En skoldag i Kenya

– Jag går upp sex och äter frukost. Det tar en halv timme att gå till skolan och vi måste vara där klockan 7.00. Första timmen är läxläsning. Klockan 12.45 har vi lunch och då går jag hem och äter något lätt, middag äter vi på kvällen. Ofta är det majsgröt, en vegetarisk stuvning och ibland kött.

Pitalis Otieno är 13 år och sitter med sin mamma på en bänk utanför familjens hus i byn Wagai utanför Kisumu i västra Kenya. Han började skolan när han var sju och i klassen går det 46 elever. Pitalis pratar de lokala språken swahili och luo hemma, men i skolan är all undervisning på engelska.

– De första åren undervisades vi på swahili, men nu är det bara engelska. När lektionerna är slut brukar vi spela fotboll och sedan gör jag läxorna i skolan för vi har ingen elektricitet hemma, säger han.
Pitalis bor tillsammans med mamma och pappa och två syskon.

– När jag är hemma brukar jag hjälpa till med korna eller på åkern. Mamma odlar marken vi har och säljer grönsaker. Pappa säljer bananer på marknaden tillsammans med min äldre bror och min syster går i samma skola som jag.
Grundskolan i Kenya är gratis men eleverna måste köpa böcker och skoluniformer. Vissa böcker delas ut gratis, men de är aldrig tillräckligt många och eleverna delar dem sinsemellan.

– Vi är ofta tre elever på varje lärobok, jag tar alltid hand om matteboken, för jag gillar matte bäst. Jag var tredje bäst i klassen på det senaste stora provet. När jag blir stor vill jag bli lärare och så vill jag resa till Lake Naivasha, jag har hört att det är fint. Kanske kan jag få jobb där.

————–

Är du nyfiken på Kenya? Kolla in vårt utbud här.

En skoldag i Tanzania

Koko Meseyeki kämpar för att försöka kunna gå kvar i skolan. Hon är 15 år och bor i Makuyuni utanför Arusha i norra Tanzania. Koko har gått åtta år i skolan men har nu varit tvungen att hoppa av.

– Pappa skadades i en trafikolycka när jag var liten och alla våra tillgångar har gått till hans vård. Skolan kostar pengar och mamma har inte råd med alla avgifter, säger Koko.

Men trots familjens ekonomiska svårigheter tänker Koko göra allt hon kan för att fortsätta studera.

– Jag försökte tigga pengar hos grannarna, men fick inte ihop tillräckligt och var tvungen att sluta efter årets första termin. Men jag vill inte tillbaka till byn. Utbildning kan ge mig ett jobb så jag kan hjälpa min familj. Jag vill bli högstadielärare i geografi, matte och fysik. Det är mina favoritämnen och jag har bra betyg. Nu försöker jag hitta en skolsponsor och så fort jag har pengar ska jag börja skolan igen.

Kokos familj bor utanför Makuyuni i en traditionell by där husen är byggda av lera och taken är av vass. Hennes mamma är småbrukare och odlar majs – familjens kor och getter har sålts för att bekosta pappans vårdkostnader. Koko är äldsta dottern i familjen, hon har tre bröder och en syster.

– När jag gick i skolan hyrde jag ett rum i Makuyuni för att slippa ha så långt att gå varje morgon. Men rummet hade ingen elektricitet så det var svårt med läxorna. Varje helg gick jag hem för att plugga, hjälpa mamma med att tvätta och städa. På söndagarna går jag i kyrkan.

—————

Är du nyfiken på Tanzania? Kolla in vårt utbud här.

En skoldag i Malawi

Costina Phiri har långt till skolan. Det tar två timmar att gå dit och varje morgon måste hon gå upp klockan fyra för att hinna hjälpa till med hushållssysslorna innan hon promenerar till skolan. Costina är 15 år och bor i Nkhata Bay vid Malawisjöns strand. När vi träffar henne i klassrummet efter lektionstid är den röda tegelbyggnaden ödsligt tom och skolgården övergiven.

– Jag bor med mamma, fyra syskon, mormor och morfar i en by åtta, nio kilometer från skolan. Min pappa är död, mamma är jordbrukare. Varje morgon innan skolan städar jag huset och hämtar vatten. Halv sex börjar jag promenera för att hinna fram i tid. Hemma äter jag ingen frukost men ibland delar klasskompisarna med sig om de har med sig frukt eller rostad majs, säger Costina.

Malawi är ett av Afrikas fattigaste länder och skolan har dåligt med resurser. I Costinas klass går 63 elever men det finns inte läromaterial och skolböcker till alla.

– Jag har ingen skolväska utan bär anteckningsböcker, pennor och en miniräknare i handen eller i en plastpåse. Eftersom vi inte har tillräckligt med böcker måste vi dela, jag har ansvaret för läroboken om jordbruk, det finns elva sådana i klassen.

Skoldagen är slut vid två-tiden och då går Costina hem och äter dagens första riktiga mål mat. När det är examenstider går hon sedan tillbaka till skolan igen för kvällsstudier. Annars är hon rädd att hon ska halka efter i klassen.

– Det finns ingen el i skolan så vi använder ficklampor för att studera. Min dröm är att bli sjuksköterska. Om jag får riktigt bra betyg kan jag få stipendium och studera gratis på universitetet, då ingår även mat och boende.

————-

Är du nyfiken på Malawi? Kolla in vårt utbud här.

En skoldag i Zambia

Mellan skolbyggnader och bostadshus kommer Miracle Frank Mbulo gående över gräset. Han är 18 år och bor i SOS-barnbyar i Zambias huvudstad Lusaka.

– Jag har bott i barnbyn i elva år nu. Min mamma och pappa är döda men jag har en moster som hälsar på mig ibland, säger Frank.

Tidigare bodde han hemma hos sin moster, men när hon inte längre kunde försörja honom flyttade han hit. Byn ligger strax utanför Lusaka och husen i byn ligger utspridda mellan trädgårdsgångar och gräsmattor.

– Jag går i skolan här så det är bara fem minuter mellan huset där jag bor och skolan. Mina favoritämnen är religion och matte. Nu går jag sista året i grundskolan och hoppas kunna läsa vidare på högskolan, helst något inom webbdesign. Utbildning är viktigast av allt, utan utbildning blir man inget.

Frank är ordningsman i klassen och säger att han försöker vara ett gott exempel för de andra eleverna. Det går 37 elever i klassen och efter lektionstid kan de som vill få läxhjälp. Frank studerar hårt för att få bra betyg, men på helgerna tar han ledigt och spelar fotboll och volleyboll.

– Att titta på teve tycker jag är trist, men jag tittar ibland om det är någon bra film som visas.
Eftersom Frank har passerat 15 bor han i ett så kallat ungdomshus för pojkar. Tolv ungdomar bor i samma hus tillsammans med en vuxen ”huspappa”.

– Vi lär oss livskunskap, hur man sköter ett hushåll och håller en budget. Vår ”huspappa” ser efter oss och jag räknar alla här i byn som min familj. När jag blir vuxen vill jag arbeta med föräldralösa barn och hjälpa andra så som jag själv har blivit hjälpt.

—————–

Är du nyfiken på Zambia? Kolla in vårt utbud till Zambia här.

En skoldag i Botswana

När Rose Katlego Seagateng kommer hem från skolan brukar hon titta på teve och chatta med sina kompisar på nätet. Rose är 15 år och hon skriver mycket, allra helst påhittade noveller om hur det är att vara tonåring i Botswana. Rose bor i turiststaden Kasane i norra Botswana, och vi träffas utanför souvenirbutiken där hennes mamma jobbar.
Rose har precis kommit från skolan och hon har på sig sin skoluniform: ljusblå kjol, vit blus och slips; svarta skor och vita strumpor. Hennes modersmål är setswana men hon pratar även flytande engelska.

– Engelska är lättare. Setswana är ett tungt språk och vissa ord är väldigt långa och komplicerade. Vi pratar det hemma, men med kompisarna pratar jag alltid engelska.

Rose brukar promenera till skolan, det tar en halvtimme ungefär. Hon går upp tidigt för att inte komma för sent, det kan leda till bestraffning.

– Jag tränar, ser teve och lyssnar på musik före skolan. Alla elever måste vara på skolan kvart i sju för upprop, undervisningen varar fram till 14.30, sedan är det lunch och självstudier.

Rose bor med sin mamma, pappa, lillasyster och moster.

– Mamma arbetar i butik och pappa är lärare. Jag hjälper inte till särskilt mycket hemma.

När hon blir stor drömmer Rose om att ha ett eget företag, allra helst en restaurang.

– Och så vill jag resa, till Kanada eller Bahamas. Min önskan är att få se havet en dag och känna hur snö känns. Jag vill se om det jag ser på teve stämmer. Om det är sant att eleverna inte behöver ha skoluniform. Jag önskar vi slapp ha uniform, är den i oordning händer det att läraren slår oss. Och det hatar jag.

———————

Vill du uppleva Botswana på plats? Kolla in vårt utbud av resor till Botswana här.

En skoldag i Lesotho

Senate Makhoali sätter sig ner på en av stolarna inne på rektorns rum. Hon är tolv år och går på Hoohlo Primary School Lesothos huvudstad Maseru. Det är kvavt i rummet och Senate har tagit med sig en kompis. De går i samma klass och har cirka 50 klasskompisar – men bara en lärare i varje ämne.

– Min familj bor i utkanten av Maseru så jag åker kollektivtaxi till skolan, det tar en halvtimme ungefär. Skoldagen börjar halv sju och håller på till klockan två på eftermiddagen, säger Senate.
Grundskolan i Lesotho är gratis, men eftersom skolböckerna sällan kommer i tid måste eleverna själva köpa sina böcker. Varje dag har Senate med sig en lunchlåda till skolan, ofta är det en smörgås med korvpålägg. Frukost och middag äter hon hemma.

Klass hon går i är indelad i tre grupper och varje dag ansvarar en grupp för att klassrummet städas och ställs i ordning efter skoldagen. Skolsalarna är utspridda på området i olika byggnader och skolgården är en naken grusplan.

– Vi sopar golvet och suddar ut på svarta tavlan. Sedan åker jag hem. Vi har tre olika skoluniformer för olika dagar i veckan, så när jag kommer hem tvättar jag mina kläder och sedan brukar jag hjälpa mamma att diska och städa.
Senate är yngst i syskonskaran och har en bror och en syster. Hennes pappa dog när Senate var liten och mamma försörjer familjen.

– Mamma jobbar på kontor som sekreterare, tror jag. Ibland brukar hon hjälpa mig med läxorna. Vi har ingen dator hemma och inte heller i skolan. Men jag tittar mycket på teve och när jag blir stor vill jag bli tevestjärna.

En skoldag i Sydafrika

– Mina föräldrar kör mig till skolan, det tar en halvtimme ungefär. Pappa och mamma jobbar på universitet. Pappa är amerikan och mamma är sydafrikan, och jag är född i Sydafrika, säger Thandi Burgess, tolv år. Hon går på Camps Bay Primary School som ligger i utkanten av Kapstaden. Det är en statlig skola och alla elever har med sig egen skollunch, det finns även en kiosk på skolområdet. I klassen går det 29 elever och efter skolan erbjuds alla en rad olika aktiviteter. Thandi har valt piano, dans och friidrott.

– Jag tar också extra mattelektioner för det är ganska svårt tycker jag. När jag blir stor vill jag kanske bli veterinär, jag gillar djur, eller så vill jag bli psykolog eller lärare. En annan dröm är att få resa mycket.
För att få plats med alla skolböcker och ombyte till olika aktiviteter måste Thandi ha två skolväskor.

– De flesta böcker får vi köpa själva, några får vi av skolan. Jag gillar att skolan har riktigt bra lärare som också lär oss moral och uppförande. Lärarna jobbar verkligen för att göra skolan trevlig och alla är vänner med alla här.

Thandi bor i kuststaden Hout Bay och har en äldre bror. Det är läxor varje dag och ibland får hon hjälp på skolan efter lektionstid – eller så hjälper pappa och mamma till. Hemma pratar familjen engelska och i skolan lär sig Thandi även afrikaans och xhosa, som är ytterligare två av Sydafrikas elva officiella språk.
– Mitt namn är förkortning av Thandiwe som betyder älskad på xhosa, säger hon.

En skoldag i Afrika

gorrel_andreasNär journalisterna och tillika African Tours & Safaris guider Görrel Espelund och Andreas Karlsson för något år sedan korsade den afrikanska kontinenten i bil, ville de skildra vardagen bortom nyhetsrubrikerna. Genom ungdomars berättelser formar de en bild av kontinenten som vi kanske inte är vana att se den.

Görrel Espelund är journalist, författare och Sydafrika-guide. Hon har sedan 1994 bevakat Afrika för en rad svenska tidningar, bland annat Göteborgs-Posten och Sydsvenskan. Den senaste boken, ”Kap till Kairo – anteckningar längs vägen”, är skriven tillsammans med Andreas och skildrar deras resa med bil genom den Afrikanska kontinenten. Ungdomsskildringarna är ett omarbetat kapitel ut boken.

Andreas Karlsson är journalist, fotograf, Sydafrika-guide och bosatt i Kapstaden. Han är utbildad safariguide, med lång erfarenhet av den afrikanska vildmarken. Andreas är också prisbelönt som naturfotograf och har skrivit ett flertal böcker om Afrika. Den senaste är guideboken ”Mitt Kapstaden” och han skriver för närvarande på en bok om Sydafrikas historia.

Fortsättning följer…

Zanzibar är ett resmål som passar för alla åldrar

Zanzibar arkipelagen är namnet på den grupp av öar som ligger i Indiska oceanen strax utanför Tanzanias kust. Fler och fler svenskar, och även andra nationaliteter, har börjat få upp ögonen för detta fantastiskt vackra och ständigt soldränkta resmål. Det intressanta med just Zanzibar, eller Kryddöarna som ögruppen också brukar kallas ibland, är att det förutom sol och bad i massor även finns mycket att upptäcka och göra under en semester där. Här hittar du god mat och dryck, kulturella upplevelser i massor, en fantastisk historia och en makalös natur. I Zanzibar gamla stenstad, Stone Town, kan du leta upp huset där en av hårdrockens främsta sångare föddes. Det fungerar även alldeles utmärkt att kombinera en avslappnande vecka på Zanzibar med en spännande safari i Tanzania. Zanzibar är ett resmål som passar för alla åldrar.

African Tours har lång och gedigen erfarenhet av att arrangera resor till Zanzibar, detta resmål som alltfler får upp ögonen för. Det finns givetvis hur många anledningar som helst till att det är så, men en ganska vanlig orsak är nog att Zanzibar bjuder på sol och värme året runt. Vi ringde upp Ann Johansson som jobbar på African Tours för att samtala om varför Zanzibar är ett så populärt resmål för oss soltörstande svenskar.

Varför ska man åka till Zanzibar på sin semester?
– Där hittar man sol och värme året om, något som vi svenskar älskar. Det finns väldigt vackra stränder där, en spännande kultur, vacker natur och fantastiska bad. Om man gillar snorkling och dykning så är det dit man ska åka.

Vad kan man uppleva som turist där?

– Zanzibar är ju känd som Kryddön och det finns väldigt många kryddodlingar där. Kryddodlingen var något som kom med de invandrande araberna. Mitt förslag är att man gör en guidad tur där man får besöka de intressanta kryddodlingarna. Huvudön Zanzibar heter egentligen Unguja men kallas för Zanzibar. Arkipelagen består av ett flertal öar, bland annat Pemba och Mafia. En populär utflykt på Zanzibar är att man tar en båttur ut till havs där man sedan kan simma med delfiner. Mafia är en ö som är glest befolkad men som har många arkeologiskt intressanta ruiner. Där finns det även möjligheter till fantastisk snorkling och dykning. Från oktober och fram till mars kan man till exempel snorkla med valhajar, vilket är en mycket spännande upplevelse. Mafia Island är väldigt oexploaterad, delar av den ingår i en marin nationalpark. Pemba är en annan ö som inte heller lockar till sig så många turister, i vart fall jämfört med huvudön Zanzibar. Pemba bjuder också på mycket fin snorkling och dykning. På Pemba kan man även prova på att bo på Manta Resort, där ett hotellrum faktiskt ligger under vattenytan. Där kan man alltså studera det rika fisklivet i havet utanför fönstret. Det heter Pemba Underwater Room och har startats av en svensk, Genberg, som även har byggt ett liknande rum i Mälaren här hemma i Sverige. Om man befinner sig på huvudön Zanzibar så kan man ta en tur till Prison Island där man kan studera jättesköldpaddor.

Vad får man absolut inte missa när man är på Zanzibar?
– Det är Stone Town. Zanzibars gamla stenstad är en upplevelse utöver det vanliga. Man ska ta en guidad tur där bland husen och de trånga gränderna, uppleva marknaderna och bara beundra den vackra arkitekturen. Det är ett måste. Stone Town är egentligen en stadsdel i staden som heter Zanzibar Town. Stone Town finns med på FN-organet UNESCOS världsarvslista. Stone Town var på sin tid Afrikas centrum för slavhandeln. Stenstaden av idag ger besökaren en känsla av att befinna sig mitt i ”Tusen och en natt”.

Image Map

Vilka visumregler är det som gäller?
– Det enklaste är att man ansöker om visum direkt när man landar på Zanzibars flygplats. Det kostar 50 USD per person.

Det brittiska rockbandet Queens karismatiske sångare Freddie Mercury föddes i Zanzibars gamla stenstad den 5 september 1946. Kan du svara på om det hus där han föddes finns kvar och om det i så fall går att besöka det?

– Det finns väldigt många som går omkring och säljer saker och samtidigt försöka dra nytta av Freddie Mercurys berömmelse och det faktum att han föddes där. Man pekar på än det ena huset och än det andra och hävdar att det var där han föddes och växte upp. Sanningen är ju den att Freddie Mercury bara var nio år gammal när han lämnade Zanzibar för att gå i skola i Indien, dit hans föräldrar skickade honom. Sedan gick han på college i England dit familjen flyttade. Men det säkraste tipset på det hus där Freddie Mercury föddes är nog ändå Kenyatta Road i Stone Town.

Vilka av Zanzibars alla öar, förutom själva huvudön, är finast att besöka som turist?
– Min favorit är Mafia Island med sin fina natur. För den som är intresserad av historia är det ett fantastiskt ställe. Hit åker man för att ta det lugnt och kanske snorkla och dyka.

Vilken tid på året är den bästa att semestra på Zanzibar?
– Hela året fungerar bra, förutom senare delen av mars till slutet av maj då det är regnperiod där. Det kan regna ganska rejält. Till Zanzibar åker man för sol och bad och under just den tiden är det inte roligt. Annars kan man åka dit när som helst under året.

Är det ett barnvänligt resmål?

– Absolut! Härliga sandstränder och fina bad i Indiska oceanen passar utmärkt för barn i alla åldrar. Det finns även resorts som har så kallade Kids Clubs med speciella barnmenyer. Hotellen har även swimmingpooler. Det bästa är att åka all inclusive när man har barn. Allt är mycket barnanpassat på Zanzibar.

Hur fungerar det att kombinera en veckas sol och bad på Zanzibar med en veckas safari i Tanzania?
– Det fungerar jättebra och det är även något som jag verkligen kan rekommendera. Det är också något som passar oss svenskar mycket bra. Man gör fyra eller fem dagars safari och sedan är det väldigt lätt att ta sig mellan Tanzanias fastland och Zanzibar. Det finns många flygförbindelser och man kan även ta båt från Dar es Salaam.

Vad kostar en veckas semester på Zanzibar?
– Det beror givetvis helt och hållet på vilken standard man önskar. Är man en backpacker så kommer man givetvis undan väldigt billigt. Väljer man att bo all inclusive så kostar det ungefär 1 500 kronor per dag och person. Då ingår väldigt mycket. Sedan tillkommer flyget som kostar ungefär 8 000 kronor per person.

Blir du inspirerad av en resa till Zanzibar? Ta del av våra erbjudanden till Zanzibar här

Safari i Tanzania – ett minne för livet

Tanzania är det stora och vidsträckta landet som är på god väg att segla upp i pole position på tio i topplistan över destinationer som lockar till sig äventyrslystna turister, resenärer som är på jakt efter lite mer än bara sol, bad och strandliv på sin semester. Tanzanias trumfkort när det handlar om turism är givetvis de rika möjligheterna till safari som landet kan bjuda sina besökare på. Ingen annanstans i Afrika kan du finna den enorma rikedom av natur och djurliv och samtidigt komma de vilda djuren så pass nära som du kan göra i Tanzania. Nationalparkerna i de norra delarna av landet är de mest besökta. Men om du verkligen vill vara med om en safari som garanterat kommer att bli ett minne för livet så ska du bege dig söderut i Tanzania. Passa på att boka in en safari i Tanzania inför din nästa semester. Du kommer absolut inte att ångra dig. Du kan även med fördel toppa din safari i Tanzania med en veckas sol och bad på någon av de paradisiska öarna som ingår i ögruppen Zanzibar. På så sätt får du det allra bästa av två världar. Äventyret väntar på dig.

Tanzania – eller mer officiellt Förenade Republiken Tanzania – hette Tanganyika fram till självständigheten från Storbritannien i början av 1960-talet. Det nuvarande namnet Tanzania är en mix av det gamla namnet Tanganyika och Zanzibar, som är en för många svenskar välkänd ögrupp belägen strax utanför landets kust, i Indiska oceanen. Tanzania är ett land som kan bjuda sina besökare på safari av absolut världsklass. Om det är safari och mötet med Afrikas vilda djur som lockar dig så är Tanzania ett ganska självklart val. Landets natur är obeskrivligt vacker och i allra högsta grad varierad och djurlivet är mycket rikt med inte mindre än 320 olika djurarter samt minst 1 000 fågelarter. I nationalparkerna och reservaten i landet får du en helt unik möjlighet att personligen möta det vilda Afrika ansikte mot ansikte. Om du sedan vill toppa din safari med en veckas sol och bad är det bara att lägga till en avstickare till närbelägna Zanzibar på din semesterupplevelse.

Engelska är ett språk som många tanzanier talar. I övrigt är swahili det huvudsakliga språket vid sidan av alla hundratals olika stamspråk. Safari är för övrigt ett ord på swahili som betyder resa. Människorna i Tanzania är trevliga och gästvänliga.

Tänk på att det krävs visum för att komma in i landet. Ditt visum kostar 50 USD per person och det fixar du antingen på flygplatsen vid ankomsten eller i förväg på Tanzanias ambassad i Stockholm. African Tours är specialiserad på resor till Afrika och kan hjälpa dig att komma iväg på ditt livs safariäventyr i Tanzania. Företaget erbjuder bland annat en mycket förmånlig paketresa som du hittar på hemsidan. Man kan åka på safari i Tanzania året runt men undvik helst regnperioden i april och maj. Regnperioden är annars en möjlighet att komma lite billigare undan eftersom priserna är betydligt lägre då än under övriga månader.

Ann Johansson jobbar på African Tours och är expert på allt som har med safari i Tanzania att göra. För att få veta lite mer om detta spännande ämne ringde jag upp Ann för en intervju om just safari i Tanzania. Det märks direkt att detta är något som ligger Ann mycket varmt om hjärtat. Min känsla är att om man vänder sig till Ann Johansson för att få hjälp att boka en safariresa till Tanzania så får man bästa tänkbara hjälp av en person som verkligen kan sitt Tanzania till fullo.

Vad får man göra när man åker på safari i Tanzania?

– Då åker man i en fyrhjulsdriven bil av typen Land Rover tillsammans med en guide som också är chaufför. Det är en typ av jeep där man i stillastående läge kan öppna taket så att man kan stå upprätt och fotografera de djur man ser. Guiden finns där för att leta upp de vilda djuren. En duktig guide vet var han ska leta och hittar därför djuren ganska snabbt. Safarin går ut på att man ska komma de vilda djuren så nära som det är möjligt för att man ska kunna fotografera dem.

Hur är det med småbarn? Finns det någon åldersgräns eller kan man ha med sig mindre barn på en safari?

– Vi har faktiskt haft barn som varit ett och ett halvt år. Det fungerar väldigt bra med små barn på safari i Tanzania, där man kör med stängda jeepar. Detta till skillnad från Sydafrika, där man använder sig av öppna jeepar och av den anledningen får inte mindre barn åka med där. Men tack vare de stängda jeeparna i Tanzanias nationalparker och reservat så kan man ha med sig småbarn på safari där. En vanligt förekommande sak i Tanzania är dock att man ofta åker mellan de olika parkerna och dessa transporter kan nog bli ganska tröttande för ett litet barn.

Serengeti har nog de allra flesta hört talas om. Men vilka övriga safariparker finns det i Tanzania?

– Det finns väldigt många. Du har ju både reservat och parker. Några av de stora skillnaderna mellan parker och reservat är att i ett reservat är det tillåtet att göra en så kallad walking safari, det vill säga en safari till fots. Man kan även göra en nattlig safari där, vilket man inte får göra i nationalparkerna där det är mycket striktare. Där får man bara åka när det blir ljust, vid sextiden på morgonen, och när solen går ner måste man vara tillbaka vid sitt boende igen. Parkerna skiljer sig också åt genom sina olika djurbestånd. Vissa parker har fler exemplar av en viss djurart är andra och så vidare. Skillnaden kan även bestå i vilken typ av vegetation man har. I Tanzania åker man ofta runt mellan de olika parkerna och besöker flera parker under sin vistelse där. De mest välkända och mest besökta nationalparkerna i Tanzania är de som ligger i den norra delen av landet; Tarangire, Serengeti, Ngorongoro och Lake Manyara.

Du nämnde Sydafrika. Finns det fler skillnader mellan Tanzania och Sydafrika när det handlar om safari?

– I Sydafrika så bor man på en lodge sedan åker man till den lodge där man ska bo, antingen med transfer eller i en egen hyrbil. Därefter åker man iväg på safarin med lodgens egna fordon. Resan går alltså från lodgen och till parken och tillbaka igen. I Sydafrika åker man alltså inte mellan parkerna, som man gör i Tanzania där man dessutom kan flyga in till parken, besöka den under någon eller några dagar och sedan flyga vidare till nästa park. Ett annat alternativ är att man färdas med samma bil och samma guide till olika parker. Det är den stora skillnaden mellan safari i Sydafrika och safari i Tanzania.

Vilka djur kan man få se under en safari i Tanzania?

– Tarangire är känt för sina stora elefanthjordar som håller till runt floden som rinner genom parken. Det är skog, savann, våtmarker och det är en mycket fin park med speciella träd. Lake Manyara är mest känd för sjön som har gett parken dess namn. Det finns inte så många djur där men sjön blir ibland rosa på grund av alla flamingos som håller till där. Ngorongoro är en kollapsad vulkan där man som besökare färdas 600 meter ner till kraterns botten där det finns väldigt mycket djur, blandat av alla sorter. Det finns dock inga giraffer där eftersom de inte kan ta sig ner till den slocknade vulkanens botten. Serengeti är en savann som har mycket kattdjur. I Gombe har man många chimpanser. Det var i Gombe som Jane Godall höll till. Om vi sedan tittar på de mindre kända parkerna i den södra delen av landet så kan man nämna Selous, som är ett reservat vilket bland annat innebär att man får åka på nattsafari och flodsafari. Det finns väldigt mycket djur där i en natur som är orörd. Selous Game Reserve är som det vilda Afrika som det var förr. Turisterna är inte lika många där. Parken är för övrigt Afrikas allra största safaripark. Här finns även det största beståndet av vildhundar i Afrika. Selous Game Reserve är med andra ord en av få platser där du som besökare har en unik chans att komma dessa vildhundar riktigt nära. I södra Tanzania finns även de två parkerna Mikumi och Ruaha som båda har stora bestånd av vilda djur.

Kan man få se The Big Five i de här parkerna?

– Tyvärr kan man inte det. Noshörningen är ju nästan på väg att bli utrotad på grund av tjuvskyttar som vill åt hornet på nosen. Det gör att man väldigt sällan ser en noshörning. De andra djuren finns det dock desto fler av.

Vad kostar det att åka på safari i Tanzania?

– Safari har aldrig varit billigt och kommer nog aldrig att bli det, heller. Priset för en safari baseras på USD och just nu står dollarn väldigt högt i kurs. För två år sedan betalade man kanske två tredjedelar av vad man får betala idag. Allt beror givetvis på vilken standard man väljer, men man måste nog räkna med 3 000 till 4 000 SEK per person och natt. Då ingår safaribilen, den sträcka man kör, chauffören och guiden samt boendet. En ganska stor kostnad som man måste tänka på är själva inträdet till parkerna. Det kostar ungefär 60 USD per person och dag. Men även om det kostar en ganska stor slant så är det sedan ett mycket härligt minne som man sedan har med sig resten av livet. Safari är verkligen ett minne för livet.

– Sedan får vi inte glömma Kilimanjaro, det 5 000 meter höga berget som är världsberömt. Det är väldigt populärt att följa en vandringsled upp till toppen av berget. Man kan välja mellan sex eller sju olika vägar för att ta sig upp dit. Det krävs att man är i någorlunda bra form för att klara vandringen. Uppe på toppen är det minusgrader och snö. Några av rutterna uppför berget har små övernattningshyddor men annars är det tält som gäller. Det finns bärare som hjälper till med att bära packningen man har med sig uppför berget.

Hur nära de vilda djuren får man komma under en safari?

– Hur nära som helst. Guiden vet hur djuren reagerar så han kan avgöra avståndet mellan bilen och djuren på ett exakt och professionellt sätt. Om det skulle uppstå en situation där något av djuren känner sig hotat så ser han till att backa undan direkt. Själv har jag varit knappt en och en halv meter från en gepardhona med två ungar. Djuren är vana vid att bilarna kommer rullande och vet att fordonen inte utgör något hot mot dem. De ligger mest och tittar bara.

Vilka risker finns det med safari?

– Det finns nog inga egentliga risker. Inte det minsta. Man får ju absolut inte gå ut ur bilen. Safarilodgerna är nästan aldrig inhägnade och det betyder att man kan ligga på natten och höra ljuden från de vilda djuren – en hyena, ett lejon eller en flodhäst – som stryker förbi strax utanför de relativt tunna väggarna. Det är faktiskt ganska läckert att uppleva. Man får eskort av massajer till och från byggnaden där matsalen är inredd.

Vilka vaccineringar behöver man ta?

– Man behöver egentligen bara grundskyddet, Hepatit A och B. Sedan bör man ha med sig tabletter mot malaria, som man sedan intar. Man ska enbart dricka vatten på flaska. Det finns ingen ebola eller andra allvarliga sjukdomar i Tanzania.

Är det något mer man bör tänka på innan man ger sig iväg på en safariresa?

– Man bör tänka på att solen är väldigt varm. Även om man sitter i en bil med tak så händer det att man går ut ur den ibland. En mössa är därför bra att ha för att skydda huvudet mot den starka solen. En pannlampa är också bra att ha med sig. De flesta lodgerna har ingen egen generator, vilket betyder att elen inte alltid funkar. Om det skulle bli strömavbrott så blir det genast kolsvart på natten och då kan det vara mycket bra att ha med sig en pannlampa. Bekväma skor på fötterna är något vi rekommenderar, om man inte ska ge sig på Kilimanjaro för då krävs det rejäla vandringskängor. Undvik vita eller svarta kläder på grund av dammet när man är ute på vägarna. Neutrala färger är att föredra.

Image Map