Alla inlägg av admin

Dagen då jag mötte George

”Var lite försiktig bara när du går över gräsmattan, George ligger och vilar sig under ett träd”
Vem är George? tänkte jag när jag började gå mot mitt rum. Kanske skulle jag ha frågat men det gjorde jag inte.

Låt mig berätta från början. Detta hände för några år sedan när jag precis hade börjat arbeta på en safarilodge i South Luangwa National Park i Zambia. Det var en unik möjlighet och upplevelse att få arbeta på en lodge mitt i den främsta nationalparken i Zambia. Livet på lodgen var verkligen annorlunda än det liv jag levt innan när jag bott och arbetat i Göteborg. Mycket med dagarna på safarilodgen var fantastiskt, men speciellt tyckte jag om att vara uppe tidigt på morgonen och vinka av förväntansfulla safariturister som skulle ut på gamedrive. När de kom tillbaka till lodgen brukade vi sitta och prata med dem när de, med leenden fastklistrade, berättade om möten med bufflar, lejon, leoparder och mängder av andra djur. Dock fick jag alltid dela min uppmärksamhet och lyssna med bara ett öra så att jag samtidigt kunde hålla koll på apor och babianer som ville ta för sig av lunchbuffén.

Livet och dagarna på lodgen blandades med överrasknings-frukostar ute i bushen eller sundowners (ja, ni vet det härliga stoppet för en drink) med solnedgång över Luangwafloden. Allt för våra gäster skulle få minnesvärda upplevelser. Men vissa dagar var lugnare, och just denna dag skulle jag gå tillbaka till mitt rum för att vila ett tag efter morgonens arbete på lodgen. Och det var då, på väg till mitt rum, som jag nästan snubblade över George. Det kan låta otroligt eftersom George är en stor elefant men jag såg inte honom, och han såg inte mig eftersom han låg under ett träd och sov. Han sov djupt och låg platt på sidan, så platt nu en elefant kan bli.

Maria och George i South Luangwa, Zambia

George snarkade. Hur många har sett och hört en elefant som snarkar? Tankarna som gick igenom mitt huvud då var många? Kan elefanter verkligen ligga ner på sidan? Ja uppenbarligen. Vaknar de lätt? Om de vaknar kommer de snabbt upp på fötter? Jag bestämde mig för att smyga förbi elefanten, på behörigt avstånd. Jag visste att även om djuren som levde nära lodgen var vana vid människor så är det vilda djur och försiktighet måste iakttas. George vaknade inte och jag kom till mitt rum.

George sover under ett träd

Under min tid i South Luangwa mötte jag George nästan dagligen. Han brukade komma in på lodgen på förmiddagarna för att kolla om det fanns mogna frukter i mangoträdet. Om det inte fanns mango så åt han på andra träd, hjälpte vår trädgårdsmästare med att hålla taket rent från fallna grenar, inspekterade resenärers bagage eller passade på att ta en tupplur i skuggan. George hade praktiskt taget flyttat in på lodgen.

Nu har det gått några år sedan min tid i South Luangwa, men George finns kvar för att välkomna resenärer! Han är verkligen en väldigt vänlig elefant!

Visste du detta om Afrikas stora kattdjur?

Att lejon lever i stora flockar det vet de flesta, men gör alla kattdjur det samma? eller lever några ensamma? Vilken av de stora kattdjuren är det mest framgångsrika rovdjuret? Och hur ser man egentligen skillnad på en leopard och en gepard?

LEJON

Afrikas unika djurliv med sina stora däggdjur fascinerar och kittlar mångas drömmar. För många är det kanske mer än några andra de stora rovdjuren som får vår puls att höjas. Det är något alldeles speciellt med att se majestätiska lejon alldeles i närheten av jeepen eller en graciös leopard i ett träd. Afrikas stora katter påminner många förvånansvärt mycket om våra helt vanliga huskatter. Men låt er inte luras, de må se snäll och gosiga ut men de är effektiva och beslutsamma jägare och rovdjur. Lär dig nedan mer om Afrikas kattdjur nedan!

GEPARD
  • Lejon är det enda kattdjuret som lever i flockar. Oftast har varje flock en ledarhanne och ett flertal honor som alla är släkt med varandra. Men så är inte alltid fallet, en hanne kan ibland samarbeta med andra hannar. Det är faktiskt så att det blir allt vanligare med flockar som leds av mer en hanne. I flockar med fler än en hanne är dessa ofta bröder, men det är inte alltid så.
  • Lejonhonorna gör det mesta av jakten, trots det äter alltid hanen först av bytet, ibland delar han inte med sig alls. Honorna tolererar detta beteende för att de får skydd av hanen. Honorna är så nära varandra att de även anpassar så de får sina ungar samtidigt, trots det så är det bara en av åtta lejonungar i genomsnitt som överlever och blir vuxna.   
  • Lejon är duktiga på att smyga sig på sina byten, vilka oftast är stora eller medelstora antiloper som till exempel gnu, zebra, impala eller Thomsons gasell.  Deras tungor är sträva och de kan separera kött från ben och trots att de får det mesta av sin vätska från köttet de äter, så dricker lejon så regelbundet om de kan. Lejon kan dra in sina klor för att dessa ska hållas vassa, vilket är ett bra trick att använda sig av när man ser ett spår i marken och man vill fastställa djuret. Generellt kan man säga att har spåret kloavtryck är det en hund, har de inga klomärken är det en katt.
  • Lejon har svarta fläckar bakom öronen samt en svart ände på svansen. Detta är en ”följ mig” signal. En lejonhonas svans syns precis i rätt höjd för att ungarna ska se och följa efter till exempel i högt gräs. Leoparder har vita fläckar på samma ställen och de fungerar på samma sätt för leopardungarna.  
  • Leoparden är den mest flexibla och anpassningsbara av alla katter, dem kan man finna i de flesta olika miljöerna och de anpassar sig efter de byten som finns tillgängliga. I områden som har många lejon och hyenor så drar de upp sina byten upp i träd. Leoparden har långa morrhår vilket är en nödvändighet för att röra sig under natten, de är främst nattaktiva djur och smyger på sina byten.
  • Leoparden lever självständigt och socialiserar bara med sina ungar, eller under parningstid med en partner. För att kommunicera, då de har väldigt bra hörsel, så använder de sig av ljud som är raspande, nästan som en såg. Honornas kan skiljas från hanarnas genom att deras ljud oftast är längre och på en högre frekvens.
  • Leoparden som smyger sig på sina byten, har en kraftig kropp till skillnad från geparden som är byggd för fart och jagar ifatt sina byten, vilket gör att den är small, hög med långa ben, med en rekordhastighet uppmätt till 112 km/h. Kanske är det lättaste att urskilja en gepard från dess ”tear mark”, svarta sträck som sträcker sig på båda sidorna av nosen från ögonen. Geparden har också prickar istället för ”rosetter” som leopardens märkning kallas. 
  • Geparden ses ofta på en kulle eller termitstack, detta för att de ska kunna få en överblick var bytesdjuren finns, de jagar på dagtid. Men under kalla dagar kan de ofta ses ligga och värma sig i solen.
  • Geparden har också en mer långsmal kropp, inte lika muskulös som leoparden, och ett mindre huvud.
  • Trots att geparderna främst är självständiga djur, lever de också gärna i familjegrupper, honor med ungar eller hanar tillsammans. Geparder kan ej ryta som leoparder och lejon, men de kan framkalla ljud för att hålla kontakt med ungar och hälsningar.
Afrikas stora kattdjur
LEOPARD

Så kommer vi då till frågan, vilket kattdjur är det mest framgångsrika rovdjuret i Afrika? Faktiskt så är det inte något av kattdjuren utan oftast den fläckiga hyenan, som på en natt kan förflytta sig upp till 70 km över en natt för att hitta föda. Hyenorna som är kända som asätare och för att stjäla byten för exempelvis leoparder jagar ofta även själva och bland annat tack vare att de jagar i stora flockar är de mycket framgångsrika jägare.

Varför ville jag besöka Madagaskar?

Efter att ha drömt om det länge fick jag i april förra året äntligen möjligheten att besöka Madagaskar, världens fjärde största ö. Madagaskar seglade länge under radarn men på senare år har allt fler blivit lockade av att besöka landet. Så vad kan man förvänta sig av ett besök här?

Ringsvanslemur

Madagaskar blev avhängt från den afrikanska kontinenten redan för 135 miljoner år sedan samtidigt som det som idag är Indien bröt sig loss från Afrika och så småningom ”krockade” med Asien och skapade världens högsta bergskedja; Himalaya. Madagaskar är från norr till söder 1570 km, vilket är nästan exakt lika långt som Sverige. Likt Sverige så innebär den geografiska storleken att landet är varierat vad gäller såväl natur som klimat.

Madagaskar tar emot cirka 300 000 turister varje år. Detta kan jämföras med till exempel den avsevärt mycket mindre grannön Mauritius som tar emot en miljon besökare. Detta gör det till en oupptäckt ö, men med en befolkning som är välkomnande, utåtriktad och nyfiken på besökare.

De allra flesta resorna hit börjar med att man ankommer till huvudstaden Antananarivo. Huvudstaden är med sina 1,4 miljoner invånare landets klart största stad. Två av Antananarivos landmärken är den hjärtformade sjön som ligger mitt i staden och drottningens palats som ligger på en höjd med utsikt över staden. I Antananarivo bor främst den största folkgruppen på Madagaskar, Merina, som har sitt ursprung från Indonesien. Asien och asiatiska folk har påverkat Madagaskar mycket och detta märker ni redan när ni ankommer till huvudstaden.

Antananarivo ligger mitt i landet i det område som kallas höglandet. Runt staden finner ni ett bördigt landskap med berg och risfält. Fortsätter ni resan kommer i Madagaskar kommer ni att komma till flera olika naturområden som regnskogar, savann och kust.

Risodlingar på höglandet

Varför ville jag själv åka till Madagaskar? Som djurälskare och safarientusiast ville jag självklart resa till Madagaskar för att få se de söta lemurerna och det endemiska djurlivet (djurarter som bara återfinns på Madagaskar), som landet främst är känt för. Tänk er att ni står mitt i skogen helt stilla och lyssna till grenar som bryts, prasslande i snåren och så plötsligt tittar en nyfiken lemur fram bakom en trädgren. Det kan definitivt locka fram leenden på de allra flesta, det vågar jag lova. Ni känner säkert igen se ringsvanslemurer, mer kända som Kung Julian från den animerade filmen Madagaskar. Och ja, de är lika fantastiska i verkligheten som på film.

En annan sak som många förknippar med ön är boababträd, ni vet de där otroliga träden som enligt sägnen blivit kastade av jättar så de landar upp och ner med rötterna upp i luften. Detta träd som jag står här jämte är säkerligen flera tusen år gammalt.

Maria vid ett baobabträd på Madagaskar

Madagaskar är ett otroligt stort och, likt Sverige, avlångt land, men på ett besök här kan man få lite av allt det landet har att erbjuda (fråga oss gärna hur!). Madagaskar är för mig kultur, äventyr, stads- och byliv, regnskogar, vandring, stränder och otroligt god mat, både kött, fisk och skaldjur och vegetariska rätter. Mitt besök här lämnade mig med otroliga minnen, jag visste inte vad jag hade att förvänta mig, och jag tänker ofta tillbaka på mitt besök som omvälvande. Om någon plats på jorden har gett mig speciella intryck så är det Madagaskar, det är svårt att förklara, det behöver upplevas personligen!

Fynbos – en del av Sydafrikas helt unika flora

Sydafrikas regioner Western Cape och Eastern Cape har en helt unik flora med ett flertal områden som är skyddade för att bevara växtlighet som till stor del bara återfinns här. Det är en region som inte bara är unik i det avseendet att det är en liten region med otroligt stor andel endemiska växter (växter som bara finns där, ingen annanstans i världen) utan också för en extrem biodiversitet, dvs. artrikedom.  Området kallas på svenska för Kaps floraregion (eng: Cape Floristic Region) och täcker i stor utsträckning den del av Sydafrika som har det som brukar kallas för Medelhavsklimat; långa torra och varma somrar, milda och regniga vintrar. Övriga Sydafrika domineras av torra vintrar och regn på sommaren.

Kaps floraregion består till stor del av Fynbos, en sorts busk- och hedvegetation som sträcker sig 100 till 200 km inåt landet från kusten mellan Clanwilliam i norra Western Cape till Port Elizabeth i Eastern Cape. Fynbosområdet täcker cirka 50 % av den totala ytan av Kaps floraregion men är hem till 80 % av arterna. Hela Kaps floraregion har en stor artrikedom men den är som allra störst i Fynbosområdet. I Fynbosområdet finns mer än 9000 olika växtarter, varav mer än 6000 är endemiska, vilket gör det till ett av de artrikaste områdena i världen.

Den enorma artrikedomen kan beskrivas på en del ganska talande sätt. Fynbosområdet som alltså utgör en mycket liten del (någon procent) av den afrikanska kontinenten är hem till en femtedel av alla vetenskapligt beskrivna växter i hela Afrika. Enbart Taffelberget, som alltså ligger helt omslutet av storstaden Kapstaden, är hem till cirka 2200 växtarter, vilket är mer än hela Storbritannien.

Fynbosområdet delas in i två delar: lågland, under 300 meter över havet, och berg. Stora skillnader regionalt förekommer naturligtvis då södra Sydafrika har ett flertal olika mikroklimatområden, men generellt så karakteriseras låglandet av torra somrar och milda regniga vintrar. Bergsområden har lite mer nederbörd över hela året och fler vattenkällor såsom sjöar och floder. Detta gör att förutsättningarna för växtligheten blir lite olika. Klimatförändring och jordbruk är hot mot Fynbos i hela regionen men framförallt i låglandet.

Ett annat hot mot Fynbos är invasiva arter. Det mest framträdande invasiva arterna är arter i acaciasläktet, hakeasläktet och tallsläktet. Hakea är en sorts buskar och små träd som från början är hemmahörande i Australien men även förekommer i Kalifornien. Tallsläktet är träd och buskar hemmahörande i Europa. Dessa växter har i stora områden skapat problem för Fynbos som de tränger undan och tar stora delar av det tillgängliga vattnet från. Sedan mitten av 90 talet har arbete gjorts i delar av Kaps floraregion för att få bort invasiva arter. I detta arbete har bl.a. ett flertal privata naturreservat varit viktiga.

Avslutningsvis så vill vi bara nämna att vi tror att många av er är bekanta med en växt som är endemisk i just Fynbosområdet, nämligen Rooibos. Rooibos odlas numera för att framställa det välkända teet men ursprungligen växer denna buske endast i ett litet område i Kaps floraregion i Sydafrika.

Efter den morgonen längtar jag alltid tillbaka till Afrika

Good Morning! Det är tidig morgon och jag väcks av en mild stämma och en dov knackning på dörren. Mina ögon försöker fortfarande anpassa sig till mörkret medan jag tar mig upp ur sängen och fumlande samlar ihop mina saker. Kikare, kamera och solskyddsfaktor. Jag känner den välbekanta spänningen i kroppen. Det6 är verkligen något speciellt att känna den kyliga afrikanska morgonluften i gryningen. Daggen börjar släppa samtidigt som solen går upp. Vår grupp möts upp för en snabb kopp kaffe på lodgens terrass. Nedanför oss sträcker savannen ut sig. Jag fastnar en stund i mina tankar. När tog jag mig senast tid att bara njuta av en soluppgång? Kanske är det just här jag behöver vara, i södra Afrikas öppna vidder, för att kunna stanna en stund och bara njuta av ögonblicket.

Ökenelefanter i Namibia
Ökenelefanter i Namibia

Med våra specialanpassade safaribilar tar vi oss ut i vildmarken, än är det inte riktigt ljust och vi spejar efter nattaktiva djur. Där springer en öronhund snabbt förbi, ett av Afrikas sötaste hunddjur. Vi har börjat vår safari. Vi befinner oss i Damaraland, Namibia, ett område mest känt för sina ökenanpassade elefanter. Vi hoppas naturligtvis på ett möte med dem. Men som alltid på safari krävs det lite tur och skicklighet för att hitta djuren. En flock sågs senast igår, men mycket kan hända under natten och med en yta på över 3 000 km2 så kan elefanterna tagits sig långt ifrån där de senast setts.

Ökenelefanter i Namibia

Vi kör över torr sand, över torra flodbäddar, det är knappt någon väg att prata om. Utspritt här och där finner vi vackra oryxantilop, kuduantiloper, de med vackra spiralformade hornen, och även schakaler som letar föda stöter vi på. Vår guide berättar om Anaträden, ett av elefanternas favoritträd och plötsligt ser vi grenar röra på sig och grå siluetter skymtas däremellan.  Leendet kommer automatiskt. Vi har hittat en flock med dessa väldigt speciella elefanter. Det finns enbart två kända populationer av ökenanpassade elefanter, de har mindre kroppar och mindre fötter än afrikanska savannelefant för att klara av att leva i ett landskap med ytterst lite vatten. Elefanter har dålig syn men utmärkt hörsel. Medan vi bara sitter och njuter av vårt möte kan vi se hur elefanterna öppnar sina stora öron mot varandra, de lyssnar. Elefanter kan kommunicera med varandra på så låg frekvens att vi människor inte kan höra.  Det är fascinerande att se på dem.

Ökenelefanter i Namibia
Ökenelefanter är specialanpassade för livet i torra områden

I stillhet spenderar vi morgonen med elefanterna, ingen vill lämna dem. Vilket privilegium att få komma dessa giganter så nära, se deras värld och för en liten stund vara del av den.  Mötet ger eftertänksamhet och tacksamhet. Att dessa vildmarker fortfarande finns och vi kan få besöka den!

Morgonen övergår till dag och det är dags att ta sig hemåt mot lodgen. Medan vi kör vänder jag mig och tar mig en sista lång titt bakåt. De väldiga kropparna blir ett med buskagen igen och jag blir varm i kroppen. Jag är rörd hela vägen in till själen. Mitt första möte med vilda elefanter och Afrikas vildmark. Vad kan toppa detta! Där och då blev jag biten av Afrikabacillen, den där bacillen som får mig att längta tillbaka till den väldiga kontinenten och när jag tänker på mötet denna morgon så kommer leendet tillbaka.

/Maria, African Tours & Safaris

Vanlig agam

Agama ödla eller vanlig agam som den egentligen heter (Agama agama) är en art i släktet egentliga agamer inom ödlefamiljen agamer. Den känns igen bland annat på att den skiftar färg efter omgivning och det är därför populärt att fotografera den på safari i till exempel Tanzania.

Vanlig agam
Vanlig agam (Agama lizard) i Serengeti, Tanzania

Vanlig agam växlar färg efter humör och alltså inte efter omgivning som till exempel en kameleont. De skiftar dock bara färg på dagen, på natten är de grå.

Vanlig agam
Vanlig agam skiftar bara färg i dagsljus

Vanlig agam lever i flockar med en dominerande hane. Den dominerande hanen känns igen på sin blå eller olivgröna färg, honor och unga hanar är mer grå i färgen. De blir cirka 30 – 40 centimeter långa, hanarna är större än honorna.

Vanlig agam förekommer i centrala Afrika

Är Zebran vit med svarta ränder?

Är Zebran svart med vita ränder? Eller är den vit med svarta ränder? Det är en evig fråga på safariresor i olika delar av Afrika och kanske trodde ni att ni aldrig skulle få svaret men det ska ni få här.

Zebra Krugerparken
Närbild på Zebra i Krugerparken i Sydafrika

Länge var den allmänna uppfattningen att zebran är vit med svarta ränder. Detta eftersom många zebror är vita på magen. Kanske är det så att frågan inte går att svara exakt på men det som forskare nu vet är att zebror har svart skinn under den randiga pälsen. Men pälsen består inte av vita ränder med, så att säga, gluggar emellan som gör att den svarta huden under syns, utan pälsen består av vita och svarta ränder. Eftersom zebran skinn under pälsen är svart så är det vanligast att benämna zebra som ett svart djur med vita ränder.

Zebran är ett vanligt förekommande djur i stora delar av södra och östra Afrika. Den tillhör samma djurfamilj som häst och åsna men till skillnad från häst och åsna har zebror aldrig kunnat tämjas fullt ut.

Zebror Serengeti
Zebror i gryningen i Serengeti, Tanzania

Zebran delas in i tre huvudgrupper; Bergzebra, Grevyzebra och Stäppzebra. Stäppzebran i sin tur delas in i ett flertal underarter.

En intressant fakta med Zebror är att de ofta ses stå som på bilden nedan. Detta beror på att zebrans huvud är tungt i förhållande till dess nackmuskler och för att kunna hålla uppsikt efter rovdjur och andra faror står ofta zebror just såhär i par och vilar nackmusklerna mot varandras kroppar.

Zebror
Zebror håller utkik

Okavangodeltat – varifrån kommer vattnet?

Okavango (eller Okavangodeltat) är ett inlandsdelta i södra Afrika. Deltat består av mängder av små och stora floder och vattendrag varav många är helt eller delvis torrlagda under delar av året. Okavango är det största deltat i världen i sitt slag, ett delta som inte rinner ut i en sjö eller ett hav utan i en öken.

Okavango Moremi Game Reserve
Moremi Game Reserve i norra Okavango

Okavango skapar en unik miljö med varierat och rikt djurliv och mycket mer tät vegetation än den omgivande savannen och öknen. Till och med klimatet är unikt, påverkat ganska kraftigt av det omgivande vattnet. Okavango omges av öken och halvöken. I öknen är det karakteristiska vädret under den torraste säsongen, vintern, soligt och varmt på dagarna med kyliga nätter med temperaturer ner mot 0 grader. Vattnet i Okavangos kanaler och floder mildrar de extrema svängningarna mellan dag och natt och framförallt nätterna är betydligt mildare än i de omgivande torra områdena.

Okavangos myriad av små och stora floder förändras kontinuerligt och vattenmängden varierar stort mellan olika delar av året. Under det som i Europa är vinter är det regnsäsong i Botswana men dessa ganska lätta och korta regn påverkar vattenmängden i Okavango väldigt lite. Istället är det de kraftiga regnen i högländerna i det inre av Angola som föder floderna och skapar översvämningarna i Okavango. Regnen i Angola rinner ner i Cubangofloden som rinner söderut, bort från havet och ner i Namibia och så småningom Botswana där den kallas Okavangofloden. Översvämningarna når de norra delarna av Okavangodeltat i slutet av april och flyter sedan sakta söderut för att nå de centrala och södra delarna i juli. Vattenmängderna varierar kraftigt även mellan olika år, beroende på regnmängderna i Angola, och vissa kanaler som är vattenfyllda ett år kan sedan ligga torrlagda i flera år och ibland ända upp till ett decennium.

Under torrsäsongen är sedan stora delar av deltat vattenfyllt medan processen sakta går åt andra håller och vattnet drar sig tillbaka.

Elephant at Oddball's Enclave
Elefant i centrala Okavangodeltat

De återkommande översvämningarna gör att landskapet skiftar kraftigt mellan torrsäsongen och regnsäsongen. Under regnsäsongen består deltat till stora delar av torrlagda översvämningsslätter, dvs, platta gräsbevuxna, lågt liggande områden som torrläggs när vattnet drar sig tillbaka och översvämmas årligen.

Mokoro Okavango
Mokoro i centrala Okavangodeltat

För er som vill åka på safari i Okavango så är aktiviteterna beroende på årstid och vilken del av deltat ni besöker. Moremi Game Reserve, ett statligt reservat i norra delen av Okavango, består till stora delar av ”fast mark” med savann och större floder. Här är den främsta safariaktiviteten gamedrive i öppen jeep. Även safari i mokoro, en sorts traditionell kanot, genomförs i vissa områden i Moremi. I de södra och västra delarna av Okavango ligger ett flertal privata reservat. Området består av små öar och floder varav många floder är torrlagda eller mycket grunda under delar av året. Många av de safarilodger som ligger här nås bara med båt eller flyg. Gamedrive i jeep är inte genomförbart i dessa områden utan safari genomförs i mokoro eller till fots.

För bästa safariupplevelse i Botswana är det bra att kombinera centrala Okavango med en eller några dagar i Moremi Game Reserve. På så sätt får ni verkligen uppleva det vilda och unika Okavangodeltat.

Tillsammans mot mindre plastskräp i natur och städer

Allt fler länder, städer, regioner och delstater världen över förbjuder plastpåsar. Senast i raden (så vitt vi vet) är Oman. Plastpåsar förbjuds eftersom de har stora negativa effekter på människor och miljö. Plastpåsar är oftast gjorda av plast som inte bryts ner i naturen. I många länder är det just där plastpåsarna hamnar; i naturen. I skogar, i gräs, i vattendrag, sjöar och hav. Våra hav fylls snabbt med bortkastade plastartiklar och vi måste alla ta ett ansvar för att minska förbrukningen av plast.

Drivande i arbetet med plastnedskräpning har länder i Östafrika varit. Bangladesh var det första land som förbjöd plastpåsar (2002) men länder i Östafrika har de senaste åren hakat på trenden och plastpåsar är nu helt förbjudna i Rwanda, Kenya och Tanzania.

Vi på African Tours & Safaris arbetar kontinuerligt med att minska vår negativa påverkan på världen och vi har under året arbetat med att minska vårt användande av engångsartiklar, i plast men även i andra material. Detta innebär att vi nu implementerar bland annat dessa förändringar i vår safariverksamhet i Tanzania.

Klimatkompenserade resor
Vi klimatkompenserar alla resor till 100 %

  • Picknick lunch som äts under heldagar på safari kommer inte längre att förpackas i engångsförpackningar i plats utan i burkar som diskas och återanvänds.
  • Vi har fört en dialog med våra leverantörer och de hotell och lodger vi samarbetar med och alla har gått med på att minska användandet av engångsplast som sugrör och plastfolie i våra lunchlådor.
  • Istället för att förse våra resenärer med små engångsflaskor vatten köper vi stora flaskor vatten och häller upp i vattenflaskor som kan återanvändas.

Vi ber alla som reser med oss att vara vaksamma på att safariresor görs i natur som är skyddsvärd och det är därför viktigt att allt skräp hamnar i soptunnor och inget i naturen. Vi arbetar kontinuerligt för att minimera mängden skräp. Det skräp som genereras ber vi er slänga på för skräp avsedd plast. Tillsammans kan vi bidra till att skydda fantastiska naturområden, djur och människor.

Vinter i Franschoek

I augusti 2008 var jag för första gången i Franschhoek  i de Sydafrikanska vindistrikten. Augusti är mitt i den Sydafrikanska vintern. Dimman låg tät över fälten och dalgångarna och vinrankorna var kala och mest av allt var Franschhoek tyst och stillsamt. Jag minns att jag tänkte att detta måste vara den vackraste platsen på jorden.

Franschhoek vinter
Vinter i Franschhoek i vinlandet

Det var så lugnt i Franschhoek, så tyst så stillsamt. Lågsäsongen kan verkligen vara en magisk tid att besöka vindistrikten på. I min mening är vindistrikten i princip ett måste på varje resa till Sydafrika. Inte bara för maten och vinerna (men ganska mycket för fantastisk mat och vin) utan också för miljön, landskapet och människorna.

Vinter Franschhoek

Det finns så många sätt att uppleva detta vackra område. Ta en guidad tur till fots, med bil eller varför inte cykel. Eller än bättre testa spårvagnen ”The wine tram”. Spårvagnen går längs en gammal järnvägsräls mellan gårdarna i Franschhoek. Ett alldeles magiskt sätt att njuta av allt Franschhoek har att erbjuda. Glöm inte att ta med vandringsskorna om (förlåt när) ni reser till Franschhoek, och vandra en av de vackra lederna som man finner i Jonkershoek Nature Reserve i Stellenbosch. Vill ni veta mer om våra smultronställen, hör av er.