Personalresa till Tanzania

Efter lång natts flygning via Amsterdam och Nairobi landar vi på Kilimanjaro Airport i norra Tanzania. Visum skaffas snabbt på plats och alla får sitt bagage. Utanför flygplatsen möts vi av Seleman Saleh som arbetar på vårt kontor i Arusha. Alla är trötta men samtidigt exalterade över att vara här. Vi säljer så många safariresor till Tanzania och den främsta anledningen till att vi arbetar med resor är att vi älskar att resa. Nu är vi själva på plats i Tanzania för att träffa kollegor i Arusha, göra den uppskattade utflykten Culture Walk i Ng’resi Village och naturligtvis åka på safari Serengeti och Ngorongorokratern.

Vi åker direkt in till kontoret i Arusha där vi träffar Arnold och Lameck som arbetar på kontoret tillsammans med Seleman. Våra safariguider Dennis, Emmanuel och Joseph är också på plats liksom vår Peter som guidar på vår Culture Walk i Ng’resir Village. Jackson och Jacob är på safari så dem träffar vi inte denna dag. Tillsammans äter vi lunch i skuggan av några träd på baksidan av vårt kontor. Vi jobbar på två olika kontinenter så det är sällan vi träffas alla.

African Tours & Safaris personal
Lunch med hela personalen på African Tours & Safaris i Arusha
African Tours & Safaris personal
African Tours & Safaris personal utanför vårt kontor i Arusha, Tanzania

Efter lunch och ett antal foton av alla på African Tours & Safaris beger vi oss till Ng’resi Village för att tillsammans med vår duktige guide Peter. Ng’resi Village är så genuint och tanzaniskt. Människor unga som gamla hälsar på oss där vi vandrar förbi små åkrar med banan och kaffe, affärer, kyrkor och bostadshus. Peter tycks känna alla. Med de yngre byter han några ord på Swahili, med de äldre pratar han det lokala språket Meru. De flesta som bor i detta område tillhör folkslaget Meru men de yngre talar främst det nationella språket Swahili. Regnmolnen tonar upp sig och vi vandrar på slutet snabbt mot ett hus där vi söker skydd under ett utskjutande tak för att vänta ut regnskuren som kommer hastigt. Vi får en påminnelse om varför november och december i är årstiden som i Tanzania kallas ”de korta regnen”. Regnet vräker ner. I Sverige skulle vi kalla det ett skyfall, men efter 20 minuter slutar regnet lika hastigt som det startade och vi avslutar dagens vandring med att promenera den korta biten till vår väntande bil som skjutsar oss till Planet Lodge i Arusha.

Culture walk in Ng'resi Village
Vår guide Peter guidar oss genom Ng’resi Village

Genom vår guide Peter och de lokala politiska ledarna i Ng’resi Village har vi på African Tours & Safaris ett samarbete som vi är stolta över. Våra resenärer får en möjlighet att se en genuin tanzanisk by, långt från konstgjorda massajbyar, där ingen försöker sälja souvenirer eller ta betalt för bilder. Byn tar emot och bjuder ofta in till sina kyrkor på söndagar, människor stannar och pratar och många av våra resenärer skickar positiva kommentarer till oss efter sin resa. För varje resenär som besöker Ng’resi Village betalar vi 10 USD till byn. Pengar som går in i byns budget till skolor och vårdcentraler.

Tillbaka i Arusha väntar en stunds vila på Planet Lodge innan vi kör in till centrala Arusha för middag på Khan’s, en lokal restaurang med fantastisk barbecue. Trötta efter en lång dag somnar alla tidigt.

Tidigt nästa dag kommer vår egen guide Jackson till Planet Lodge och möter oss och vi lämnar Arusha för färd mot Ngorongorokratern. Via utsiktspunkten Rift Valley View Point 600 meter ovanför Lake Manyara och ett besök på Ngorongoro Forest Tented Lodge kommer vi till Ngorongorokratern.

Rift Valley View Point Lake Manyara
Rift Valley View Point vid Lake Manyara

Vädret är typiskt för ”de korta regnen” solen skiner större delen av tiden men spridda skurar syns på himlen. Medan vi är i kratern hamnar vi i regn under en knapp halvtimme. Landskapet är dramatiskt vackert med de branta väggarna som reser sig från ”golvet”. Kratern är grön efter att de korta regnen fått det nya gräset att komma upp. På vår safari i kratern ser vi tre lejonhonor i gräset. Lejonen ligger intill en liten flock bufflar. Först ligger de bara i gräset, lata som de mäktiga katterna brukar vara, men sen blir lockelsen för stor. Lejonen reser sig och agerar som om de tänkte försöka slå en av bufflarna. Någon jakt får vi inte se men intill lejonen finns två hyenor och när de märker att en jakt är på gång lockar de med rop till sig fler hyenor. Runt omkring oss hörs hyenorna ropa och två hyenor blir fem, sju, elva och snart är det femton hyenor som cirklar runt lejonen med hopp om att lejonen ska slå en buffel som hyenorna i kraft av antal ska försöka ta ifrån lejonen. Lejonen tröttnar och lägger sig ner igen. Hyenorna cirklar ett tag till och tycks försöka reta upp lejonen, kanske för att få dem att återuppta jakten. Lejonen tycks helt obekymrade tills en av hyenorna kommer för nära. Från en sekund till nästa förvandlad en av lejonhonorna till en slö obekymrad katt till ett vrålande ilsket lejon. Hyena  drar sig tillbaka och lejonet lägger sig ner igen.

Ngorongoro Crater View Point
Jackson och Susanne vid Ngorongoro Crater View Point

Innan denna dag är slut har vi fått se elefanter, zebror, gnuer, flodhästar och även en caracal (också kallad ökenlo på svenska) på nära håll. För en jeep full med safarientusiaster är detta fantastiskt, den skygga lilla katten är mestadels aktiv på natten men nu får vi se den alldeles intill jeepen.

Dagen avslutas med en stund på balkongen på Ngorongoro Serena Lodge. Utsikten är hänförande. Tack för den här gången Ngorongorokratern.

Från Ngorongorokratern beger vi oss ut på den till synes ändlösa savannen i Serengeti. Fantastiska dagar där vi se en leopard som smyger på en reed buck, lejon (vid ett flertal tillfällen), hyenor och åter hyenor (herregud vad många hyenor vi såg), elefanter, en enorm flock med Topi’s, mängder av andra djur och framförallt kanske den stora migrationen. Jackson berättade för oss att migrationen befinner sig i västra Serengeti, ganska långt från där vi bodde i centrala Serengeti, men om vi är beredda att ta med oss picknickfrukost, bege oss direkt när det är tillåtet att köra i parken (kl. 06:00) och äta vår frukost i jeepen så kan vi ta oss dit. Naturligtvis gjorde vi det. Precis innan soluppgången begav vi oss. Vi körde genom Serengeti och kom förbi en hjord med hundratal förmodligen 1000 tals Topis, innan vi kom till Västra Korridoren.

Leopard som markerar revir
Leopard markerar revir i Serengeti

På öppen savann både norr om och söder om vägen ser vi dem. Hundratusentals gnuer, en enorm hjord. Vi är enda jeepen där. Vi stannar på en plats där vi ser dem runt om oss i 360 grader. Där är i sanning som att resa tillbaka i tiden och besök en förlorad värld. Mängden är så enorm att det inte går att fotografera eller filma på ett sätt som gör det rättvisa. Runt gnuerna cirklar ett tiotal hyenor. De ser alla ganska välgödda ut och visar inget egentligt intresse av att jaga men de tycks oförmögna att helt släppa gnuerna med blicken.

Dagen avslutas med lejon, elefanter och hyenor som ylar i mörkret när vi sitter vid lägerelden vid Tanzania Bush Camp. Tanzania Bush Camp förtjänar ett blogginlägg för sig själv. Vilken underbar personal, vilket underbart läge, vilka fantastiska tält, bra mat, avslappnad men bekvämt och alldeles underbart. Personalens improviserade introduktion av tårtan de gjort till efterrätt vid middagen är något vi alla kommer att komma ihåg.

Tanzania Bush Camps central Serengeti
Tanzania Bush Camp i centrala Serenegti

Nästa morgon beger vi oss återigen tidigt för en sista gamedrive innan färden tillbaka till Arusha. Vi gör korta stopp för att besöka Ngorongoro Rhino Lodge och Octagon Lodge innan vi, via en snabb middag på Planet Lodge, åker till Kilimanjaro Airport för flyg hem. Tack för den här gången Tanzania. Vi reser hem med nya upplevelser och minnen, fulla med inspiration att skapa fantastiska upplevelser till våra resenärer.

Zimbabwe med Imvelo ”Connecting people and nature” november 2018

Fredag: Efter en lång flygning med byte i Frankfurt och Johannesburg landar jag äntligen på Vic Falls flygplats i Zimbabwe. Två flighter landar nästan samtidigt och köerna blir långa till passkontrollen. Utanför möts jag av Eva Stenmark som är representant för Imvelo Lodges i Norden och vi åker i ungefär en halv timme innan vi når Gorges Lodge där vi ska spendera första natten. Jag passerar receptionen och går ut på den stora träaltanen och möts av en fantastisk utsikt över den gigantiska ravinen som leder ner till Zambezifloden. Det är så jag tappar andan!

Eelefant Zimbabwe
En elefant kommer nära poolen i Zimbabwe

Mitt rum är stort och har en liten altan där jag bara kan sitta i evigheter och se denna underbara vy och lyssna på ljudet av fåglar och cikador. Badrummet är gigantiskt med två handfat, en stor härlig dubbelsäng och glasdörrar ut mot altanen. Till middag sitter vi alla vid ett långbord och serveras en fantastisk god middag och bekantar oss med varandra. Vi är en liten grupp på bara fyra agenter, två från Sverige och två från Norge och så Eva såklart! Jag möter faktiskt kunder som jag bokat och de har sin sista natt på sin resa och dom är otroligt nöjda över allt de upplevt.

Lördag: Uppstigning vid halv sju-tiden för att äta frukost och sedan åka till Victoriafallen, som ligger ungefär 30 minuter från Georges Lodge. Här får vi en guidad tur längs Victoriafallen som denna tiden på året erbjuder ganska mycket vatten men inte som när det är som mest, under ”Green Season”, februari-mars. Vi åker sedan 2 timmar till Dete, där vi går ombord på Imvelos egna ”tåg” Elephant Express som består av en öppen tågvagn. Vi serveras god lunch innan det bär av längs den raka tågrälsen. Vi stannar till några gånger för att titta på djuren som vi ser längs spåret, giraffer, impalor, gnuer och apor och efter ca tre timmar är vi framme vid Ngamo Sliding. Här sätter vi oss i en öppen jeep och sticker genast in i Hwange Nationalpark för man har hört på radion att man sett två lejonbröder. Mycket riktigt! Strax skymtar två beige kroppar som gömmer sig i det bruna gräset. Vi stannar jeepen bara 6-7 meter från dessa två kattdjur som ligger och vilar i värmen. Det ena lejonet vänder sig plötsligt på rygg precis som han vil visa hur härligt dom har det! Vi fotar samtidigt som vi lyssnar på vår guide, Vusa som viskande berättar om dessa mäktiga kattdjur. När vi känner oss nöjda med vårt möte åker vi till vår lodge för natten, Camlethorn som Imvelo byggt på allmän mark och som på grund av detta generar jobb till lokalbefolkningen för alla som jobbar på lodgen bor i närheten. Rummen är byggda i sten och har en terrass som en andra våning. Alla rum omges av buskar och träd och man kan inte se närmast liggande rummen som är rymliga och ett par av dom har till och med en liten pool på övervåningen. God middag serveras runt lägerelden på kvällen och man somnar gott efter en lång dag.

Elefant Hwange
På safari i Hwange National Park

Söndag: Uppstigning strax efter soluppgången vid sex-tiden, en god frukost med färsk frukt, omelett och kaffe innan det är dags att åka vidare. Vi åker in i Hwange Nationalpark och spenderar dagen med spännande safari. Vi stannar till vid ett vattenhål där vi serveras en god lunch medan vi tittar på elefanter, bufflar, impalor och andra djur som kommer ner för att dricka, magiskt! Sen eftermiddag kommer vi sedan fram till vår nästa lodge, Bomani som ligger fantastiskt med vidöppen natur. Rummen är här byggda med canvasväggar och tak men med riktiga golv. Vi avnjuter ännu en fantastiskt god middag vid lägerelden under stjärnhimlen.

Måndag: Precis som hemma är det första skoldagen på veckan och vi åker iväg tidigt för att möta barnen som är på väg till skolan, många har upp till sex km att gå till skolan, enkel väg. Barnen kommer springandes till vår jeep och hoppar gladeligen upp överallt för att så många som möjligt ska få plats att få åka bil sista biten till skolan. En fantastisk upplevelse att har ungefär 20 barn runt omkring sig som sjunger högt och gladeligen hela vägen till skolan! Vi får se hur alla 320 barnen ställer upp sig i rader på skolgården, säger god morgon till rektorn och alla lärare innan de sjunger nationalsången medan Zimbabwes flagga hissas och avslutar sedan med fader vår innan dagens första lektion startar. Vi får följa med in i ett klassrum och nyfikna barn frågar oss var vi kommer ifrån, vad vi jobbar med, vilka sporter vi gillar och mycket annat. De vill träna på sin engelska och vill lära sig mer om världens alla länder och yrken. En av lärarna visar oss sedan runt på skolgården och berättar om hur de själva odlar grönsaker och frukter som sedan kan användas till lunchen, som tillagas i köket. Alla barn får ett mål mat om dagen, tack vare Imvelos bidrag och hjälp, helt fantastiskt!

Vi får sedan träffa byns ”hövding” som även är vår guide Vusa´s pappa. Han berättar om hur dom lever och han visar oss runt i deras hem och hans fru visar stolt upp sitt kök och sitt förråd där hon förvarar alla kastruller, tallrikar och annan köksutrustning. Efter vår rundvandring så går vi bort till en mindre marknadsplats där vi kan handla hantverk som folket själva har gjort.

Vi åker sedan tillbaka till Bomani för lite lunch och sen egen tid ett par timmar. Jag har valt att prova på ridning, som också erbjuds som en aktivitet mot en extra kostnad när man bor på Bomani och Camelthorn. Stallet ligger inte långt ifrån byn som vi nyss var vid men dom håller på att bygga ett stall inte långt från Bomani. Här finns det tio hästar, alla välmående och välskötta. Jag blev tilldelad en hjälm och en häst som hette Socks. Han var väldigt snäll och pigg och tyckte om att promenera ut i naturen. Vi såg mest kossor under vår ritt men chansen finns såklart att se vilda djur så som zebror, impalor och gnuer bland annat. Efter ridturen på ca 1 timme så mötte vi upp de andra i gruppen så jag bytte från hästen till jeepen för att åka med på en eftermiddagssafari. Efter nån timme stannade vi till vid ytterligare ett vattenhål och våra traditionella sundowners dukades upp på ett bord. Vanligast är en gin och tonic men man kan dricka en öl, ett glas vin eller en läsk. Väldigt mysigt att stå och titta på djuren som kommer till vattenhålet för att dricka samtidigt som man njuter lite god dryck och lite snacks. När solen började gå ner åkte vi tillbaka till Bomani och sedan var det dags för ännu en fantastiskt god middag.

Tisdag: Vid frukost pratades det om lejonen som under natten hade hörts ryta men jag hade sovit och inte hört någonting. Idag väntade en lång resdag, där vi först åkte tillbaka till Dete med charmiga Elephant Express som tar ca två timmar. Där bytte vi till vår jeep och åkte i ungefär tre timmar innan vi kom fram till Nehimba Lodge som består av totalt tio tält som ligger runt ett vattenhål. Vi installerade oss i våra rum och på kvällen väntade en god middag. Sedan bänkade vi oss alla i varsin stol på verandan, bara fem meter från poolen där elefanterna en efter en kom för att dricka. Här bara satt vi och beundrade dessa magnifika djur som kom 7–8 meter från oss drack av poolvattnet som självfallet inte är klorerat just för att elefanterna kommer för att dricka. Så magiskt att se och höra hur dom njuter av vattnet och de flesta hade lärt sig att sätta snabeln vid utsuget, där färskt vatten strömmar ut. Det var bara en eller två elefanter framme och drack samtidigt men när någon lyste med ficklampa ut i mörkret stod säkert ett tjugotal elefanter bakom och väntade på sin tur, MAGISKT!!! Vi kördes sedan tillbaka till våra rum och jag somnade ovaggat precis som alla tidigare nätter efter långa dagar med massor med härliga intryck och upplevelser!

Onsdag: Uppstigning vid kl. sex, frukost och sedan avfärd vid 8-tiden för ännu en längre resdag. Vi åkte i jeep i ungefär två timmar där vi sedan utanför Hwange Nationalpark bytte till en minibuss för att fortsätta ca tre timmar förbi Victoriafallen och sedan vid entrén till Zambezi Nationalpark möttes vi av ännu en jeep som tog oss till Zambezi Sands. Efter några dagar i torrt klimat kändes det underbart att komma fram till lodgen som har Zambezifloden som rinner precis förbi! Här har varje tält ett eget litet däck och en liten pool. Här kan man sitta på altanen och lyssna på floden och fåglarna, underbart!

Senare åkte vi på en båttur där vi stannade till på en liten ö och kunde sedan gå ner och bada bland stenarna, en spännande med härlig upplevelse! Zambezi Sands erbjuder främst aktiviteter på vatten så som båttur, fiske och så kan man paddla kanot samt vandringssafari eller safari i jeep.

Bush walk Hwange Zimbabwe
Bushwalk i Hwange National Park

Torsdag: Efter frukost så var det dags för ett riktigt äventyr, paddla kanot nerför Zambezifloden! Det var inte bara vanlig paddling på en stillsam flod utan vi passerade fyra stycken forsar som gav oss lite utmaning och blöta kläder. Vi var ute i ungefär en timme och sedan var det dags att byta om för hemresan närmade sig. Vi åkte tillbaka till Vic Falls flygplats, sa hejdå till vår underbara guide Vusa och checkade in för att påbörja resan hemåt igen.

Fredag: Efter byte i Johannesburg och Frankfurt landade jag efter ungefär 20 timmars resande på Landvetter, tro det eller ej men full av energi och lycka efter en av de mest fantastiska resor jag någonsin gjort! Jag åkte in till kontoret och sa bara till mina kollegor: Alla som kontaktar oss och säger att dom vill åka på safari tänker jag skicka till Zimbabwe och bo på Imvelos lodger!

/Susanne Ullenius, African Tours & Safaris

Upplev safari och Kapstaden

African Tours & Safaris har upplevt Makutsi Safari Springs. Här bor man i rondavels, runda små hus och i deras egna reservat. Vi skymtade en leopard som gick i det höga gräset, en gepard med unge, giraffer, impalor och flera andra djur. Många som är här kommer tillbaka år efter år och stannar 1-3 veckor! Läs mer om förslag på program via vår hemsida: https://www.africantours.se/kapstaden-och-safari-i-makutsi-…

Lejonhane i Makutsi Private Reserve
Lejonhanne i Makutsi Private Reserve

Södra Afrikas mäktiga floder – fantastisk natur och stora äventyr

Efter en lång flygresa via Frankfurt och Johannesburg landar vi i ett dallrande hett Victoria Falls. Torrsäsongen är på väg mot sitt slut och snart kommer hettan att brytas av mullrande åska och livgivande regn men än är landskapet torrt och brunbränt och sådär magiskt vackert som bara afrikansk bush kan vara. Första natten spenderar vi i vackra Gorges Lodge. Rummen ligger på toppen av ravinen som störtar ner mot Zambezifloden. Att kalla utsikten från rummen makalös vore en underdrift. Vilken ro att efter en lång flygresa bara sitta på sin veranda med en kall dryck och njuta av utsikten.

gorges

Tröttheten tar ut sin rätt och det blir en tidig kväll. Nästa dag besöker vi Victoriafallen. Fallen skiftar mycket mellan olika årstider och i oktober är vattennivån som lägst. Stora delar av fallen är tomma på vatten men i de stora huvudfallen på den södra sidan dånar vattenmassorna ner i den djupa ravinen. På andra sidan ravinen ser vi Devil’s pool. Den naturliga poolen där ni när vattenståndet i fallen är lågt kan bada precis ovanför fallen.

vic_falls

Från Vic Falls kör vi vidare till Zambezi Sands vid Zambeziflodens strand, en bit ovanför fallen. Kontrasten är skarp. Nedanför fallen forsar Zambezi fram, en smal flod i en djup ravin. Ovanför fallen flyter Zambezi lugnt genom landskapet mångfalt bredare. Men lugnt visar sig delvis vara en illusion. På eftermiddagen kliver vi i kanoter (uppblåsbara kanoter som känns som ett mellanting mellan en rafting flotte och en tvåmanskajak) och paddlar genom stilla partier och mäktiga forsar.

paddla

Efter en av de många forsarna blir vattnet stilla igen. Vi lägger våra kanoter bredvid varandra, håller ihop dem med våra paddlar och glider stilla nerför floden i solnedgången, magiskt. Efter en sista fors paddlar vi in till stranden för en sundowner medan solen går ner och mörkret faller.

sundowner

Tidig uppstigning innan dagen grytt för att hoppa in i jeepen och göra en game drive i Zambezi National Park. Bush och snår, elefanter och antiloper och, den tidiga timmen till trots en tät värme. En morgon i södra Afrika när solen stiger upp på en blå himmel utan mon är en upplevelse svår att beskriva. Vi når efter några timmar landsvägen och kör vidare till gränsen mot Botswana.

elephant_beach

Strax efter gränspasseringen kommer vi in i Chobe National Park. Chobe är en av södra Afrikas allra bästa safariparker med enorma mängder djur såsom elefanter (otroliga mängder elefanter) olika sorters antiloper, lejon och leoparder för att nämna bara några. Alla vi som sitter i jeepen har varit på många safaris men att sitta i en öppen jeep bara meter ifrån en hel flock elefanter är inget man tröttnar på.

Via en gränskontroll som bara nås med båt och är en upplevelse i sig (ett litet skjul på en ö mitt i Chobefloden) kommer vi med båt till Chobe Savannah Lodge som ligger precis norr om Chobefloden på den Namibiska sidan. Chobefloden utgör här gräns mellan de två länderna. På den Namibiska sidan domineras landskapet av byar som bedriver jordbruk, här är de stora djuren få. På Botswana-sidan ligger Chobe med ett av Afrikas rikaste djurliv.

elephant_beach_maria

Från Chobe Savannah Lodge gör vi safariturer med båt på Chobefloden. Återigen kommer vi så nära elefanter att det är svårt att föreställa sig. Vi sitter tyst och stilla i vår båt alldeles intill stranden där ett hundratal elefanter och nästa lika många impalas dricker och svalkar sig i floden.

På den Namibiska sidan gör vi ett besök i en by som ligger några kilometer från lodgen. En kvinna från byn guidar oss och berättar om livet i byn. Det känns genuint, trevligt och välkomnande, en påminnelse om att en resa till Afrika handlar om mer än att se stora djur. Det är viktigt att ge sig själv tiden att möta människor och lära sig mer om livet och kulturen.

elephant_beach_david

Efter upplevelserika dagar i tre länder i södra Afrika flyger vi hemåt igen, via Johannesburg och Frankfurt. Fantastiskt vilka upplevelser vi fått vara med om vid Zambezifloden och Chobeflodens stränder.

Vill ni åka till södra Afrika och uppleva safari och Victoriafallen? Då har vi en perfekt resa för er.

 

En magisk stund vid Elephant beach i Chobe

Nu är vi tillbaka i Sverige igen men för bara några dagar sedan satt vi i en liten båt på Chobe River alldeles intill en strand full med elefanter och antiloper. Chobe River utgör gränsen mellan Namibia och Botswana och också delvis den norra gränsen till Chobe National Park. En av de verkliga höjdpunkterna vid ett besök i Chobe är att göra en safari i båt längs med floden. Under heta, torra eftermiddagar kommer djuren i stora hjordar ner till floden för att dricka. Från er plats i båten på floden kommer ni dem så när att det inte längre känns som om ni ser djur utan snarare som att ni har fått privilegiet att hälsa på dem i deras hem.

elephant_beach_david

Så är det verkligen denna eftermiddag. Vi har stoppat motorn och båten guppar stilla på floden bara meter från elefanter och impalor. Hettan är nästan ofattbar för en svensk, över 40 grader. Vinden steker i huden. Elefanterna njuter märkbart av att dricka och svalka sig i den intensiva hettan.

Alla vi som sitter i denna båt arbetar på African Tours & Safaris. Alla vi har gjort mängder av game drives, bush walks och andra safariaktiviteter men detta blir aldrig tråkigt. Att få komma så nära, att verkligen få se och uppleva det vilda och mäktiga Afrika. Det blir aldrig tråkigt.

Nu är vi tillbaka i Sverige igen och ett kallt höstregn smattrar mot rutan. Men minnena av solen, hettan, vildmarken, djuren och framförallt elefanterna vid Elephant Beach i Botswana kommer att sitta kvar för alltid.

elephant_beach

 

 

 

Är du nyfiken på en resa till Botswana? Läs mer om våra resor här!

En skoldag i Kenya

– Jag går upp sex och äter frukost. Det tar en halv timme att gå till skolan och vi måste vara där klockan 7.00. Första timmen är läxläsning. Klockan 12.45 har vi lunch och då går jag hem och äter något lätt, middag äter vi på kvällen. Ofta är det majsgröt, en vegetarisk stuvning och ibland kött.

Pitalis Otieno är 13 år och sitter med sin mamma på en bänk utanför familjens hus i byn Wagai utanför Kisumu i västra Kenya. Han började skolan när han var sju och i klassen går det 46 elever. Pitalis pratar de lokala språken swahili och luo hemma, men i skolan är all undervisning på engelska.

– De första åren undervisades vi på swahili, men nu är det bara engelska. När lektionerna är slut brukar vi spela fotboll och sedan gör jag läxorna i skolan för vi har ingen elektricitet hemma, säger han.
Pitalis bor tillsammans med mamma och pappa och två syskon.

– När jag är hemma brukar jag hjälpa till med korna eller på åkern. Mamma odlar marken vi har och säljer grönsaker. Pappa säljer bananer på marknaden tillsammans med min äldre bror och min syster går i samma skola som jag.
Grundskolan i Kenya är gratis men eleverna måste köpa böcker och skoluniformer. Vissa böcker delas ut gratis, men de är aldrig tillräckligt många och eleverna delar dem sinsemellan.

– Vi är ofta tre elever på varje lärobok, jag tar alltid hand om matteboken, för jag gillar matte bäst. Jag var tredje bäst i klassen på det senaste stora provet. När jag blir stor vill jag bli lärare och så vill jag resa till Lake Naivasha, jag har hört att det är fint. Kanske kan jag få jobb där.

————–

Är du nyfiken på Kenya? Kolla in vårt utbud här.

En skoldag i Tanzania

Koko Meseyeki kämpar för att försöka kunna gå kvar i skolan. Hon är 15 år och bor i Makuyuni utanför Arusha i norra Tanzania. Koko har gått åtta år i skolan men har nu varit tvungen att hoppa av.

– Pappa skadades i en trafikolycka när jag var liten och alla våra tillgångar har gått till hans vård. Skolan kostar pengar och mamma har inte råd med alla avgifter, säger Koko.

Men trots familjens ekonomiska svårigheter tänker Koko göra allt hon kan för att fortsätta studera.

– Jag försökte tigga pengar hos grannarna, men fick inte ihop tillräckligt och var tvungen att sluta efter årets första termin. Men jag vill inte tillbaka till byn. Utbildning kan ge mig ett jobb så jag kan hjälpa min familj. Jag vill bli högstadielärare i geografi, matte och fysik. Det är mina favoritämnen och jag har bra betyg. Nu försöker jag hitta en skolsponsor och så fort jag har pengar ska jag börja skolan igen.

Kokos familj bor utanför Makuyuni i en traditionell by där husen är byggda av lera och taken är av vass. Hennes mamma är småbrukare och odlar majs – familjens kor och getter har sålts för att bekosta pappans vårdkostnader. Koko är äldsta dottern i familjen, hon har tre bröder och en syster.

– När jag gick i skolan hyrde jag ett rum i Makuyuni för att slippa ha så långt att gå varje morgon. Men rummet hade ingen elektricitet så det var svårt med läxorna. Varje helg gick jag hem för att plugga, hjälpa mamma med att tvätta och städa. På söndagarna går jag i kyrkan.

—————

Är du nyfiken på Tanzania? Kolla in vårt utbud här.

En skoldag i Malawi

Costina Phiri har långt till skolan. Det tar två timmar att gå dit och varje morgon måste hon gå upp klockan fyra för att hinna hjälpa till med hushållssysslorna innan hon promenerar till skolan. Costina är 15 år och bor i Nkhata Bay vid Malawisjöns strand. När vi träffar henne i klassrummet efter lektionstid är den röda tegelbyggnaden ödsligt tom och skolgården övergiven.

– Jag bor med mamma, fyra syskon, mormor och morfar i en by åtta, nio kilometer från skolan. Min pappa är död, mamma är jordbrukare. Varje morgon innan skolan städar jag huset och hämtar vatten. Halv sex börjar jag promenera för att hinna fram i tid. Hemma äter jag ingen frukost men ibland delar klasskompisarna med sig om de har med sig frukt eller rostad majs, säger Costina.

Malawi är ett av Afrikas fattigaste länder och skolan har dåligt med resurser. I Costinas klass går 63 elever men det finns inte läromaterial och skolböcker till alla.

– Jag har ingen skolväska utan bär anteckningsböcker, pennor och en miniräknare i handen eller i en plastpåse. Eftersom vi inte har tillräckligt med böcker måste vi dela, jag har ansvaret för läroboken om jordbruk, det finns elva sådana i klassen.

Skoldagen är slut vid två-tiden och då går Costina hem och äter dagens första riktiga mål mat. När det är examenstider går hon sedan tillbaka till skolan igen för kvällsstudier. Annars är hon rädd att hon ska halka efter i klassen.

– Det finns ingen el i skolan så vi använder ficklampor för att studera. Min dröm är att bli sjuksköterska. Om jag får riktigt bra betyg kan jag få stipendium och studera gratis på universitetet, då ingår även mat och boende.

————-

Är du nyfiken på Malawi? Kolla in vårt utbud här.

En skoldag i Zambia

Mellan skolbyggnader och bostadshus kommer Miracle Frank Mbulo gående över gräset. Han är 18 år och bor i SOS-barnbyar i Zambias huvudstad Lusaka.

– Jag har bott i barnbyn i elva år nu. Min mamma och pappa är döda men jag har en moster som hälsar på mig ibland, säger Frank.

Tidigare bodde han hemma hos sin moster, men när hon inte längre kunde försörja honom flyttade han hit. Byn ligger strax utanför Lusaka och husen i byn ligger utspridda mellan trädgårdsgångar och gräsmattor.

– Jag går i skolan här så det är bara fem minuter mellan huset där jag bor och skolan. Mina favoritämnen är religion och matte. Nu går jag sista året i grundskolan och hoppas kunna läsa vidare på högskolan, helst något inom webbdesign. Utbildning är viktigast av allt, utan utbildning blir man inget.

Frank är ordningsman i klassen och säger att han försöker vara ett gott exempel för de andra eleverna. Det går 37 elever i klassen och efter lektionstid kan de som vill få läxhjälp. Frank studerar hårt för att få bra betyg, men på helgerna tar han ledigt och spelar fotboll och volleyboll.

– Att titta på teve tycker jag är trist, men jag tittar ibland om det är någon bra film som visas.
Eftersom Frank har passerat 15 bor han i ett så kallat ungdomshus för pojkar. Tolv ungdomar bor i samma hus tillsammans med en vuxen ”huspappa”.

– Vi lär oss livskunskap, hur man sköter ett hushåll och håller en budget. Vår ”huspappa” ser efter oss och jag räknar alla här i byn som min familj. När jag blir vuxen vill jag arbeta med föräldralösa barn och hjälpa andra så som jag själv har blivit hjälpt.

—————–

Är du nyfiken på Zambia? Kolla in vårt utbud till Zambia här.

En skoldag i Botswana

När Rose Katlego Seagateng kommer hem från skolan brukar hon titta på teve och chatta med sina kompisar på nätet. Rose är 15 år och hon skriver mycket, allra helst påhittade noveller om hur det är att vara tonåring i Botswana. Rose bor i turiststaden Kasane i norra Botswana, och vi träffas utanför souvenirbutiken där hennes mamma jobbar.
Rose har precis kommit från skolan och hon har på sig sin skoluniform: ljusblå kjol, vit blus och slips; svarta skor och vita strumpor. Hennes modersmål är setswana men hon pratar även flytande engelska.

– Engelska är lättare. Setswana är ett tungt språk och vissa ord är väldigt långa och komplicerade. Vi pratar det hemma, men med kompisarna pratar jag alltid engelska.

Rose brukar promenera till skolan, det tar en halvtimme ungefär. Hon går upp tidigt för att inte komma för sent, det kan leda till bestraffning.

– Jag tränar, ser teve och lyssnar på musik före skolan. Alla elever måste vara på skolan kvart i sju för upprop, undervisningen varar fram till 14.30, sedan är det lunch och självstudier.

Rose bor med sin mamma, pappa, lillasyster och moster.

– Mamma arbetar i butik och pappa är lärare. Jag hjälper inte till särskilt mycket hemma.

När hon blir stor drömmer Rose om att ha ett eget företag, allra helst en restaurang.

– Och så vill jag resa, till Kanada eller Bahamas. Min önskan är att få se havet en dag och känna hur snö känns. Jag vill se om det jag ser på teve stämmer. Om det är sant att eleverna inte behöver ha skoluniform. Jag önskar vi slapp ha uniform, är den i oordning händer det att läraren slår oss. Och det hatar jag.

———————

Vill du uppleva Botswana på plats? Kolla in vårt utbud av resor till Botswana här.