska vindistrikten. Augusti är mitt i den Sydafrikanska vintern. Dimman låg tät över fälten och dalgångarna och vinrankorna var kala och mest av allt var Franschhoek tyst och stillsamt. Jag minns att jag tänkte att detta måste vara den vackraste platsen på jorden.

Franschhoek vinter
Vinter i Franschhoek i vinlandet

Det var så lugnt i Franschhoek, så tyst så stillsamt. Lågsäsongen kan verkligen vara en magisk tid att besöka vindistrikten på. I min mening är vindistrikten i princip ett måste på varje resa till Sydafrika. Inte bara för maten och vinerna (men ganska mycket för fantastisk mat och vin) utan också för miljön, landskapet och människorna.

Vinter Franschhoek

Det finns så många sätt att uppleva detta vackra område. Ta en guidad tur till fots, med bil eller varför inte cykel. Eller än bättre testa spårvagnen ”The wine tram”. Spårvagnen går längs en gammal järnvägsräls mellan gårdarna i Franschhoek. Ett alldeles magiskt sätt att njuta av allt Franschhoek har att erbjuda. Glöm inte att ta med vandringsskorna om (förlåt när) ni reser till Franschhoek, och vandra en av de vackra lederna som man finner i Jonkershoek Nature Reserve i Stellenbosch. Vill ni veta mer om våra smultronställen, hör av er.

En alldeles speciell morgon i Kapstaden

Första gången jag var i Kapstaden, för att delta i World Travel Market Africa, hade jag planerat att en morgon springa uppför Taffelberget. Jag älskar löpning och framförallt lite mer äventyrlig löpning på nya stigar och jag hade därför svårt att motstå frestelsen att snöra på skorna och springa upp till toppen av Kapstadens ikoniska berg. Den gången hann jag dock aldrig med att ta mig till toppen. Med en viss besvikelse lämnade jag Kapstaden. När jag kom tillbaka till Kapstaden ett år senare, också för resemässan World Travel Market Africa, hade jag bestämt mig; i år skulle det bli av. Första eftermiddagen blev uppvärmning men löpning upp till toppen av Lion’s Head och några dagar senare genomförde jag en av mina absolut största löpardrömmar.

Soluppgång Kapstaden
Första ljusstrimmorna på himlne över Kapstaden

Trots att jag avskyr tidiga morgnar satte jag klockan på 05:20. 05:35 hade jag dragit på mig skor, löparkläder och löparryggsäcken med vatten och begett mig ut på Kapstadens gator. Först gick löpningen i gatlampors sken upp genom de centrala delarna av staden. När det allra första ljuset började komma var jag på väg uppför backen mot Table Mountain, och såg alla pannlampor på Lion’s Head. Vandrare som begett sig ut tidigt för att se soluppgången från toppen av Lion’s Head. I soluppgången svängde jag av upp på serpentinvägen som går till linbanan till Taffelbergets topp. Vid linbanan hade jag tagit drygt 400 av 1085 höjdmeter. Här gick vägen flackt och t.o.m. svagt utför ett tag. Underbart att få ta ut steget efter 5–6 kilometer uppförsbacke.

Platteklip Gorge Trail
Platteklip Gorge Trail

Det finns ett antal utmärkta leder till toppen av Taffelberget, den jag skulle ta denna morgon heter Platteklip Gorge Trail. Den startar en knapp kilometer bortanför linbanan. Vid starten av stigen stannade jag ett par minuter för att dricka vatten och äta två bitar choklad för att fylla på med energi. Härifrån till toppen är det bara knappt 2 kilometer men över 700 höjdmeter. Jag begav mig uppåt i en blandning av löpning och snabb vandring, bitvis är stigen lite för brant för att springa. Solen var på väg upp över horisonten, det började bli varmt. Svetten rann men ju högre jag kom desto mer markant blev också den svalkande brisen från havet.

Kapstaden soluppgång
Halvvägs uppför Table Mountain

Där stigen går upp genom en ravin mellan två delar av den platta toppen är man nästan framme. Mjölksyran pumpar i trötta ben och lungorna värker men sedan var jag där. Helt plötsligt blev den branta stigen till en nästan helt platt platå. Så fort jag kom upp på toppen på plan mark försvann all trötthet. Äntligen hade jag uppfyllt drömmen att springa till toppen av Table Mountain.

Table Mountain utsikt
Utsikt från toppen av Taffelberget en solig morgon i april

Utsikten i soluppgången denna i princip molnfria morgon var helt magisk. Ett par hjälpsamma personer filmade mig när jag sprang den sista biten över bergets platta topp.

I souveniraffären köpte jag två burkar läsk och svepte ner dem för att få lite energi i kroppen medan jag njöt av utsikten över Kapstaden. Tveklöst en av de vackraste städer jag besökt. Linbana ner, taxi till hotellet, dusch och en hotellfrukost senare spenderade jag dagen med möten på World Travel Market.

Ett speciellt ögonblick på safari i Sydafrika

Jag har älskat safari enda sedan den allra första gången jag reste till Afrika. En av de bästa sakerna med en safari är att man aldrig riktigt vet hur dagen kommer bli. Det enda jag vet riktigt säkert efter en mängd safariresor är att jag fortfarande älskar att få vara mitt i vildmarken och den vackra naturen, känna lukterna och känna spänningen i hela kroppen.

En upplevelse som verkligen var precis allt av dessa känslor hände en eftermiddag ute på safari i Sydafrikas mest kända park Kruger National Park, oftast på svenska kallad Krugerparken, för några år sedan. Jag och min guide lade märke till två schakaler som oroligt sprang runt och ibland skällde.  Vi stannade och försökte upptäcka vad det var de var så oroliga för. Naturligtvis trodde och hoppades vi att det var lejon i närheten som gjorde schakalerna nervösa.

Den ena av de två bröderna stod nedanför trädet

Vi stannade jeepen och spanade ut i bushen och efter ett tag såg vi dem, ja det var lejon som gjort schakalerna rastlösa. En stor lejonhanne stod under ett träd och tittade upp trädkronan. Vad tittade han efter? Vi sökte med kikaren och blev väldigt förvånade när vi upptäckte att uppe i trädet satt ett annat lejon, med ett byte. Lejonet i trädet hade uppenbarligen inget intresse av att dela med sig av sitt byte. Lejonet på marken gjorde enorma hopp för att försöka nå bytet och slita ner från trädet.

Lejonet i trädet klättrade plötsligt ner och sedan gick de två lejonen iväg tillsammans

Jag har sett lejon många gånger men aldrig har jag sett ett lejon i ett träd. Aldrig varken förr eller senare har jag sett ett lejon som klättrat upp i ett träd för att slippa dela bytet med andra lejon. Lejonen var två hanar och guiden sa att de var bröder. Medan vi stod där och tittat fascinerat hoppade plötsligt lejonet i trädet ner och de båda bröderna gick iväg tillsammans. Resterna av bytet lämnade de åt schakalerna. Bytet var mest största sannolikhet från början en leopards. Leoparder drar upp sitt byte i träd för att skydda det från bland annat lejon. Just denna gång fungerade inte de strategin så bra för leoparden.

Det var verkligen en magisk stund tillsammans med lejonen i bushen i Sydafrika. Ett minne som jag tar med mig i hjärtat för resten av livet! Vad har du för speciell upplevelse från safari som du aldrig glömmer?

 

Mount Meru, Kilimanjaros lillasyster

Mount Meru är Tanzanias näst högsta berg och liksom Kilimanjaro är Mount Meru en fristående konvulkan. Mount Meru är berget nästan alla safariturister i Tanzania ser då det reser sig  4556 meter över havet alldeles norr om Arusha som safariturer till bl.a. Serengeti och Ngorongorokratern utgår från.

Mount Meru
Mount Meru sett från staden Arusha på den södra sidan av berget

Eftersom Mount Meru ligger så nära Tanzanias världsberömda berg Kilimanjaro så förbises det av de allra flesta turister. Men Mount Meru är ett fantastiskt berg som bjuder på dramatisk natur och krävande bestigning. För er som älskar äventyr och bergsvandring är Mount Meru en på många sätt lika stor utmaning som Kilimanjaro.

Mount Meru Peak
Mount Merus topp, Socialist Peak, når 4 556 meter över havet

Mount Meru må vara cirka 1 300 meter lägre än Kilimanjaro men berget är brant och ni tar er upp och ner för berget på bara tre dagar. Från starten 1 500 meter över havet ska ni ta er upp 3 000 meter till toppen på bara två dygn och sedan vandrar ni hela vägen ner igen på en dag. det är en tuff utmaning.

Impala

Impalan är en mellanstor antilop som lever i savann och glesa akaciaskogar i stora delar av södra och östra Afrika. En vuxen Impala har en mankhöjd på 70–90 centimeter och väger mellan 40 och 75 kg. Impalan känns igen bland annat på sin päls som är ljusbrun på halsen, nacken och ryggen och en ännu ljusare brun på magen och på benen.

Impala föl Kruger National Park
Impalaföl i Krugerparken

Impalan lever framförallt i områden med glesa skogar eller i närheten av glesa skogar samt nära vatten. Impalan lever i flockar. En flock med honor har en dominant hane medan hanar som inte leder en flock lever i flockar med andra ”ungkarlar”. Att para sig med honorna för att föra sina gener vidare och samtidigt försvara flocken från andra hanar kräver mycket tid och energi vilket leder till att den dominante hanen ofta inte hinner äta tillräckligt mycket och därför snabbt blir svagare och oftast efter en ganska kort tid förlorar sin hjord.

Impalan äter både gräs och löv, olika mycket beroende på tillgång.

Impala
Impala i Krugerparken i Sydafrika

Hanarna har stora horn som de använder för att slåss mot andra hanar med, framförallt för att försvara sin position som ledare för en flock eller för att ta över en flock.

Impalan är vanligt förekommande i t.ex. Kruger National Park i Sydafrika, Masai Mara i Kenya, Serengeti i Tanzania och en mängd andra reservat och nationalparker i södra och östra Afrika.

Vi klimatkompenserar er resa till 100 %

En morgon för inte så länge sedan satt alla vi som jobbar på African Tours & Safaris i Sverige i en safarijeep i Serengeti tillsammans med vår safariguide Jackson. Eller om vi ska vara korrekta så stod vi upp i jeepen. Klockan var cirka 07:30 och morgonens svala dimma brändes bort av en allt varmare tanzanisk sol. Vi stod helt ensamma i minst en timme, inga andra jeepar var där, och betraktade ett av naturens underverk; migrationen i Serengeti. Gnuerna kom från den norra sidan av vägen och vandrade sakta söderut. Gnuerna var så många att det var svårt att greppa. Vi stod på samma plats i en timme och gnuerna var runt oss 360 grader hela tiden, vi kunde inte se början av hjorden och inte heller slutet. Det är en obeskrivlig känsla att få vara med om något sådant, att få uppleva naturen när den är som mäktigast.

Serengeti migrationen
Migrationen i Serengeti november 2018

Östra och södra Afrikas djurliv är magiskt. Så enorma vidder som fortfarande domineras av vilda djur. Det finns så få sådana platser kvar på vår jord. Allt för många av våra vilda djur har försvunnit pga. bland annat jakt, jordbruk och befolkningstillväxt som skapat konflikter om land mellan människor och djur.

Idag är platser som Kruger National Park i Sydafrika, Okavangodeltat i Botswana, Luangwa Valley i Zambia och Serengeti i Tanzania kvarvarande spillror av vår en gång så vilda värld. Idag hotas de av befolkningsökning och jakt som de gjort länge men även och kanske framförallt av klimatförändringen.

Mokoro Okavango Botswana
Mokoro i Okavangodeltat i Botswana

Turismen är den starkaste ekonomiskt drivande kraften för bevarande av naturskatter som t.ex. Okavangodeltat, Virungabergens regnskog i Rwanda där de nu allt för få bergsgorillorna bor eller Tanzanias vidsträckta savann där hälften av alla kvarvarande lejon lever. Samtidigt som turismen bidrar till bevarande av naturen så bidrar turisterna som flyger till södra och östra Afrika till klimatförändringarna som hotar djuren och naturen. Klimatförändringar som skapas av människor genom utsläpp av växthusgaser går för snabbt för att uråldriga ekosystem ska kunna anpassa sig. Men utan turismen hade vi med stor sannolikhet inte haft några bergsgorillor kvar i Centralafrikas regnskogar, bara för att ta ett exempel. Bergsgorillorna ökar idag, men det finns fortfarande bara knappt 1 000 individer i deras två kvarvarande habitater (Bwindi Impenetrable Forest i Uganda samt Virungabergen i Rwanda, Kongo Kinshasa och Uganda) och en kritisk anledning till att de idag skyddas är att de är värda mer levande än döda. Människor i byarna som omger gorillornas regnskogar ser hur jobb skapas genom den turism som gorillorna genererar.

Mountain gorilla
Bergsgorilla i Rwandas regnskog

Hur kan ni som vill resa till Rwanda för att se bergsgorillor, eller till Tanzania för att se gnuernas migration och stora flockar med lejon vandra på Serengetis savann eller till Botswana för tyst glida fram i en mokoro (traditionell kanot) i Okavangodeltat göra detta utan att ytterligare bidra till klimatförändring? En sak som ni kan göra är att klimatkompensera er resa.

Vi på African Tours & Safaris drivs av en kärlek till södra och östra Afrika och vi har därför beslutat att om ni reser med oss så är er resa klimatkompenserad. Vi erbjuder inte möjligheten att avstå från att klimatkompensera resan. Vi klimatkompenserar hela resan, inte bara flyget. Vi arbetar dessutom aktivt och kontinuerligt med vår egen organisation och med våra samarbetspartners för att minska våra utsläpp och på alla andra sätt minska vår inverkan på miljön. Vi arbetar aktivt med att vårt safariföretag i Tanzania (African Tours & Safaris Tanzania) ska vara helt fritt från engångsartiklar i plast.

Vi vill också uppmana er som reser med oss att dela med er av era erfarenheter. Har ni sett eller upplevt något på er resa där ni upplever att vi kan förbättra oss, där vi kan ta ytterligare steg mot ett hållbart och ansvarsfullt resande, dela med er i utvärderingen ni får efter er resa. Vi är inte, vi vill bli bättre hela tiden, vi vill leda utveckling mot ett hållbart och ansvarsfullt resande.

Hanna, Malin, Ulf, Maria, Susanne, Arnold, Seleman, Lameck och David på African Tours & Safaris